12 november 2019

VALSINGER: Alla vill till himlen, men vem äger uttrycket?

Timbuktu var inte först med att använda uttrycket ”Alla vill till himlen men ingen vill dö”, men i Sverige är han tätt förknippad med det. Huruvida det räcker för att fälla Sverigedemokraterna för upphovsrättsintrång återstår att se. En principiellt intressant rättegång har inletts.

1965 släppte Loretta Lynn låten Everybody Wants To Go to Heaven But Nobody Wants To Die, skriven av henne själv. 1971 släppte Albert King en låt med samma titel skriven av Don Nix. I år kom en amerikansk bok om sjukvård med samma namn.

Det finns helt enkelt ett antal verk med den titel som Timbuktu på svenska gjorde till sin 2005. Men frågan är hur många svenskar som kände till dem?  Oavsett vem som kläckte uttrycket för första gången så är det här i Sverige tätt förknippat med Timbuktus hit (Thåströms Alla vill till himlen jobbar inte riktigt på samma tema, dvs att vilja äta kakan men ha den kvar). Den vann Rockbjörnen för Årets låt, nådde sjätteplatsen på Sverigetopplistan, låg på Trackslistan i 18 veckor och har i efterhand tolkats av både Wisex och Laleh.

Men räcker det för att upphovsrättsskydda låttiteln? Det menar i alla fall Universal Music Publisching som tillsammans med Jason Diakité stämt Sverigedemokraterna för att ha använt den utan tillstånd från förlaget, under valrörelsen 2018. Budskapet på affischerna löd: Alla vill till himlen men ingen vill dö i vårdkön. Rättegången påbörjades förra veckan.

Tvisten är intressant ur ett upphovsrättsligt perspektiv. Var går gränsen? I ett inlägg på SVT Kultur skriver Per Andersson att det hade varit ett uppenbart intrång i upphovsrätten att använda själva låten, men att det inte är detsamma att anspela på den. Han menar istället att stämningen är ett försök tysta opinionsbildning man inte gillar, med upphovsrätt som vapen. 

Men om man godtar att valaffischen anspelar på en titel av en framgångsrik och älskad artist, så är användningen kanske ändå inte oproblematisk? På vilket sätt partiet skulle vinna på att anspela på en av sina kritiker är lite oklart. Men att associationen skulle finnas där hos mottagarna av budskapet kan väl inte ha varit en en otänkt tanke? 

Det blir intressant att följa fortsättningen.