Ett program för alla, med musik för alla. Melodifestivalen är egentligen ett omöjligt uppdrag, men Karin Gunnarsson älskar det och har ingått i tävlingens kärnteam i tio år. 2020 tog hon över Christer Björkmans roll som tävlingsproducent och sedan dess har hon bidragit till att Sverige fått ännu en ESC-vinst och att hela landet lovsjunger bastun.
MI:s Christel Valsinger satte sig ner med Karin för ett längre samtal, inför den kommande Mellofinalen.
Det är mitten av februari när vi ses på Zoom för ett första samtal. Melodifestivalen har just lämnat Kristianstad och den tredje deltävlingen bakom sig i ett moln av glitter och fjäderboafjun.
Det är även tisdag – Karins sämsta veckodag. Det känner man till om man följer henne på Instagram. När något glöms, spills, gör ont eller går allmänt snett kan man ge sig på att det är – #tisdag.
Hon skrattar men tillägger:
– Det är också för att jag sover sämst natten till tisdag. Det är då helgens deltävling kommer ifatt. Så jag är alltid som tröttast på tisdagar.
Hur är känslan nu – tre deltävlingar in?
– Nu är man varm i kläderna. Det är väldigt kul att se resultatet av det vi alla har jobbat så hårt med under lång tid. Att låtarna går så bra. Att de flyger på Spotify. Att engagemanget är stort och tittarsiffrorna höga. När jag tittade på Spotify igår (16 feb, red:s anm) var 16 av 18 låtar inne på topp 50. Åtta av dem finns dessutom påtopp 10. Det är i princip bara Humlan Djojj och Lush Life som ligger där, utöver Mellolåtarna.
Har du en uppfattning i förväg om hur det kommer att gå i tävlingen?
– Ja, det har jag. Men jag vet inte vem som vinner. Sedan jag började jobba med Melodifestivalen har jag haft ambitionen att ha ett så jämnt startfält som möjligt. Det är mycket roligare om det är fler som fightas om vinsten. Men jag kan absolut göra en kvalificerad gissning baserad på erfarenhet av formatet och hur konsumtionsmönstret brukar se ut – vad som streamas och vad radion spelar.
– Det är förhoppningsvis några av de styrkor som jag har med mig in i uppdraget. Att jag har koll på vad som borde funka i vilken målgrupp, vilken genre som är stor just nu och vad kidsen gillar för tillfället.
Vad är ditt eget första minne av Melodifestivalen? Tittade ni hemma i Vetlanda?
– Det gjorde vi absolut. Och minnet har med Lena Philipsson att göra. Hon var stadens stora stjärna, så det var enormt när hon tävlade med Kärleken är evig. Det var 1986 och jag var 10 år. Hon signerade vinylen åt mig, köpt på Expert i Vetlanda – vi hade ju ingen skivaffär.
– Jag tror att jag såg på Melodifestivalen fram till att jag flyttade hemifrån. Det var säkert några år där i tonåren som jag inte satt klistrad framför TV:n, men det fanns ju bara två kanaler så det var lika bra att titta (skratt).
Trackslistor samlade i en pärm av en ung Karin. Längst bak finns en autograf av Kaj Kindvall.
Var kommer ditt stora musikintresse ifrån?
– Min bror är hårdrockare av rang så det blev väldigt mycket av det när jag växte upp. Samtidigt var radion en jättestor del av mitt liv. Jag lyssnade på Tracks varje lördag och spelade in på kassett. Min mamma har sagt till mig att jag som liten ofta stod vid radion och sjöng. Jag snappade upp låtar och kunde snabbt sjunga dem.
– Sen kom hiphopen in i mitt liv, kanske som någon slags motreaktion mot hårdrocksuppväxten. Jag brukar säga att min kostcirkel av musik är hiphop, hårdrock och hits. Det är min bas.
Hur hittade du till hiphopen i Vetlanda?
– Det kom från någon kompis till min bror. På den tiden fick man oftast nya musikinfluenser från sina kompisar – eller i mitt fall min brors äldre vänner. Jag hade också en kompis vars mamma var från USA så de var alltid över där och kom hem med olika kassetter. Typ Funky cold medina med Tone Lōc. Wee Papa Girl Rappers var också en grupp som jag lyssnade på,
Du och jag möttes ju på P3, framförallt genom programmet Musikguiden. Du var musikredaktör och jag programledare. Hur blev det radio för dig?
– Vi lekte väldigt mycket radio när jag var liten – spelade in egna program. Sen pluggade jag Media och kommunikation i Skövde och sände studentradio. Mitt första radiojobb var på Sveriges Radio Skaraborg och så fort jag hade fått in en fot där började jag maila Ann-Louise Corbée och Jonas Westman på P3. Sen fick jag ett vikariat tack vare Kerstin Behrendtz och fick lägga natt (dvs välja musik till nattsädningarna, red:s anm).
– P3 var ju en sån dröm! Att det finns ett sånt jobb? Där man får välja låtar till radio? Jag hade lyssnat på P3 Klubb och P3 Dans med Kalle Dernulf, Germund Stenhag och Linda Nordeman. Och nu blev dom mina arbetskamrater?
Finns det någon person som varit extra viktig i ditt yrkesliv?
– Just Germund har betytt väldigt mycket. Han har varit en mentor och har helt ovärderliga musikkunskaper.
– Musik är ju mitt stora intresse. Jag springer, tränar och tittar på F1, men det är musik som är mitt liv. Så det är speciellt att möta någon som är uppslukad av det på samma sätt.
Under mina år på P3 var du den som alltid var på väg någonstans. Du tog tjänstledig och vidareutbildade dig. Fick nya roller. Blev bokare för P3 Guld och var ansvarig musikredaktör för Musikhjälpen. Du jobbade också på Universal Music ett tag innan du återvände till P3. Var kommer din drivkraft ifrån?
– Jag vet inte riktigt. Jag är väldigt nyfiken och prestigelös och jag vill också väldigt gärna lära mig nya saker. Jag är ganska rastlös. Germund brukar säga att jag är ansiktet utåt för fomo – fear of missing out. “Vad händer? Var är det roligt någonstans?” Där vill jag vara.
– Men nu har jag ju varit på ett och samma ställe ganska länge faktiskt!
Är du på väg bort?
– Nej, just nu känns det väldigt kul att jobba med Melodifestivalen. Jag har varit här i några år och lärt mig formatet och plattformen och jag kan vara med och påverka hur det låter och vad svenskarna lyssnar på. Jag älskar att vara mitt i det men känner också ett ansvar att förnya Melodifestivalen, tillsammans mina kollegor, skivbolag och artister. Det är något i det samarbetet som är väldigt lustfyllt.
– Jag jobbar med så fantastiskt roliga, kreativa och begåvade personer i branschen. Årshjulet ser likadant ut, men det är nya låtar, artister, kompositörer och A&R:s som kommer in med ny energi varje gång.
Hur hamnade du i Mellosammanhanget från början?
– Jag har alltid gillat Melodifestivalen. Jag hade väl några år när jag inte tittade så mycket, men när jag började jobba på P3 kom jag i kontakt med tävlingen mer professionellt. Jag gick in i urvalsjuryn efter att ha blivit kontaktad av Christer (Björkman). Första året tyckte jag att det var jättekul, men efter ett tag när jag förstod hur allt funkade kände jag att jag hellre ville vara på den andra sidan. När Christer frågade mig för fjärde gången om jag ville vara med i juryn så tackade jag nej och året efter erbjöd han mig istället att bli biträdande tävlingsproducent. Det här var 2016.
Gick du in i Melodifestivalen med några uttalade mål?
– Absolut. Att Melodifestivalen skulle vara en relevant hitmaskin och att vi skulle vinna Eurovision. Att vi skulle bli en naturlig del av kretsloppet i musikindustrin och göra ett jäkla avtryck.
– Melodifestivalen är ju en svensk tradition. Folk firar Mello, mer eller mindre. Så jag tänker att man ska förvalta, förnya och förfina den traditionen. Det formulerade jag ganska tidigt för mig själv, helt enkelt för att det är en sådan ära att få jobba med Melodifestivalen. Det är också ett jättestort ansvar. Det är att göra det omöjliga skulle man kunna säga – ett program för alla, med musik för alla. 30 låtar och 30 artister som ska få vara med och tävla, när det är så många som vill.
Hitmaskin och vinna ESC – de målen klarade du ju rätt så snabbt. Har du satt upp nya mål sedan dess?
Loreen. Foto: Alma Bengtsson/SVT
– Nu skulle det såklart vara roligt att vinna ESC igen. Men jag formulerar nya mål för mig själv varje år. Som att till exempel få med en viss typ av genre, eller en viss typ av låt, att hitta en artist som gör avtryck hos en ny publik. Man måste framåt hela tiden. Man kan inte vara nöjd. Melodifestivalen bygger på tydliga uttryck och överraskningar som sätter igång känslor. Det är så publiken vill titta, rösta och se hur det går. Tävlingen är ryggraden i programmen och den SKA engagera hela Sverige.
– Och även om folk kanske är kritiska och säger att det låter likadant och att det är samma samma – så är det faktiskt inte det. Det är väldigt många nya upphovspersoner och artister som deltar varje år och det är ständigt nya uttryck och genrer närvarande i Mello. Jag vill verkligen inte att det ska stagnera och stå still.
Jag upplevde att du tog med inkluderingsfrågan in i Melodifestivalen också. Att fler ska kunna känna igen sig i dom som tävlar?
– Absolut. Det är ett public service-tänk som jag har med mig sedan många år tillbaka och som vi hela tiden måste fortsätta med. Hur ser Sverige ut och hur låter det? Den frågan är superviktig
– Men det har länge varit ett mål att det ska vara 50/50 när det gäller tjejer och killar som står på scen i Melodifestivalen. Och att programmet ska spegla Sverige. Det här är hela Sveriges fest.
Ni hade ett tag en uttalad ambition att kraftigt öka antalet kvinnor bland låtskrivarna?
– Minst 50 procent av startfältet måste ha en kvinna med på upphovet och det klarar vi ju. Ett tag försökte vi utöka det till 100 procent, men det fick vi backa på. Det mottogs inte så bra. Det måste nog ske mer organiskt på sikt och vara ett tydligt mål från fler aktörer i musikbranschen. Vi har vårt Mellocamp, som är ett initiativ för att få in fler kvinnor, nya perspektiv, ny talang och fler upphovspersoner som kanske inte ser Melodifestivalen som sin primära plattform. När folk träffas där byter de kanske nummer och börjar jobba tillsammans. Det handlar om att tänka långsiktigt.
– Men många av de här killarna som har varit med länge är ju också så otroligt begåvade och såna musikaliska kameleonter. Tänk på G:son som har hållit sig relevant i alla år. Det är ju fantastiskt. Hade han agerat i en annan musikalisk kontext än Melodifestivalen så hade han ansetts vara ett geni. Eller Anderz Wrethov – vilka jävla bangers han gjort genom åren, svenska klassiker. Men här blir reaktionen “det är bara samma samma”. Det är ju ingen som säger det om Max Martin: “nu har han jobbat med Taylor Swift igen, kan inte hon jobba med någon annan?”
Det kanske beror lite på Melodifestivalens mytologi – att vem som helst kan skicka in en låt och komma med?
– Det här är Sveriges största scen. Det är SM i musik. Konkurrensen är stenhård för att komma med. Du måste ha jobbat upp dig till en viss nivå för att ta dig in här. Eller ha en viss begåvning och talang för att ta dig fram.
– Sen kom ju kanske KAJ lite från ingenstans, sett till Sverige. De var kända i Österbotten, som de kommer ifrån, och de hade visserligen en fanbase här, men den var begränsad.
KAJ. Foto: Erik Åhman.
Berätta hur KAJ kom med!
– Jag fick upp ögonen för dem via en krönika i DN våren 2024. När jag lyssnade och gjorde research upptäckte jag tre tydliga karaktärer, jättebra låtar och att de dessutom prickar in något tvärkulturellt. Sverige står ju nära Finland på många sätt och en stor del av den svenska befolkningen har finska rötter. Jag kände att det fanns potential. Dessutom hade de gjort musik och shower länge och kunde stå på scen. Det var perfekt för Melodifestivalen. Så jag skickade ett DM till dem på Instagram.
Det första mötet satte främst igång tankeprocessen, berättar Karin. Det andra mötet var mer konkretiserande. Hur ville de låta? KAJ nämnde Guld och gröna skogar med Hasse Andersson som referens. Eftersom låten är skriven av Melodifestivalsveteranen Anderz Wrethov erbjöd sig Karin att sätta dem i kontakt med varandra. Därifrån var det upp till kreatörerna själva.
– Vårt handlingsutrymme är begränsat. SVT har ingen ekonomi att betala resor och liknande för låtskrivare och bolag, de måste själva vara villiga att investera tiden. Men då spelar det roll att man byggt en relation med upphovspersoner och bolag genom åren.
– Och när jag sen hörde det första utkastet till Bara bada bastu så visste jag att det var en hit, hur det än skulle gå i tävlingen.
Stämmer det att du skaffat en bastu-tatuering?
– Ja, på vänstra låret. Jag gjorde den två veckor före tävlingen i Basel. Nu har Axel i KAJ också gjort en.
– Jag har en Loreen-relaterad också. Den skaffade jag två veckor innan hon vann med Tattoo i Liverpool.
Vad tror du att KAJs vinst betyder för Melodifestivalens utveckling? Det var ju ett annorlunda nummer.
– Dels gjorde vinsten något med publiken. KAJ kom in med otrolig glädje och energi och möttes av så mycket kärlek. De blev en nationell angelägenhet. Det har vi med oss in i den här säsongen.
– Sen tror jag att det varit bra för kreativiteten och inspirationen hos skivbolag och upphovspersoner. Nu vågar man tänka lite utanför boxen, att Melodifestivalen kanske ändå ÄR en plattform för vissa artister och sound som man inte hade tänkt på. Men det började ju hända redan när Scarlet deltog.
Scarlet tävlade första gången 2023 med Cirkus X. Ser du det som en slags brytpunkt?
– Lite. Det handlar om att flytta gränserna för vad som är framgångsrikt inom Melodifestivalsramen. Det ger ju lite självförtroende inifrån också – att man kan våga satsa på såna artister som kanske är lite hårdare eller lite mer out there.
Foto: Stina Stjernkvist/SVT
Hur håller du dig uppdaterad på ny musik?
– Jag har förmånen att ha väldigt många vänner som jobbar med musik. Så det som händer i Sverige och utanför Sveriges gränser, finns med i dagliga konversationer jag har. Och så söker jag ju såklart själv upp saker för att jag är intresserad. Jag följer listor på Spotify och älskar festivaler, för utbudet av både smått och stort – Sweden Rock, Way Out West, Diggiloo, Dansbandsveckan i Malung. Jag vill veta vad som engagerar publiken och då måste man vara öppen.
– Dessutom är det väldigt härligt att ha två barn – en 14-åring och en 19-åring – som lyssnar på sitt sätt, på sina grejer. Jag läser också en massa musikmedia och har ett stort kulturintresse.
Följer du uttagningarna till Eurovision i andra länder i Europa?
– Nej. Jag följer konton och får den infon till mig via andra som är mycket mer insatta. Lite koll har jag men jag följer inte uttagningarna slaviskt.
– Och apropå det, väck inte mig mitt i natten och fråga vem som vann vilket år eller hur många gånger vi har varit i Malmö och sånt där. Visst, det är klart att jag har koll på traditionen, men min styrka är ju att jag hela tiden vill framåt.
Till sist – musikbranschens stora samtalsämne sedan en tid tillbaka – artificiell intelligens. Har ni någon policy kring användande av generativ AI i Melodifestivalen?
– Vi vill säkerställa att bidragen uppfyller kraven för att få medverka i Melodifestivalen. Det innebär att det ska finnas en riktig upphovsperson bakom och en mänsklig artist som framför bidraget. Men från Melodifestivalens sida kan vi ju inte gå in och peta i vad som händer i en session. Det vet vi ju inte.
– Vill man få ut sin AI-genererade musik så finns det dock väldigt många plattformar som är enklare att använda sig av än att skicka in den till Melodifestivalen.
…
Den 2 mars hörs jag och Karin av igen för att stämma av inför publiceringen av intervjun. Den sista deltävlingen är avslutad, finalkvalet likaså, och det är mindre än en vecka kvar till final.
Hur ser du på årets finalfält?
– Det är karaktärstarkt! Väldigt olika uttryck. Från Dooset Daram till Rakt in i elden. Vi har två gamla vinnare tillbaka – Sanna Nielsen och Robin Bengtsson. Och vi har publikfavoriter som Smash Into Pieces och Medina, som båda gått till final med sina bidrag för tredje gången. Känslan är väldigt bra. Det kommer att bli fantastiska nummer. Show för både öga och öra!
– Och på Spotify idag är 17 av de 20 översta låtarna på Topp 50 från Melodifestivalen. Det är jättekul för alla inblandade – för oss och publiken, artister och upphovspersoner, att vi dominerar på det här sättet. Det är ett kvitto på att publiken tycker om Mello.
Christel Valsinger
Foto huvudbild: Janne Danielsson / SVT
Röster om Karin Gunnarsson:
Camilla Bjering von Zweigbergk, Warner Music:
”Karin är otroligt engagerad i sitt uppdrag att hitta ett startfält. Hon är öppen för musikalisk bredd, har örat mot marken och är alltid nyfiken. Det jobbet går inte att sköta från skrivbordet och hon lägger verkligen tid på showcases, camps, konserter mm. Hon har också den viktiga förmågan att se hur variation av uttryck skapar ett underhållningsprogram som engagerar i 6 veckor.”
Niklas Rune, Polydor/Universal Music:
”Karin har en fingertoppskänsla, ett stort mod och en musikalisk bredd som lyft tävlingen. Hennes förmåga att kombinera kvalitet och förnyelse och alltid med ett stort publikfokus ska heller inte underskattas.”
Ulla Sjöström, rektor Musikmakarna:
”Karin drivs av att hitta nya spännande talanger och bidra till att ge dem möjlighet att synas och höras i musikbruset. Som person är Karin varm, ser de hon arbetar med och känner igen och minns alla. Från Musikmakarna är vi väldigt tacksamma för det långa samarbetet med Karin och SVT!”
