MI:s Lars Nylin i ett långsamtal med Håkan Lagerqvist, VD på Naxos Sweden i Örebro, genreledande distributörer för bekanta etiketter i klassiskt och jazz. Ett samtal om Naxos i sig, men också om villkoren för eviga genrer som ofta hamnar i skuggan.
Ingen som jobbade på ett skivbolags marknadsavdelning på 1990-talet lär glömma det. Plötsligt fanns där en relativt obekant branschaktör som inte bara satsade hårt på reklam i TV 4. Man gjorde det dessutom med klassisk musik. I form av trippel-CD-boxar! Och det toppade listorna! Vi var många som förundrat och imponerat noterade fakta. Än i dag är det ett av de mer anmärkningsvärda PR-genomslagen i svensk skivbolagshistoria.
Bolaget som julen 1994 sålde mer än 100 000 exemplar av Klassiska favoriter var Naxos i Örebro. Ett bolag som startat Sverigekontor året innan hade med hjälp av en reklambyrå sytt ihop en TV-kampanj som man satsade allt man hade i, 1,5 miljoner.
Genomslaget blev mäktigt, under en period stod Naxos för 75% av den klassiska marknaden i Sverige. Året efter var förhanden på Klassiska favoriter 2 i nivå 85 000. Allt tydde på att Naxos, med ursprung som Hong Kong-bolag, hade kommit för att stanna i Sverige. Och det har man gjort, om än med helt annan marknadssituation än för tre decennier sedan.
När MI besöker Naxos huvudkontor precis intill Örebro Slott företräder Håkan Lagerqvist ett bolag som än i dag är genreledande intill majorbolagens klassiska avdelningar. Naxos företräder som distributör inte bara de ledande svenska etiketterna i klassiskt och inte minst jazz. Man distribuerar även merparten av ledande internationella indies i dessa genrer.
Men det är knappast så att man därför gräver guld där på Närkeslätten. Genrer som de nämnda har i streamingeran extra svårt att finna marginaler. Något som Lagerqvist inte minst märker i sin kapacitet av digitalt ansvarig för hela Naxos-koncernen. När Spotify våren 2024 satte gränsen vid minst 1000 strömningar under 12 månader för att royalty ska betalas ut blev det en rejäl smäll för Naxos och deras partners. En annan dyster aspekt som Håkan nämner vid mötesbordet på Klostergatan är den samtida svenska kulturpolitiken.
Men vårt långa samtal har långtifrån endast dystra inslag. Drygt 30 år med Naxos har med råge förverkligat en vision Håkan hade redan vid första branschkontakten i form av skivbutiken i Gävle på 1980-talet. Dessutom får han och kollega Stephan Jansson möjlighet att visa MI en produkt som Naxos är ensamma om i Sverige. Men mer om det senare. Först ett längre samtal om att arbeta med klassiskt och jazz, genrer som ofta kommer i skuggan även här i MI.
MI gick ut hårt och frågade inledningsvis om det allmänna tillståndet:
Hur summerar du det generella läget för klassiskt och jazz i Sverige 2025?
– Det är en katastrof med dagens neddragningar på kulturområdet. Konsekvenserna för svenskt musikliv långsiktigt kan bli förödande. Jag tänker både på utbildningar, scener och framförallt våra artister. Dessa och deras scener hade det oerhört kämpigt under pandemin. Några av dem har orkat resa sig och satsa igen, men vi måste gemensamt stå upp för den kulturella mångfalden och hjälpas åt att hitta och (för vår del) vara en plattform för den musikaliska kreativitet som finns. Musik är gränslös. Den förenar och skapar ett rum för upplevelser som berikar våra liv. Naxos Sweden är idag en aktiv spelare och vill försöka vara både producent/skivbolag, och en distributions-plattform för andra lablar inom klassiskt, visa, folkmusik och jazz. Det händer att vi representerar andra genrer också – allt passar inte heller att etikettera – men dessa är de primära genrer vi jobbar med.
Ni är Sverigekontor för Naxos sedan 1993. Hur ser ert globala upplägg ut år 2025?
– Huvudkontoret finns i Hong Kong. Det finns 15 kontor/dotterbolag runt om i världen för distribution, försäljning, marknadsföring och produktion. Naxos Sweden sköter idag marknaderna i Norge, Sverige och Finland. Naxos Music Group äger mer än 50 lablar. Förutom Naxos kan nämnas ARC (world music), Capriccio, Orfeo, Ondine, Opus Arte (audiovisual från Royal Ballet & Opera i London) med flera. Naxos Sweden, som är ett av dotterbolagen. äger bland andra Prophone, Proprius, Swedish Society, NxN Records, Connection, Daphne, Sterling, Imogena, Linx Music och är också delägare i LB-Naxos som har etiketterna Ladybird och Intim Musik. Koncernen distribuerar och representerar även närmare 500 etiketter internationellt.
Du är digitalt ansvarig globalt hos bolaget – vad innebär den rollen?
– Jag jobbar nu för tiden väldigt liten del på Naxos Sweden. Jag står fortfarande kvar som VD och har ett övergripande ansvar, men bolaget rullar hur fint som helst med det sammansvetsade team som finns där. Jag är CEO för Naxos Digital Services (NDS), det dotterbolag som hanterar all digital affärsverksamhet för koncernens egna lablar och alla distribuerade lablar. Bolaget förvaltar också våra egna streaming-tjänster under namnet Naxos Music Library – det finns varianter med fokus på jazz, World Music, Audiobooks och också AudioVisual. Vi omsätter idag ca 25 miljoner USD. Min roll innebär det totala ansvaret för NDS resultat.
Hur är det internationella upplägget konstruerat?
– Jag har naturligtvis ett bra team jag jobbar med internationellt. Teamet finns utspritt från USA, via Europa, till Japan. Vi har ett servicecenter för hela koncernen i Manila. Vi har 65 personer där som servar koncernen med IT-tjänster, rapporter, kundtjänst, design och produktion m.m. Jag är operativt ansvarig och involverad i de olika områden som faller under NDS. 2022 lade vi ner vår egen digitala distribution efter att ha gjort ett avtal med nederländska FUGA. Det har varit ett massivt jobb att flytta över 1,5 miljoner spår, då metadata till klassisk musik är mycket mer komplext att hantera än andra genrer. En idag stor del av vårt jobb är att tillsammans med FUGA, utveckla nya digitala lösningar och tjänster. Vi måste hela tiden anpassa oss till nya direktiv och förändringar hos varje DSP, så att jobbet för varje enskild distribuerad label kan vara så enkelt som möjligt, samtidigt som vi erbjuder bra verktyg för marknadsföring av deras kataloger. Ett annat viktigt område är såklart relation och kommunikation med DSP:s. NDS är en av de största aktörerna för klassisk musik, men klassisk musik är en liten del av den totala digitala businessen worldwide. Det innebär att det alltid är en kamp för utrymme och position på de digitala plattformarna. Rollen innebär också en hel del jobb med förhandlingar och avtal. Både med lablar, DSPs och andra aktörer kopplade till det digitala affärsområdet. Vårt samarbete med FUGA har inneburit mycket jobb, men har också blivit ett riktigt lyft. Tillsammans är vi starkare och kan erbjuda ett mer eller mindre komplett paket av service och marknadsföringstjänster.
Hur många är ni på kontoret i Örebro?
– På Sverige-kontoret är vi 8 personer. Det är ju ett relativt litet team, så det innebär att många är involverade i många olika delar. Det är verkligen ett teamwork, men ska jag nämna några så har naturligtvis Stephan Jansson en viktig roll som ansvarig för vår egen produktion. Vi äger flera lablar som olika personer kan vara involverade i, Stephan är den som har huvudansvaret för den stora merparten artistkontakter, produktionsplanering, etc. Han jobbar också med att sälja prenumerationer på Naxos Music Library (till bibliotek, musikskolor och orkestrar). Stephan tar också hand om synch/licensing. Måns Uggla är vår huvudsakliga labelmanager. Han samordnar all release-planering från både utländska och svenska lablar. Han ansvarar också för kontakt med media och hanterar våra SoMe-kanaler i Sverige och Norge. Claes Utter är vår försäljningschef för fysisk försäljning som fortfarande är en viktig del av vår verksamhet. Lars-Göran Rosén har en mixad roll. Han jobbar både med digitalt (uppdaterar också våra playlists under NDS), lite produktion och artistkontakt, lagerförsäljning m.m.
Vilka uppköp har ni gjort i Sverige under senare år?
– Daphne (2021), Chamber Sound (2022), Musica Rediviva (2022), Imogena (2024), Sterling (2025).
Hur ser det ut labelmässigt i Sverige, kommer det några uppstickare i era genrer?
– Jag tänker att antalet bolag i Sverige som sysslar med de här genrerna är färre idag än för 10 år sen och jag kan inte påminna mig om någon ny label på sistone som startat med inriktning på klassisk musik. Vad gäller den internationella marknaden för NDS får vi stadigt in förfrågningar om digital distribution för nystartade bolag.
Är det korrekt att streaming trots allt är er största inkomstkälla och vad kan du säga om fördelningen av era intäkter?
– Faktum är att fysisk försäljning och digital försäljning är på en liknande nivå för Naxos Sweden. Att vi fortfarande kan hålla uppe en bra nivå för fysisk försäljning är också kopplat till våra jazzartister som fortfarande säljer bra av både vinyl och CD på sina konserter. Skulle vi se på resultat, så är ju fysisk försäljning mer kostnader och ger därför inte samma marginaler tillbaka till verksamheten. Aktuella siffror: Fysisk försäljning 42%, digital försäljning 45%, licenser/synch 6%, Naxos Music Library 7%.
Hur påverkar det intäkterna att åtskilliga av era titlar inte når 1000 streams under 12 månader?
– Jag har inga problem att förstå vad Spotify vill uppnå med denna regel, men samtidigt blir den otroligt kantig och tar ingen hänsyn till seriösa aktörer där ofta lyssnandet inte följer samma mönster som för många andra genrer på Spotify. Vi har försökt föra samtal med Spotify att på olika sätt anpassa regeln då den slår så hårt och orättvist mot bredden av musik som vi representerar. För Naxos Sweden så rör det sig om närmare 6 miljoner streams årligen som inte får någon ersättning.
Vem är Håkan Lagerqvist?
– Musik har alltid varit en viktig del av mitt liv. Spelar och kompar lite på piano och gitarr själv. Musiken förmedlar starka känslor, vare sig det är professionella artister eller att sjunga tillsammans med barnbarnen. Känslan för musik har säkert bidragit till att jag tidigt drogs till att göra något också arbetsmässigt inom musik. Jag är uppvuxen i Fellingsbro, ett litet samhälle utanför Örebro där jag fortfarande bor.
Men det första branschsteget togs i Gävle?
– Ja, jag började min kommersiella musikbana med att starta en skivbutik i Gävle i början på 1980-talet med några kompisar. Ljudvallen hette den. Jag och min fru bodde där några år när hon gick sin lärarutbildning. Ljudvallen gjorde nog inget stort nedslag i stan, men vi hade en period planer på att dela nya lokaler med Musikbörsen och satsa hårdare. Det förverkligades dock inte, utan vi sålde Ljudvallen och därefter flyttade vi från Gävle i slutet på 1984. I Gävle hade Ljudvallen haft ett bra och nära samarbete med ett postorderföretag som hette Skivlagret (innan butikskedjan Skivlagrets dagar). När jag och min fru flyttade tillbaka till Fellingsbro så pitchade jag till ägaren av Skivlagret (Ola Wennlund, som tidigare jobbat på Westerlunds Radio o TV i Gävle) att han skulle ta med sig sin familj och flytta med. Det gjorde dom. Jag gick in som delägare och en tredje partner kom in så småningom. Vi försökte hantera allt utbud, men vi körde mycket specialimport från Japan, England och USA. Ola var väldigt inne på, och kunnig i, västkust så det blev otaliga vinyler med Airplay på japanpress, halvgravyr på David Foster från USA, etc. men också mycket specialare på maxi-singlar med Depeche Mode, The Cure, picture discs, med mera. Those were the days. Det kanske t om sitter några skivnummer kvar i skallen.
Nästa steg togs efter ett klagomål?
– Skivlagret annonserade frekvent med en liten spaltannons i Expressen och plötsligt hörde en aktör av sig som hette Viva Music och klagade på att vi tog hem titlar från USA som de hade rättigheterna för i Sverige. Det slutade med att vi började representera deras katalog och startade distribution till återförsäljare i slutet på 80-talet. Till slut slog vi ihop våra påsar och så hade vi plötsligt ett bolag med postorder, skivbutik, skivbolag (Viva Records och Cantio), turnéer och den allt större delen med distribution till återförsäljare i Sverige. Tyvärr kursade vi med Viva Music 1993, men det blev också starten på Naxos Sweden.
Hur ser du på starten idag?
– Jag är väldigt tacksam för allt jag lärt mig genom åren med butik, postorder, distribution, logistik, försäljning och skivbolag. Allt detta har gett mig en bred förståelse för branschen som jag haft stor nytta av också i mitt jobb som ansvarig för det digitala affärsområdet i Naxos-koncernen idag. Som chef gillar jag att vara operativt involverad. Min ambition är alltid att förstå processer hela vägen för att bygga den struktur som behövs för att nå våra mål.
Vad var er vision för svenska Naxos 1993?
– Först lite om bakgrunden den gången: Naxos som skivmärke grundades 1987 av Klaus Heymann. Han bodde i Hong Kong och sedan dess har huvudkontoret för koncernen varit där. Han är än idag aktiv (89 år!) och hänger med i vad som händer. Han startade tidigt skivmärket Marco Polo, men kände att det var svårt att göra musiken tillgänglig för en bredare publik. Han testade därför att ge ut klassisk musik på kassett till budgetpris i sydöstra Asien. Resultatet gav mersmak och när CD började ta över som format så satsade han fullt ut på att producera musiken på CD till ett försäljningspris till konsument på ca en tredjedel av det etablerade fullpriset. Han licenserade ett 30-tal titlar till att börja med. Därefter började han spela in själv och erbjöd artisterna ett fast gage för inspelningen, men ingen royalty. Det var revolutionerande på sin tid. Detta har naturligtvis varit orsak till en del diskussioner genom åren, men för Klaus var målet självklart. Han ville göra musiken tillgänglig för så många som möjligt och han ville bygga en slags encyklopedi av klassisk musik. ”Every note they ever wrote” – var ett slags motto. För många artister blev Naxos framgång en enorm chans att utvecklas och synas. Många svenska orkestrar och artister har också spelat in för Naxos.
– När vi startade Naxos Sweden 1993, så tog vi väldigt mycket avstamp i Klaus visioner med sitt skivmärke. Jag kunde ingenting om klassisk musik, men vi ville hitta sätt att presentera klassisk musik på ett enkelt sätt där ingen ska behöva känna sig osäker att testa och botanisera i klassisk musik. Varken kunder eller återförsäljare. När jag var i äldre tonåren så köpte jag min första klassiska vinyl för att jag kände att jag ”borde ha en klassisk skiva”. Det blev Vivaldi – Fyra årstiderna. Jag minns att jag började spela LP:n och sen blev jag otålig. Det tog sån tid innan det kom fram till ett parti som jag kunde känna igen. Först då vaknade jag liksom till. Med detta som utgångspunkt så började vi bygga på en strategi för hur vi ska göra det enkelt för människor att hitta fram till det som de högst troligt tycker om, baserat på igenkänning. Med ett lågt pris så ville vi uppmuntra kunderna att våga prova och upptäcka mer klassisk musik.
Hur blev reaktionen?
– I början var det lite tufft. Några stora butiker rynkade lite på näsan och menade att Naxos inte var kvalitet och Naxos mestadels var inspelat av ”öststatsorkestrar”. Vi utvecklade då ett koncept där vi levererade ett skivställ med ett färdigt urval av klassisk musik tillsammans med gratis kataloger till konsumenten för att upptäcka mer. Repertoaren var i fokus. Vi valde ut en butik på varje ort till att börja med och gav dem exklusiva återförsäljarfördelar med full returrätt och kontinuerliga besök med uppföljning och inventering. I större städer kunde det vara fler återförsäljare. Vi satsade varje krona vi fick över i marknadsföring. Julen 1993 körde vi en helsidesannons i Expressen ihop med de återförsäljare som hade sortimentet. Därefter började även några av de större butikerna att öppna upp för vårt sortiment. Vi byggde vidare på konceptet och nu med fler personer i teamet så skapade vi katalogen Klassisk Kompass där vi presenterade de första 100 verken vi rekommenderade att starta med. Vi gjorde ett smeknamnsregister för att göra det lättare att hitta musiken man sökte. I folkmun känner man kanske till Bach’s Air, men vad heter stycket egentligen? Vi gjorde en filmlista där klassisk musik varit med osv. Och – det var nu, 1994 vi skapade Klassiska Favoriter – konceptet. Vi började också titta på vilken svensk musik vi kunde spela in med svenska artister och orkestrar. Vi tog då hjälp av Lars Johansson som var ansvarig för den klassiska avdelningen på Waidele i Göteborg. Så småningom jobbade Lars heltid med oss på Naxos. Han gjorde en rejäl djupdykning i svensk repertoar, och vi började spela in mer svensk musik både i Sverige och utomlands. Genom åren skulle jag säga att vi har lyft svensk musik internationellt, om vi får sträcka lite på oss.
Vad var i det skedet er vision om marknadsandelar och positioner?
– Jag tror inte vi hade ett specifikt mål när vi startade, men jag minns att vi på några års tid gick från 10 – 15% marknadsandelar till 75 -80%. Det var en galen tid och vi mer eller mindre dubblade vår omsättning under några år där. I källaren till vårt kontor har vi mängder med guldskivor och upp till trippel platina. Klassiska Favoriter-konceptet har sålt över 1 miljon. När vi gjorde Svenska Klassiska Favoriter med Helsingborgs Symfoniorkester så sålde den över 100 000 på kort tid (nu är den uppe i 150 000 – 200 000). Vi började sen med konceptet Månadens CD, som fanns vid kassan i ett eget ställ hos många butiker. 1996 släppte vi Dagen är kommen med Göteborgs Gosskör och Olle Persson. Den sålde 75 000. Så fortsatte vi sedan med konceptet månadens CD och så småningom gjorde GLF om reglerna så att topplistan blev uppdelad på fullpris och Mid-Price. Dessutom fick klassiskt en egen Mid-Price. Så går det om man är för framgångsrik och ”stör det normala” när t ex Lunds Studentsångare slog Bruce Springsteen på Sverigetopplistan. Klassiskt Mid-Price blev ganska ointressant eftersom den väldigt ofta bara innehåll Naxos-titlar på topp 10. Vi försökte bredda konceptet månadens CD och vi spelade in julskiva med Charlotte Perrelli tillsammans med Malmö Symfoniorkester och Lunds Studentsångare. Disneylåtar och svenska visor arrangerade för orkester, med Gävle Symfoniorkester. Vårsånger och julsånger med Lunds Studentsångare. Filmfavoriter, Astrid Lindgren-favoriter och Sommarfavoriter med Göteborgsmusiken (som de hette då). Det var otroligt roliga och kreativa år.
Hur gick det till när ni började med TV-reklam 1994?
– Vi bestämde oss för att satsa på en 3-CD box till julförsäljningen 94. Vi satsade allt vi hade i en TV-reklam på TV 4 för att snabbt nå ut och få en bättre positionering hos handlarna. Markbunden TV-reklam hos TV 4 hade inte funnits i så många år och jag tror inte något annat bolag hade gjort TV-reklam för klassisk musik före oss. Klassiska samlingsboxar hade gjorts – men inte med TV-reklam, åtminstone inte som jag minns det. Resten är historia. Jag minns inte hur mycket vi hann att sälja till första julen, kanske runt 150 000, vi hade konstant problem att få fram tillräckligt med boxar innan jul. Jag har för mig att vi året efter hade en förhandsorder på Klassiska Favoriter vol. 2 på 85 000 boxar. En kul grej är att 1996 så valdes vår favoritbox till Årets Julklapp. Jag tror egentligen det var CD:n generellt men i SVT presenterades våran box som årets julklapp. Efter TV-reklamen hade vi en galen utveckling. 1994 omsatte vi 24 miljoner. 1998 var vår omsättning 51 miljoner. Självklar gjorde också TV-reklamen att även de mest svårflirtade butikerna öppnade upp för ett stort Naxos sortiment. Vi följde samma strategi med TV-reklamen som vi hade i stort. Vi ville sätta in klassisk musik i en vardaglig miljö. Alla kan gilla klassisk musik.
Påminn mig om hur TV-spotarna såg ut?
– Första TV-reklamen tar sin början i ett högljutt och livligt barnkalas. Sedan fadar scenen över till en ”klassisk” tavla som föreställer Adam och Eva när mannen får på sig ett par hörlurar med klassisk musik i. TV-reklamen skulle höras och märkas med glimten i ögat. För vol. 2 tog vi ut svängarna ännu mer. Vår utgångspunkt var tanken av ett klassiskt målat stilleben, där vi lät en schimpans vara i centrum för att smaka på alla frukter som var uppställda. Budskapet blev då kopplat till klassisk musik med hjälp av schimpansen som äter av frukten. ”Smaka på en Cavatina”, ”Tugga på en Brahms”, ”eller smaska på en menuett”.
Några framtidsvisioner som går att avslöja?
– Musikbranschen befinner sig i en period med fler och större förändringar på kort tid, än jag någonsin upplevt. Visst, det var en stor och svår omställning också från fysisk försäljning till digitalt för den typen av genrer vi representerar. För pop och rock skedde förändringen tidigare och snabbare. För vår del började vi på allvar känna av det mellan 2011 och 2013, när vi till slut fick flytta vårt Norden-lager ner till Tyskland. Vår jazzproduktion har utvecklats stadigt genom åren och vi är stolta över de samarbeten vi har med våra artister och att vi får göra resan tillsammans med dem. Ingen nämnd och ingen glömd. Vi vill fortsätta att vara en samarbetspartner för både etablerade och unga artister. Utöver vår egen produktion så representerar vi stolt både utländska och svenska lablar. Vi representerar bland andra ACT, ECM, Intakt, Chandos, BIS, Alpha. Några svenska bolag (av många) vi representerar är Caprice, dB Production, Footprint, Kakafon, Nilento. Jag tror att Naxos Sweden har en fortsatt viktig roll att både producera och representera en mångfald av musik. Uppgiften blir än viktigare nu när mer och mer AI-genererad musik tar plats på de digitala plattformarna. Vi behöver musik med själ och artister/kompositörer som vill förmedla upplevelser och underhållning.
2018 sa du till tidningen Svenskt Näringsliv: ”Skivbranschens död är betydligt överdriven”. Tycker du att det sedan dess vänt uppåt, nedåt, eller är på ungefär samma nivå?
– Jag tänker att äkta musik alltid kommer ha en plats i vår värld, även om förutsättningarna förändras i snabb takt. Det gäller ju också samhället i stort. Hur skapas värderingar idag, när vi pumpas av både positiva och destruktiva budskap på sociala medier. Vi behöver mer genuinitet och äkthet. Den musik vi representerar har tagit sig igenom förändringen från fysiskt till mer digitalt och hittat en ny platå. Jag tänker att ”skivbranschen”, som ett vitt begrepp, i allra högsta grad är levande och kommer att fortsätta vara det. Fysisk försäljning finns kvar och hittar också helt nya köpare. Det är kostsamt att hantera fysisk försäljning, men det går. Den stora frågan nu är naturligtvis hur alla former av musik ska få plats på några få digitala plattformar. När det digitala musiklandskapet förändras av AI, så kommer det bli ännu trängre på de digitala plattformarna. Det blir självklart en utmaning för äkta musik. Jag tror dock att vi kommer se en bättre struktur och en bransch som så småningom kommer fram till ett reglerat förhållningssätt till AI-genererad musik.
Så långt samtalet med Håkan Lagerqvist.
När vi efteråt vandrar runt i bolagets lokaler finns det åtskilligt av skivor, guldskivor och även konst att studera. Men mest fascinerande är nog det som Stephan Jansson visar. I några lådor finns exempel på en produkt som Naxos möjligen är ensamma om i Sverige, album på rullband.
Stephan berättar:
– Vi har länge vetat om att det finns marknad för ”kopior” på rullband/originaltaper. HiFi-nördar älskar att hitta inspelningen med en kvalitet som är så nära ljudkällan som möjligt. Vi tänkte göra allt jobb själva, men insåg att det krävs någon som verkligen kan marknaden och som har alla säljkanaler till dessa köpare och som är van att ta fram snygga produkter för ändamålet. Vi har två olika producenter som tar fram dessa unika Reel to Reel-produkter. För att göra dessa specialprodukter så måste inspelningarna vara väl kända i ”HiFi-världen” och vi äger lyckligtvis några sådana produkter, Jazz at the Pawnshop, Cantate Domino och Kornet har sin vila, för att nämna de främsta. Jag vet några andra bolag som också jobbat lite med Reel to Reel, men jag tror inte det är många.
Så kan det gå till vid en visit hos ett bolag som har en omväxlande katalog, för att uttrycka det milt.
Fotnot: Naxos har vunnit tre Grammisar (med Amanda Ginsburg, två gånger, och Sara Aldén. Bolaget har också en nominering till en US Grammy, i kategorin “Large Jazzensemble” för Danilo Perez och Bohuslän Big Band (LUMEN/Prophone).
Text och foto: Lars Nylin
Bild i texten: Håkan Lagerqvist med skivvägg, ACT-artisten Nils Landgren som målning, Naxos-grundaren Klaus Heymann.
