Krönika 3 mars 2020

Sakta mer streaming

Skiftet till streaming fortsätter, men det går överraskande långsamt. I Tyskland och Japan, vill säga. MI:s Lars Nylin har tittat på musikförsäljningen 2019 i två supermarknader med ett helt annorlunda scenario än Sverige.

Med årsstatistiken klar från Tysklands branschorganisation BMVI och Japans RIAJ kan det åter konstateras: dessa två marknader, båda bland världens fyra största, fortsätter att sticka av mot alla andra ledande marknader, dom går sannerligen en annan väg.

CD-skivan är fortsatt stark och dominerar kraftigt den fysiska försäljningen. Streaming ökar förvisso, i Japan starkt, men är fortsatt markant mindre än i USA och signifikant mindre än i exempelvis Sverige.

Tittar man till att börja med generellt visar båda marknaderna plussiffror för 2019, i det tyska fallet efter två år med en viss minskning, detta medan övriga av de stora marknaderna ökade kraftigt.

Men detta beror bara till delar på ökad streaming. I Tyskland har visserligen nivån 50 % streaming av årsomsättningen passerats för första gången, men 55 % är lite jämfört exempelvis Storbritannien, som man just nu slåss med om att vara världens tredje största marknad.

Japan är fortsatt den andra största marknaden trots att streaming 2019 enligt RIAJ bara stod för 19 % (som i.o.f.s var upp med 33 % från året innan). Den japanska marknaden domineras fortsatt av en mäktig CD-försäljning, hela 68,9 % av marknaden 2019.

I Tyskland kom 35,6 % från fysisk försäljning, varav 4,9 % var vinyl, i Japan totalt strax över 70 %. En sak till enar alltså dessa två särlingar: vinyl har inte alls kommit tillbaka på samma sätt som i vissa andra ledande marknader.

Det bör också sägas: trots de relativt små procentandelarna är båda länderna allt tyngre marknader för exempelvis Spotify. Tyskland är världens tredje största streamingmarknad i omsättning. Tyskland är också femma i antal betalande prenumeranter, med 14 miljoner redan 2018.

Ett minus för Tyskland framgent är att i en alltmer globaliserad lyssning är det svårt att se tysk musik gå på export i större omfattning än i dag. Åtskilliga av de bäst streamande akterna är på tyska.

Men där kanske jag ger mig ut på hal is. Det ska villigt medges att jag aldrig för fem år sedan hade siat att Japan och Tyskland ännu 2020 skulle ha en så pass CD-dominerad marknad.

Det är rentav så att en gammal skivnörd blir en smula avundsjuk.

*

Om jag måste välja en favorit inför Melodifestivalens final? Svar: Dotters Bulletproof.

*

En gång skrev jag märkligt nog en recension där jag jämförde ett perfekt album med ett perfekt kast i diskus. Den yxiga metaforen hade nog fungerat bättre på det lika märkliga som magiska mötet mellan Christian Kjellvander och Tonbruket på albumet Dark Country.

Sällskapet kastar sig improviserande ut i ett musikaliskt diskuskast som kunde ha landat långt utanför kastzonens markeringar. Men så blir det givetvis inte när denna så begåvade poet möter dessa monumentala musiker.

Avslutande Normal Behaviour In A Cutting Garden är en 22 minuter lång seans som sveper långt och längre och längst. Det är ett kliv in i trakter där Bill Callahan och Nick Cave rör sig. Rockpoesi som mässa. Det blir inte världsrekord men definitivt svenskt i en gren jag knappt visste fanns. Fascinerande. [Startracks/Playground].

*

Rykten om Gustaf och Viktor Noréns kommande nya musik tillsammans gör mig svårt nyfiken.

*

Björn Gustafssons ”sammanbrott” i Melodifestivalens Andra chansen var stark humor.

Lars Nylin