Krönika 26 oktober 2020

Nylin: TV-apparatens nya lägereld

Musikindustrins Lars Nylin har för en gång skull tittat på linjär TV och insett att han har fått sig en nöjesgenrens motsvarighet till skidornas Vinterstudion.

Julaftonens vaka på SVT och Vinterstudion med skidor från samma TV-bolag. Möjligen några få till. När totalt utspritt tittande via multipla plattformar blivit legio för TV-tittande är det ytterst få program som samlar tittandet likt kring en lägereld.

Men TV4:s Så mycket bättre börjar i alla fall för mig anta formerna av en sådan fyrbåk. Jag ser extremt få program linjärt när de först sänds, om vi talar om de gamla ång-tv-kanalerna. Men just Så mycket bättre vill jag vara med om när det händer. Inte ens Melodifestivalen har den effekten på mig. Dels för att jag sällan engageras över hövan av själva låtarna, men också för att ”Mello” kan vara vansinnigt utdragen.

Detta riskerade i viss mån också premiären av årets Så mycket bättre. Men två timmar gick snabbt, trots att en deltagare, Plura, tycktes aningen sömnig, och en annan, Ana Diaz, knappt sa ett ord.

Men när risken för tomgång var nära dök alltid kvällens första överraskning upp och drev myskvällen framåt. Namnet är Benjamin Ingrosso och jag måste medge att jag blev mycket positivt överraskad över hans förmåga att kombinera ytlig nyfikenhet med mer av djup i sina ständiga inlägg.

Kvällens andra överraskning var att vi i stort sett slapp de ofta ansträngda teamwork-övningar på södra Gotland, något som stundtals fått mig att famla efter skämskudden under tidigare säsonger. Att se Silvana Imam fixa käk var rent aptitligt.

Rent branschmässigt står dock en fråga över analysen av Så mycket bättre som TV-dramaturgi: Vem blir årets vinnare rent kommersiellt?

Serien har som bekant fött och återfött ett antal karriärer. Möjligen även begravt ett par. Med årets namnkunniga och stora startfält – spetsat med några riktigt intressanta mer udda namn (Ana Diaz, Newkid) – blir det ännu svårare att sia. På förhand hade jag tippat Markus Krunegård eller Tove Styrke.

Men innan alla har varit med (jag ser mycket fram mot Jakob Hellman) känns kvällens mest lågmälda gäst som den med bästa oddsen.

När Ana Diaz tolkade Eldkvarn blev det mäktiga associationer tillbaka till en av seriens största succeer, Petra Marklund. Känslan är att Ana kommer att pricka in sin Mikrofonkåt under seriens gång. Ännu mer påtaglig blev uppsidan i Diaz medverkan av Lisa Nilssons version av hennes 100. Man får gå tillbaka till Mauro Scoccos specialskrivna låtar till La Nilsson på 90-talet för att hitta material som känns så rätt Lisa.

Själv blev jag så begeistrad att jag tänkte skicka ett grattis till Lisa på Facebook. Men det visade sig att vi inte är vänner. Jag hoppas hon accepterar min vänförfrågan. Jag vill självklart vara vän, om så bara på Fejan, med svensk populärmusiks kanske mest bärande röst och artist.

Varje år tror jag att jag ska tappa suget efter Så mycket bättre. Att döma av den första kvällen är det tvärtom större än någonsin. Det som går på rutin är lugnt meditativt. Att samtalen är tillrättalagda och hårt redigerade stör inte nämnvärt. Producerande Mastiff vet vad dom gör. Som om dom vet precis vad jag vill ha en kulen fredagskväll i oktober.

Och det ska vara direkt.

*

Priset ”Årets bästa musik i program/programidé (scripted)” vid nyligen hållna RIA-galan är en idé från Musikförläggarna. Men även från STIM. Jag glömde skriva det in den senaste krönikan.

*

Quincy Jones är sannerligen evig. Redan på 1950-talet gjorde han några av sina första inspelningar, som arrangör, för dåvarande svenska Metronome. 60 år senare är han inblandad i den ”känslorstyrda” AI-starupen Musimap.

*

Vill du höra årets album: Sök fram fransmannen Woodkid och albumet S16 på din streamingtjänst. James Blake möter Hans Zimmer, och det funkar briljant.

*

Plötsligt ännu mera nytt från Ulf Lundell. Singeln Tomt rum. Den mannen fyller sannerligen sina vardagar.

*

Så trist att läsa om Tommy Körbergs hjärtproblem strax efter inspelningen av Så mycket bättre. I serien ser han nästan oförskämt ut där han kommer på sin moped.

*

Intressant att BMG går in i livescenen genom köp av bolaget Undercover. Om livescenen någonsin återgår till det normala kanske vi så småningom får ytterligare en tysk aktör på den svenska marknaden.

*

Mer närliggande från en livescen i paus: lycka till Markus Wiking, ny VD på svenska United Stage.

Lars Nylin