Konkreta berättelser om hur man kan nå ut till publiken – som arrangör, klubb eller skivbolag – gav samtalen på branschkonferensen Viva Sounds i Göteborg en välkommen skärpa och energi. MI:s Christel Valsinger återvänder gärna.
I skiftet 90/00-tal var jag anställd som nöjesreporter på Östgöta Correspondenten (Corren i folkmun). En gång i veckan publicerade vi en helsida med skivrecensioner. Tidningen var fortfarande i fullformat, vilket betydde många recensioner per sida – minst åtta, ofta fler. En text var alltid ”dragare”: en längre recension av en skiva som ansågs extra viktig.
På skivsidan från 1999 som jag tittar på när jag skriver detta är dragaren en återutgivning av mjukpopparna Belle & Sebastians debutalbum Tigermilk. Sidan ger också utrymme åt skivor med Jennifer Lopez, Missy Elliott, dragspelaren Kimmo Pohjonen och rockgruppen Drain. Bland andra. Det här var inget unikt för Corren. Varje lokaltidning med värdighet hade skivrecensioner.
När jag berättade om detta (på ett ungefär) för en vänligt lyssnande ung människa på ett Spotifyevent nyligen kände jag mig som en farfar.
För klipp till 2025 och det finns inte en landsortstidning som ger utrymme och resurser till att analysera och betygsätta skotsk indie eller finskt dragspel. Storstadspress, SR och SVT recenserar fortfarande utgivningar, men i mindre skala. Samtidigt släpps, som alla vet, mer musik än någonsin.
Den här utvecklingen var utgångspunkten för årets upplaga av branschkonferensen Viva Sounds i Göteborg som ägde rum torsdag till lördag i förra veckan. Under parollen “upptäckandet av ny musik i en tid av marginaliserad musikjournalistik” samlades programpunkter och samtal om hur artister, bolag och klubbarrangörer idag kan nå ut till publiken genom det allt tätare bruset.
Viva Sounds hjärta bultar för indiesektorn, den som rimligen drabbats hårt av bristen på kanaler ut till intresserade åhörare. Marknadsföring har blivit en djungel som kräver tid, planering och finansiering och ändå riskerar effekten av den att utebli. Så vad göra?
I torsdagens första panel, med titeln “No Hits No Buzz No Problem”, diskuterade bokare för tre venues i tre olika länder hur de jobbat med att bygga upp en publik som är lojal nog att dyka upp oavsett om de känner till banden som är bokade att spela eller inte.
Susi Castelo på klubben Alice i Köpenhamn, betonade vikten av att vara flera bokare med olika kulturella bakgrunder och musikaliska nätverk – för att hitta artisterna som verkligen engagerar.
Dan Jupskaas på Rockeklubben i lilla Porsgrunn, Norge, berättade hur de började arrangera matinékonserter för att locka föräldrar som inte kan gå ut på kvällstid. Genom att låta barnen följa med har de nu också sett en återväxt av unga som känner sig hemma på klubben, eftersom de i praktiken vuxit upp där.
Ett familjeinriktat utbud var också kroken för festivalen Deer Shed i North Yorkshire, England, vars halva publik består av barn. Bokaren Megan Evans berättade i samtalet med titeln ”Feeling Lost? Good”, också om hur de som arrangörer bygger upp en relation mellan artister och publik genom att låta mellanstora akter återvända som headliners.
Långsiktighet och relationsbyggande tycks vara strategierna – både för bokare och bolag 2025.
Brittiska Lab Records fick 2024 sin första albumetta i Storbritannien efter 18 år. Bolagets Mark Orr intervjuades på scenen av John Kennedy från brittiska Radio X om framgångarna för bandet The K:s och albumet Pretty on the Internet. Förutom intensivt turnerande var fysisk försäljning en succéfaktor. Genom fanevents där förhandsbeställningar av vinyl och CD gav en biljett till en livekonsert i mindre format lyckades man lyfta försäljningssiffrorna – och skapa hype.
Just de konkreta exemplen blev en verklig styrka i samtalen på Viva Sounds. Lägg till det ett bra urval av deltagare och moderatorer som generöst delade med sig och vågade prata om både utmaningar och framgångsfaktorer.
Torsdagens paneler, ägde i huvudsak rum på teatern och baren 2Lång med någon enstaka utflykt till närliggande lokaler. Tack och lov för det, då ett piskande regn i häftig blåst väntade utanför. Men lagom tills det var dags att bege sig upp till Kulturlagret där Fryshusets och Grammis branschmässa You+ Music gjorde ett turnéstopp – hade rusket lagt sig.
Medan panelerna på Viva Sounds vänder sig till musikbranschens medarbetare var tilltalet på You+ Music anpassat till unga som vill lära sig om branschen. Inga förkunskaper togs för givna. Besökarna möttes av musikjournalisten och Tiktokprofilen Alan Max som guidade och presenterade gästerna på scen. I lokalen fanns också utställare såsom Stim, DMG och Ifpi på plats. Kanske fanns några av framtidens konferensbesökare på Viva Sounds i den unga publiken?
För många är dock Viva Sounds främst en festival med omkring 90 artister och band som spelar på små pubar och i större klubblokaler, och mer oväntade platser som spårvagn och båt.
Jag hann trängas på Eli’s Corner för att höra lite av Nora Lucia och se halva konserten med indiepopbandet Yast på Oceanen, innan jag insåg att jag nog får komma tillbaka till Viva Sounds för själva liveupplevelsen. Tio timmar konferens tog ut sin rätt. Men återvänder gör jag gärna.
Christel Valsinger
