Krönika 10 december 2019

Valsinger: Musik måste få vara obekväm

”Idén att ett positivt budskap i en låt skulle kunna ändra på det som är dåligt i ett samhälle, är en snäv och instrumentell syn på kultur.” Det skriver MI:s Christel Valsinger i en kommentar till det avsnitt av Malou efter tio, där rapparen Greekazo ställdes mot väggen för sina låttexter.

Genom den moderna pophistorien har journalister återkommande velat ifrågasätta moralen hos artister, som på olika sätt tänjer på gränser eller ruckar på normer. Det 35 år gamla avsnittet av Svar Direkt, där programledaren Sivert Öholm attackerar tidningen Okejs chefredaktör Anders Tengner för att tidningen skriver positivt om hårdrocksgruppen W.A.S.P., har i efterhand blivit komiskt guld. I jubileumssäsongen av Så mycket bättre har vi sett klipp från Magnus Ugglas tidiga år där reportrar undrar över vilken typ av förebild han egentligen är för unga människor, med sitt hojtande om att supa och slåss. Och idag ifrågasätts unga kvinnliga artister för att de är för smala, för tjocka, för sexiga, för trashiga eller något annat som kan påverka deras publik negativt.

Men det kändes ändå lite som en tidsresa att se Malou von Sievers, i sällskap av Anders “arga snickaren” Öfvergård, låta rapparen Greekazo klä skott för kriminalitet i förorten i Malou efter tio. Greekazo får frågan varför han måste rappa om droger och våld och svarar att det är så det ser ur ut där han bor och att det är något alla kan relatera till.

“Men om alla vet om det undrar jag varför man måste sjunga om det”, säger då Anders Öfvergård (och bortser från 40 miljarder låtar som handlar om andra saker vi också har kännedom om, t ex kärlek).

“Min fråga är vad tycker DU om kriminaliteten” fortsätter Anders, “vad tycker du om att 15-åringar går runt med vapen i händerna?”

“Nej det är ingenting bra, men det är så det ser ut just nu” svarar Greekazo, och vill fortsätta men blir genast avbruten av Öfvergård som är aktuell med en tv-serie om knark i TV4, som nu ska pitchas till tittarna (och som naturligtvis kan vara jättebra, men det hör inte hit).

Avsnittet av Malou efter tio har mött stark kritik från flera håll och Malou själv (som i programmet också föreslår att hon och Greekazo ska skriva en låt ihop) har medgett att intervjun blev obalanserad. Men haveriet är intressant. Vilket ansvar har artister och låtskrivare för eventuella konsekvenser av sina verk? 

“Inget” skulle man kunna säga, eftersom kulturen måste vara fri att skildra sin samtid även när det som skildras är obekvämt. Idén att ett positivt budskap i en låt skulle kunna ändra på det som är dåligt i ett samhälle, är en snäv och instrumentell syn på kultur.

Men kultur som berör har en enorm kraft att påverka människor. Det gäller såväl rap från förorten som pjäser på Dramaten. Det vet politiker som vill styra samhällsutvecklingen genom att dra in bidrag till kultur som inte passar deras agenda. Och det vet alla som jobbar med sync, det vill säga musikläggning i reklam, film och tv. Musik har makt. Så diskussionen kommer att fortsätta. Och hellre det än att vi slår fast regler för vad kultur får innehålla.

Den rap som skildrar gängvåld, skjutningar och droger är ett tecken i tiden och ska absolut tas på allvar. Men det måste rimligen vara politiker som ska avkrävas på svar om den våldsamma utvecklingen, inte rapparna. 

“Konsten är ingen beställningsvara”, sa Lena Endre som gästade Malou lite senare i programmet och försvarade Greekazos rätt att berätta om det han ser. Därmed tvättade hon också bort lite av den sekundärskam som höll på att drabba alla vuxna överallt. Tack för det.

Christel Valsinger