MI:s Lars Nylin kommenterar Yasin och brännbollsyran och ser bara en återvändsgränd.
Svårt och sorgligt. Så simpelt summerar jag beskedet att Yasins framträdande vid Brännbollsyran i Umeå i fredags till sist ställdes in.
Ett mordhot blev den officiella förklaringen till att arrangörerna tog beslutet. Denna bedömning var givetvis självklar vid första anblick, men bakom finns åtskilligt för att motivera sammanfattningen svårt och sorgligt.
Först en rekapitulering för den som eventuellt missat bakgrunden: rapparen Yasin skulle vid Brännbollsyran ha gjort sin första konsert på nio år. Under den tiden har han bara gjort ett offentligt scenframträdande, faktiskt så nyligen som när han för två veckor sedan gästade kanadensiska Mustafa på Södra Teatern i Stockholm. Att Yasin under de nio åren hunnit dömas för grovt vapenbrott och förberedelse till människorov av Einár har knappast missat av någon intresserad av dagens populärkultur.
Eller rättare sagt: det har inte missats av någon intresserad av dagens politiska debatt i fotspåren på skjutningar och sprängningar. Yasin har blivit själva symbolen för en galopperande gängkriminalitet.
”Rävar” och ”Jordgubbar” gömmer sig långt borta som obskyra skräckfigurer i något skrivet av Pascal Engman. Yasin finns uppenbarligen oftast i Berlin, men som rappare finns han mitt ibland oss, så sent som i år har han haft en listetta i Min bitch.
Han är så mycket lättare att markera mot, att obstruera, helst stoppa. Att aldrig ges en andra chans. Och som det jublas i kommentarsfälten när så sker. Flashback skulle krisa om inte sådana som Yasin fanns.
Yasin Abdullahi Mahamoud är även efter avtjänat straff (tio månader) paria och allmänhetens fiende nummer ett, anses det. Politiker och polisen – indirekt som nu, direkt som när Yasins spelning på Tele2 stoppades förra året – hakar på.
Det går att förstå reaktionen, behovet att markera. Jag upplever hur jag själv efter beslutet hinner tänka ”vad anser jag egentligen, bakgrunden är ju vidrig?” Är påtagligt glad att slippa tycka till. Men då rör jag omedelbart vid den stora faran i detta om man tänker i ett bredare perspektiv, åtminstone FÖRSÖKER tänka två tankar samtidigt.
Ska politiker och polis bestämma exakt när en akt är farlig för den allmänna hälsan och moralen? Då är vi snart på ett sluttande plan mot det som händer just nu i USA. Faran blir knappast mindre av att ansvariga oftast ser själva genren som en dynamo för kriminalitet.
Yasin är härnäst bokad till festivalen Alive i Borlänge. Där har kommunen redan dragit in stödet. Kommunalrådet Erik Nises (S) har sagt till SVT:
– Man får boka vem man vill, men vi har rätt att välja vad vi lägger våra skattepengar på. Yasin stämmer inte överens med kommunens värderingar.
Återigen: respekt för det, detta är brinnande mark som beträds. Men vem får tolkningsföreträde? I vilket skede. Och med vilken kunskap som underlag?
Yasin själv skrev efter beslutet i Umeå på sitt Instagramkonto:
”Det här är inte mitt beslut och jag delar er besvikelse”.
Svårt och sorgligt, en återvändsgränd där det knappt ens finns en infart numera.
*
På samma mörka tema: Aftonbladets krönikör Oisin Cantwell om att åtal väckts efter mordet på C.Gambino https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/OoOl5E/atalet-om-mordet-pa-c-gambino-ser-starkt-ut-men-brister-finns.
Lars Nylin
