Krönika 19 september 2018

Mycket väsen för…ingenting?

Omröstningen i EU-parlamentet om digital copyright triggade förra veckan krönikörer och politiker att vråla ”detta är döden för internet”. Nu kommer lyckligtvis klarögda och kunniga analyser av läget från experter som de facto läst direktivet, skriver MI:s Lars Nylin.

Det går förenklat att se arbetet med att bättre skydda upphovsrätten på nätet på två sätt: dels som kulturarbetare i kamp mot nätjättar alternativt frustrerade nätanvändare i kamp mot en upphovsrättslobby som i vår bransch ofta symboliseras av det stenrika musikbolaget.

Efter utfallet i Strasbourg, när ett förslag på nytt EU-direktiv vann stort, valde ett antal ledande svenska tyckare i it-fältet till 100 % den senare varianten. Det talades om ”Döden för internet”, det talades om att vi inte längre ska kunna dela våra privata godbitar till vänner på sociala medier. En förmodad ”länkskatt” nämns av många som den mest förgörande pusselbiten.

Men sanningen är att omröstningen inte gällde och gäller (det slutgiltiga klubbas inte förrän 2019) länkskatt eller censur per se. Läser man in sig på direktivet i sin helhet finner man att där snarare är fokus på hur huvudmålet för omdaningen ska kunna genomföras utan att nätvardagen blir för krånglig för vare sig privatpersoner eller de företag som på olika sätt påverkas (exempelvis musikbolag).

Men lyckligtvis kommer nu en serie klargörande av expertis som valt att inte se dystopiskt på saken utan fokuserar på nämnda huvudmål: att skydda nätet från att helt ägas av bjässar som Google, Facebook, YouTube.

MI:s Daniel Johansson gör sin analys i veckans nyhetsbrev, se separat text.

Sanna Wolk, professor i juridik, skriver i tidningen Fokus bland annat:

https://www.fokus.se/2018/09/eu-dodar-inte-det-fria-internet/

”Det är inte censur att ta bort upphovsrättsligt innehåll som lagts upp utan tillstånd. Detta är redan gällande rätt.” under rubriken: ”EU dödar inte det fria internet”.

Sam Sundberg i Svenska Dagbladet skriver under rubriken ”Nej, EU dödar inte nätet, men Google och Facebook kan” bland annat;

https://www.svd.se/nej-eu-dodar-inte-natet–men-google-och-facebook-kan

”Som nätanvändare ska vi jubla över att våra politiker sent omsider insett att de måste reglera de stora it-bolagen. De här företagen präglar vår tillvaro mer än några andra och de har byggt sina imperier på att sprida innehåll som andra skapar – medan innehållskaparna utarmats. Därutöver har debatten om trollfabriker och falska nyheter skapat en medvetenhet om att it-jättarna måste regleras. Görs det inte hotas inte bara upphovsrättsinnehavare och europeiska affärsintressen, utan också den västerländska demokratin.”

Rubikens lån från William Shakespeare är effektsökande. Självklart finns det åtskilligt att diskutera i processen fram till ett nytt direktiv, ett sådant kanske kan vara i funktion 2020. Men nu har det lossats så mycket dubiös ammunition att även MI faller i fällan att skruva rubrikerna till ljudnivå 11 av 10.

Det ska bli mycket intressant att se hur dystopiska krönikörer som Emanuel Karlsten i Breakit.se kontrar nämnda klarögda sammanfattningar.

Lars Nylin