Krönika 26 november 2019

Vems ansvar är musikskaparens ångest?

Allt fler artister och låtskrivare talar öppet i media om depressioner och ångest. I USA har låtskrivaren Tayla Parx dragit igång ett låtskrivarcamp med fokus på mental hälsa, som kommer att äga rum i fler länder framöver. Men är psykisk ohälsa något som bara musikskaparna har att hantera? Eller har musikbranschen ett ansvar? MI:s Christel Valsinger funderar.

När HAIM för några veckor sedan släppte fina låten Now I’m In It, hade gruppmedlemmen Danielle Haim dagarna innan gått ut och berättat om mörkret bakom låttexten – en återkommande kamp med depressioner. ”Varje gång jag varit deprimerad har det krävs av mig själv att jag accepterar att jag behöver hjälp för att börja ta mig ur det” , skrev hon på gruppens Instagramkonto och möttes av stöd från tiotusentals fans.

Men att komma till insikt om att man behöver hjälp är, som hon också nämner, inte enkelt under långa perioder av intensivt turnerande. Pressen att leverera kan skjuta på gränsen för vad man egentligen orkar, tills det hunnit gå alldeles för långt. Och då är vägen tillbaka tuff.

Musikbranschen är en svår partner för den som lider av psykisk ohälsa. Det är en varsam process att använda sin egen smärta till att göra musik andra kan relatera till, utan att själv gå under av den. 

Danielle Haim är inte ensam om att tala öppet om sin ohälsa. Allt fler artister och låtskrivare öppnar sig och berättar om ångest, oro och nedstämdhet. Medias intresse för att berätta om musikskapares mående har dessutom varit stort och fått fler att våga ta steget. Det är inte enbart av godo. Dels för att detaljer om din hälsa finns kvar att läsa i all framtid även för eventuella blivande arbetsgivare. Dels för att mediatrender alltid blåser över och vi rätt vad det är står med en situation där psykisk ohälsa blivit en ”vinkel” som ”redan är gjord”. Men fördelarna med öppenheten är förhoppningvis större. För den som kämpar på i ensamhet är känslan av sammanhang många gånger det som får själen att orka lite till. Att läsa om andra i liknande situation kan vara helt avgörande. Dessutom får vi hoppas att framtidens arbetsmarknad rymmer människor med olikheter.

I USA har låtskrivaren Tayla Parx startat ett låtskrivarcamp med just hälsoperspektiv. Parx blev sajnad redan som 19-åring och är en av låtskrivarna bakom Ariana Grandes Thank U, Next och 7 Rings, Khalid och Normanis Love Lies och Panic! at the Discos High Hopes. Men det tog henne bara något år i branschen att se hur villkoren såg ut: ”Jag skriver alla dessa låtar, och de flesta bryr sig inte ens. De bryr sig inte om hur hårt jag arbetar, de bryr sig inte om hur lite sömn jag får. De bryr sig bara om att jag får jobbet gjort,” säger hon i en intervju med Billboard, som också gjort två avsnitt av podcasten Chartbeat från campet Burnout, som ägde rum i Brooklyn i oktober.

Deltagarna i campet, de flesta etablerade och med en framgångsrik karriär, såsom Ali Temposi och Tommy Brown, får prova på meditation och mindfulness för att i bästa fall hitta något sätt att hitta fokuset i en ofta kaotisk vardag. Tanken är att campet ska bli internationellt och planer finns på att arrangera det i såväl Stockholm, som London, Los Angeles, Nashville, Toronto och Seoul.

Att låtskrivarna tar sin hälsa i egna händer är förstås en bra sak. Att vara kreatör är oftast ett ensamt yrke, även om du är sajnad och har ett bra team omkring dig. Att ha nätverk av människor som inte är ekonomiskt beroende av dig är en bra försäkring inför oförutsedda händelser i livet. Men lika väl som var och en har ett ansvar för sin hälsa, har den bransch som lever på enskilda individers skaparförmåga en plikt att erbjuda en fungerande arbetsmiljö.

Initiativ finns. Faktorer såsom trygghet i slutna rum och förekomsten av alkohol i sociala sammanhang är något som diskuterats på branschseminarier, inte minst sedan #metoo. 

Oberoende distributionsplattformen Record Union arrangerade också ett seminarium häromveckan på temat psykisk ohälsa i musikbranshcn. En enkät från bolaget som besvarats av 1500 independentaritster visade att så många som 73% upplevt upplevt stress, ångest och/eller depression i relation till sitt musikskapande.

Tim Bergling Foundation, som startades av Tims familj efter hans bortgång 2018, fokuserar på att stödja personer och organisationer som arbetar förebyggande inom områdena psykisk ohälsa och suicid. Alla intäkter från från arenakonserten den 5 december där Aviciis största låtar framförs live med originalsångarna, kommer att gå till stiftelsens arbete.

Förhoppningsvis finns många fler berättelser om hur musikbranschen blir bättre på att ta hand om sin viktigaste råvara – musikskaparna. Tipsa mig gärna på christel@musikindustrin.se Så fortsätter vi här på MI det öppna samtal som påbörjats.