Krönika 15 december 2020

Nylins 2020

Det började med musik, det slutar lyckligtvis här med musik. Däremellan: förvirring och saknad. MI:s Lars Nylin summerar sitt 2020.

Lokalen i den lilla spanska byn var festklädd. Gå-bort-kostymer, vackra färgglada klänningar, ambitiöst fixade frisyrer, stiliga hattar, högblanka skor, mer än välfyllt i baren, finaste serviserna framme, det fattades bara smattrande kastanjetter.

Det fanns all orsak till det. För delar av publiken lovade kvällens band att bjuda på det bästa av good ol’ rockmusik som någonsin presenterats i den lilla andalusiska kuststaden Nerja.

Andra i den fullsatta lokalen visste knappt vilka som skulle framträda, utan nöjde sig med att det skulle bli dans.

Så hade det nämligen sagts att det alltid blir när den engelske pubrocklegendaren Billy Bremner öser på med sin gitarr. Den här kvällen backad av Micke Finell, förr i The Refreshments, på bas, och Peder Sundahl, förr i Jerry Williams band Roadwork, på trummor.

Exakt. Ni som varit med förr ser: det skulle inte kunna komma annat än högoktanig hårdsvängande dansant bluesrock ur det sällskapet, kvällen lovade allt för folk med vår läggning.

Själv är jag inte mycket för svängande av lurviga. Jag tog därför tacksamt emot ett erbjudet hörnbord med ryggen fri. Till sällskap fick jag ett kärt Andalusienboende återseende från tiden när dinosaurier och U2 vandrade på Sergels Torg i Stockholm.

Under den eran, 1980-talet, drev Lasse Tuna rockklubben Underground just vid ”plattan” i centrala Stockholm. Vi hade alltså breddfullt av nostalgi att klara av medan trion på scenen soundcheckade och maten senare serverades.

Etablissemanget Casa Grandes svenske ägare och kock Andreas Berger var framme vid bordet och socialiserade några gånger när han inte hade fullt upp med att fräsa pannbiffar.

I vanliga fall brukar jag lätt halka in på att prata med min vän Andreas om hans framgångsrika låtskrivande bröder Patrik och Fredrik. En yrkesskada.

Men den här kvällen var moderniteter som miljardstreamande Spotifyspår tabu. Den som nämnde TikTok eller algoritmstyrda spellistor åkte ut bums.

Med Billy Bremner på scenen blev det istället att beta av samtalsämnen som Bremners gamla band Rockpile, Expressens Mats Olssons galna fascination i just Rockpile, för att inte tala om en generation svenska rockjournalisters provokation i namnet Mats Olsson.

Vi halkade möjligen även in på sidospåren Johnny Winter och Tunas nuvarande bokningsklient Roffe Wikström. Annars var temat pubrock för hela slanten, 40 år efter genrens storhetstid.

Spelningen blev precis så blixtrande briljant som alla på Casa Grande hade hoppats.

Det var bra som minikonsert, det var helt jävla lysande som dansband. Till och med jag hasade runt några tafatta buggsteg lutad mot en sejdel iskall Alhambra.

Innan jag noterade att den gamle Melodifestivalen-dirigenten Anders Berglund, boende i byn, plötsligt satt in på piano. Då blev det åter mer känsla av konsert och fokus. Det var smått rörande att se Berglunds entusiasm, jag hudknottrades själv av välbehag.

Efteråt dunkades det rygg intensivt längs ställets långa bar. Jag fick chansen att snegla ner på en halv meter kortare Bremner och prata lite Skotsk fotboll och Aberdeen. Inte minst fick jag hylla Anders Berglund och tjata en vitvinsladdad idé om att orkester borde återinföras vid Mello.

Men långt viktigare: Vi enades alla i en blandning av Sangria, svett och sentimentalitet om att musik ska upplevas just så här. Med ett tajt band i en tajt lokal. No nonsens boogie. Yeah! Yeah! Yeah!

När vi sökte oss ut för vidare nattäventyr längs byns kroggator sjöng cikadorna ännu högre än Billy Bremner gjort timmen innan. Våra leenden var troligen bredare än Medelhavet där djupt under oss.

Det var midnatt den 8 mars 2020.

Jag kunde inte för en sekund tänka mig att jag just upplevt årets sista gig.

Jag kunde inte för en tiondel föreställa mig hur ont saknaden skulle göra.

*

2020/20 ALBUM

Sault Untitled (Black Is)

Sault Untitled (Rise)

Taylor Swift Folklore

Taylor Swift Evermore

Christian Kjellvander About Love And Loving Again

Kjellvandertonbruket Doom Country

Phoebe Bridgers Punisher

Bob Dylan Rough and Rowdy Ways

Fiona Apple Fetch the Bolt Cutters

Einstürzende Neubauten Alles in Allem

Hällas Conundrum

Ana Diaz Tröst och vatten

Zacke Pengar. Frihet. Zakaria Jamal.

Flaming Lips American Head

Matt Berninger Serpentine Prison

Tomas Andersson Wij Högre än händerna når

The War on Drugs Live Drugs

Woodkid S16

Nick Cave Idiot Prayer

Tom Petty Wildflowers & All The Rest

 

2020/20 LÅTAR

Christina & The Queens People, I’ve Been Sad

Taylor Swift Exile

Phoebe Bridgers Kyoto

Bob Dylan I’ve Made Up My Mind To Give Myself To You

The Weeknd Blinding lights

Ellen Krauss Silver Spoon

CajsaStina Åkerström Nattunn is

Pernilla Andersson Koltrast vid Haväng

Ossler Rotterdam

Sault Strong

Tomas Andersson Wij Jag var ett konstigt barn

Bleachers & Bruce Springsteen Chinatown

Kite Tranås/Stenslanda

Lady Gaga Rain on Me

The War on Drugs Accidentally Like a Martyr

Jakob Hellman I skydd av mörkret

Billie Eilish No Time to Die

Rosalia Juro Que

Perfume Genius On the Floor

Hurula Tro på er ruin

 

2020/10 FENOMEN

Nätlive

TikTok

Bad Bunny

Jakob Hellman

Fleetwood Mac Dreams

Chicks

Kite

Bruce Springsteen

Dua Lipa

The Queen’s Gambit

 

IN MEMORIAM

Little Richard

Eddie Van Halen

Florian Schneider

Hal Willner

John Prine

Kerstin Behrendtz

Adam Alsing

Peter Green

Mats Rådberg

Bonnie Pointer

Bill Withers

Charley Pride

Betty Wright

Ennio Morricone

Vera Lynn

Neil Peart

Vila i frid.

*

Hejdå, 2020, saknad av ingen.

Lars Nylin