Att musikindustrin är en del av en helhet blir alltmer uppenbart. Men vi har också våra helt egna orsaker till våldsam debatt. MI:s Lars Nylin har kikat närmare på en sådan från veckan.
Att musikindustrin numera är en del av det stora alltet påminns vi om varje vecka. Från AI-debatt och kulturbudget till, vidrigt nog, gängvåld.
Men vi har också våra helt unika aspekter, som den stora världen inte ens vet existerar, men som i vissa musikkretsar provocerar mer än om Stellan Skarsgård skulle byta namn till Sylvester Stallone.
Jag tänker på bandnamn. Denna eviga källa till åsikter, från doo wop-pionjärerna The Ink Spots för snart hundra år sedan till alla bandnamns senare moder med The Beatles, och framåt.
I Sverige har vi varit riktigt bra på det där. Vi har haft bandnamn som uppenbart triggat karriärer, hej Lädernunnan och Viagra Boys, men också bandnamn som är intressanta att notera även om man inte ens bryr sig att lyssna, hej The Kristet Utseende.
I veckan kom detta kära ämne ut i dagsljuset när gruppen Korslagda Kukar tog det vågade beslutet att stympa, sorry, namnet till endast Korslagda.
I en tradition från när Wilmer Pitt blev Wilmer X och Stockholms Negrer blev Stockholms NGR har man valt att kompromissa med vad som först var en bra idé, för att sedan inte längre vara det.
Bandet från Älvdalen skrev på sociala medier: ”Vi har bestämt oss för att gå folket till mötes och hädanefter bara kalla oss det vi redan heter för de flesta: KORSLAGDA. KORSLAGDA KUKAR var ett skämt om vad vi trodde Mikael Persbrandts punkband på 80-talet hette men som nu skapat hinder för oss. Vi valde bandnamnet för att slippa lyssnare då tanken bara var att göra en enda låt och inget mer. Det var dock för kul för att sluta och sedan dess har vi fått fler lyssnare än vad vi nånsin kunde föreställa oss men har under en lång tid också stött på problem. Det finns arrangörer som inte vågar boka oss då de inte vet vad det blir för slags kväll.”
Det är samma bakgrund, samma bandhistioria, samma medlemmar, samma låtar, samma växelsång med publiken, på merch kommer fortsatt den manliga kroppsdelen att förekomma. Ändå brann det fullständigt för åtskilliga fans.
Det kom en krevad av korslagda kommentarer.
Bland tusentals inlägg på sociala medier fanns som meddelade att de nu lämnat bandet bakom sig. Sveket mot punkidealen anses oförlåtliga. Då är ändå Korslagda ett medelålders band från inre Dalarna med knappt 70 000 följare på Spotify som därtill uppstod fyra decennier efter att punkens inofficiella bibel skrevs.
Magnituden i ett bandnamn kan bli märklig även för en som haft åsikter i ämnet bandnamn sedan Fläsket Brinners dagar.
Det ska bli mycket intressant att se om det nyväckta intresset för unga rockband ger oss fler bandnamns-debatter. När unga rockband nu kontrakteras även av majors kommer en annan spotlight.
Hittills har man hållit sig inom ramarna: Terra, Nektar, Divison 7, Svart Ridå, Diset, Agitator, inget av dessa namn är direkt provokativa, följer knappast Docent Död eller ens Ebba Grön i spåren, det kommer inte att behövas någon självcensur.
Skönt för dem kanske.
*
Den svenska musikexporten ökade med 18 procent under 2024, mer om det på annan plats – fantastiskt, men inget självspelande piano, som Ifpi:s Ludvig Werner säger i en rapport. Veckans kulturbudget underlättar knappast ytterligare tillväxt.
*
The Deportees (bra bandnamn!) sångare Peder Stenberg fångar på första soloalbumet Mjuk extas [Razzia/Sony] åtskilligt av det bästa med svensk rockpoesi, Lite Jocke Berg, lite Thåström, lite Annika Norlin, men ändå helt personligt.
*
Är ännu inte helt imponerad av TV-serien Task, men extremt imponerad av några synkar, allra mest Ngwa med Frankrikebaserade Blick Bassy. Kamerun möter Bon Iver, ytterst suggestivt. Jag stoppade seriens andra avsnitt, det blev ett måste att kolla upp denna låt.
*
Den syntintresserade bör inte missa att radiomannen Christer Lundberg släppt romanen Blodiga tangenter [Gyldfendal/Astra], en svindlande stundtals smärtsam syntresa från Majorna i Göteborg till stora världen …
*
Saint Etienne gör ett ytterst värdigt avslut med nya albumet International [Heavenly/Pias].
*
Några som borde ha övervägt namnbyte redan för tio år sedan är arrangörerna av Rockbjörnen.
Lars Nylin
