Blev du 17 eller 75? Och är det pinsamt eller något att vara stolt över? Med begreppet ”lyssningsålder” lyckades Spotify blåsa nytt liv i sin Wrapped-kampanj förra veckan. MI:s Christel Valsinger har en teori om vilken ålder som väger tyngst.
Spotify Wrapped har lyckats bli ett event som trendar på sociala medier i december sedan några år tillbaka.
Kampanjen är smått genialisk. Genom att skapa personliga årssammanfattningar som visar våra lyssnarvanor på ett färgstarkt och delbart sätt får Spotify sina användare att gratis göra reklam för plattformen. Eller gratis och gratis. Det kostar såklart att ta fram och paketera statistiken. Men sett till genomslag verkar det vara värt det. Och som användare uppfattar man ju inte att man gör reklam för Spotify eftersom det man delar handlar om en själv.
Men i år innehöll den personliga summeringen av lyssnarvanor en ny och överraskande kategori som snabbt kom att dominera delandet i stories och kortvideor. Din lyssningsålder.
För er som inte har Spotify – som abonnent har man försetts med den ålder man skulle haft om man varit i sina “formativa år”- dvs ca 16-21 – då musiken man lyssnat som mest på släpptes. Den som lyssnar på ny musik blir alltså ung medan den som lyssnar på musik släppt på 70-talet blir minst 70 år gammal.
”Ålder är bara en siffra – så ta inte det här allt för allvarligt”, meddelar Spotify innan jag förses med siffran 17 – ”eftersom du mest lyssnar på ny musik”.
Det är lite som i tester av slaget “Vem är du i Stranger Things” (eller the Beatles eller Love is Blind – välj själv) – fast utan att man varit medveten om att man tagit testet. Det känns inte helt bekvämt. Integriteten sitter på ena axeln och tycker att något skaver. Men på den andra sitter någon i partyhatt och tycker att det är kul! Man måste ju heller inte dela sin profilering.
Men många gör det. Siffrorna flimrar förbi på Insta stories. “72?” “65”. “18!”
Mest slående är hur många som verkar tycka att det är genant att ha tilldelats en högre ålder. Är det för att så många av de jag följer och känner brukade vara uppdaterade på ny musik? Att det ruckar på deras identitet?
När jag faktiskt var 17 år – sent på 80-talet – så hade det noll status i musiksammanhang. En hel del av mina musiksamtal på den tiden gick ut på att bli tillrättavisad av äldre personer (ja killar). Ibland var de bara ett år äldre, men det räckte. På den tiden verkar det inte ha varit det minsta skamligt att föredra album från ett eller två decennier tidigare. Snarare fint? 60- och 70-talets rockhjältar var alltid viktigare.
Min känsla är att det fortfarande är ganska mycket så. Majoriteten av den musik som streamas är ju så kallad katalog. Och eftersom Charli XCX blev 75 år och Grimes 92 verkar gammal vara det nya coola.
Men det är sant att jag mest lyssnar på ny musik på Spotify. Hade jag fått en motsvarande siffra för Youtube hade den legat närmare min verkliga ålder eftersom jag tillbringat det senaste året i ett kaninhål av 80-talsvideor. Och skulle den gamla CD-spelaren jag har på kontoret mäta min lyssning så skulle jag bli runt 100 eftersom jag matar den med gamla, loppisfyndade jazzskivor (jag inbillar mig att jag skriver bättre då).
Men, den stora poängen – förutom Spotifys lyckade kampanj – är ju att Wrapped får oss att prata om musik på sociala medier. Musik från alla möjliga decennier och århundraden. Det är det ju svårt att inte bli glad av.
Christel Valsinger
