Krönika 26 juli 2019

Oroad av AI?

AI i musik blev en nyhet för många i veckan. MI:s Lars Nylin fick frågan om han är oroad. Svaret var enkelt.

Det finns en gammal sägning i mediesammanhanget att en nyhet inte är en nyhet förrän Dagens Nyheter skrivit om den, att det är därför Stockholmstidningen har en punkt efter sin logotyp. I ett nytt medielandskap kan den eventuella sanningen ofta diskuteras, men i veckan upplevde jag att hastigt skickas tillbaka till innan paradigmskiftet.

Dagens Nyheter publicerade en artikel om AI i musiken – länk under krönikan för er som kommer åt den – och plötsligt började folk höra av sig som om detta ämne var en total nyhet.

Några läsare, journalister, artister, t o m några på musikbolag mejlade och undrade vad jag tycker, om jag är oroad. Det hela späddes på sedan Eric Hasselqvist från Musikförläggarna samma dag kommenterat utvecklingen i Sverige Radios Studio 1.

På frågan om jag är oroad blir svaret: inte särskilt.

För mig är AI i musiken en helt naturlig utveckling givet vad som händer på fältet i övrigt. Musik har utnyttjat det senaste i teknik allt oftare dom senaste 50 åren. Trummaskiner. sequenzers, programmering, bara några saker som lagt till armadan sedan de första syntarna började ta utrymme från mikrofon, gitarr, bas, trummor, rullbandare.

Sedan länge används mycket som andra preparerat för att skapa egen musik. Olika samplingsbibliotek är bara ett exempel. Att istället få förslag från en robot känns inte alls konstigt i det perspektivet.

Men nu är det ju inte någon nyhet. AI är så etablerat att det redan är en referens i recensioner, som när Aftonbladet häromveckan recenserade Norlie & KKV.

AI-ämnet i musik har mognat under ett antal år, stundtals har det tyckts som just musik varit ett fält som teknikerna (eller säger man forskarna?) älskat att använda för att testa artificiell intelligens.

I MI har AI förekommit flitigt framförallt bland Daniels Johanssons tech- och startup-nyheter. Men redan för ett drygt år sedan vidgade vi ämnet och började titta på det i vardagen i branschen. Självklart eftersom även branschens aktörer börjat använda AI allt mer omfattande, som A&R-instrument men även för att t ex hitta lyssnare.

I en artikel av Christel Valsinger berättade Musikförläggarnas Åsa Enström hur AI skapat frågetecken upphovsrättsligt. Enligt svensk lagstiftning är det ju krasst sett ingen som äger det som robotarna skapar, exempelvis Storbritannien har en skarpare lagstiftning. Åsa sa bland annat: ”AI är som en 5-åring nu, men utvecklingen går oerhört fort.” Åsa gästade f.ö Almedalen i ämnet förra sommaren.

Även nämnde Eric Hasselqvist fanns med i artikeln och pekade på att AI kanske snarast kommer att användas för olika former av produktionsmusik.

Det är nog snarast där någonstans jag landar om vi talar om talar om AI:s roll i själva skapandet: i ett frågetecken kring juridiken, i ett avvaktande inför vilka som verkligen kommer att använda tekniken, främst muzakskapare av modernt snitt, eller i stor omfattning även ”riktiga” artister och producenter?

Att AI gjort entré är däremot mest skäl till ett utropstecken.

Länk till DN (betalvägg):

https://www.dn.se/kultur-noje/algoritmer-ar-framtidens-nya-hitmakare/?fbclid=IwAR2RDe19QRT_xYFXq_jcu2vBjVuk6wSD75jwj9UP4AjNHzXCs6kVjjORPV8

*

Historien om ASAP Rocky skriver nya dystra kapitel ända upp till Vita Huset, eller om ska säga NER till Vita huset numera? Detta är den bästa summering jag läst: https://lefsetz.com/wordpress/2019/07/25/aap-rocky/

*

I den senaste krönikan sjösattes en teori om att Ed Sheeran med sina drygt 70 miljoner följare redan på Spotify skulle kunna vara den akt genom tiderna som haft den i ett givet ögonblick största aktivt lyssnarskaran.

Resonemanget var ihåligt, medges, mycket av streaminglyssnandet har som bekant ersatt radion, och resonemanget garderades flitigt.

Ändå är det på sin plats att publicera ett intressant svar, från Jack Elz, Jack har egna exempel på matematiken bakom imponerande siffror.

Jack skriver:

”Blev sugen på att slå lite fnurr på ditt resonemang angående 70 miljoner aktiva lyssnare. Att det skulle jämföras med skivköpare istället för radiolyssnare stämmer ju inte riktigt. Det påvisas ju av dig i nästa stycke att låtarna finns med i över 800 officiella playlists. Jag vill mena att majoriteten av de 70 miljoner ”monthly listeners” är ”passiva, spellist/radiolyssnare”. En del av dem går att jämföra med ”ABBA:s radiofans”, en annan del går att kalla ”skivköpare”.

Jag bygger delvis mitt resonemang på att mitt band (Crying Day Care Choir) har omkring 250 000 ”monthly listeners,” men ca 60% av dessa är playlistgenererade och mycket mindre benägna att t ex köpa konsertbiljetter, om dom ens veta vilka vi är.

Många låtar/artister blir idag väldig anonymiserade på Spotify då de ofta dyker upp i dessa stämningshöjande listor. Att jämför dessa streams med aktiva skivköp vore orättvist. Samtidigt kan de i vissa fall leda till en ny aktiv lyssnare på sikt, men ration för detta skulle jag säga är en eller par procent.”

Jag ger Jack rätt i allt. Men ändå: Ed Sheeran är i dag så mäktigt etablerad att jag tror att de flesta som använder några av dom nämnda 800 spellistorna ser just hans närvaro som ett skäl till valet.

Dessutom är antalet följare, i dag 72 miljoner bara på Spotify, så oerhört stort att även om ”svinnet” är mäktigt lär siffran på verkligt aktiva lyssnare av Ed Sheeran bli rejält.

Jag lägger mig därför ännu inte helt platt inför moteld från Jack och andra.

Lars Nylin