Krönika 7 juni 2021

VALSINGER: Tårblanka ögon och tacksamhet på Grammis 21

Sällan har vi väl sett så glada och rörda artister tacka för sina priser som på årets Grammisgala. Efter mer än ett år med pandemi tar ingen längre sin plats i rampljuset för given. Ur ett TV-tittarperspektiv var den nedtonade galan inte så dum heller, tycker MI:s Christel Valsinger.

Dämpad glädje. Så kan man kanske beskriva stämningen under torsdagskvällens Grammisgala? Det är inte lätt att fira ett musikår som i så stor utsträckning handlat om inställda spelningar, människor som blivit utan jobb och en bransch som gått på knäna. Men samtidigt har musiken för många av oss varit viktigare än någonsin. Vilka hade vi varit om också musikutgivningen upphört? 

Förmodligen var även pandemin och dess konsekvenser anledningen till den oförställda uppskattning som pristagarna visade när de tog emot sina statyetter. Kommer ni ihåg när slafsigt klädda artister masade sig upp på scenen för att på sin höjd säga “tack som fan” med lätt besvärad blick? Inget av det syntes nu. Istället: tårblanka ögon och tacksamhet över alla människor som spelar, producerar och på andra sätt gör det möjligt för musik att skapas.

Den intima produktionen gjorde förstås sitt till. Kvällens värdpar Amie Bramme Sey och Johanna Nordström rörde sig mellan Södra Teaterns scen och salongen Kristallen, där artisterna satt utspridda i mindre sällskap. Endast nominerade och ett fåtal inbjudna (bland dem ej MI) fick närvara och snabbtester för Covid-19 hade skickats ut med inbjudningarna.

Det blev såklart inte den smaskiga tillställning vi vant oss vid. Men ur TV-publikens perspektiv var det kanske inte så dumt ändå? Det utbredda sorlet och, med kvällen, minskade engagemanget som brukar bli resultatet av hundratals personer på middag med vin, uteblev. Det där som brukar kännas helt naturligt på plats, men lite exkluderande hemma i TV-soffan.

Live-uppträdanden med bl a Veronica Maggio och Molly Sandén gav en lyxig inramning. Att Victor Leksell och Ana Diaz tog hem tre priser vardera kändes helt rimligt. Att barnkategorin gjorde comeback var glädjande och att Yasin vann pris för Årets hiphop var väntat, men blev ändå medias efterhandssnackis. Svaret på vilka handlingar eller skeenden som konsekvent ska kunna beröva artister möjligheten att prisas på galor har vi dock fortfarande inte. Att frågan väcker starka känslor och debatt visar dock  på den tyngd en Grammis fortsatt har.

Och TV-mässigt eller inte, nästa år firar vi förhoppningsvis storstilat igen. 

Christel Valsinger

Alla vinnare på Grammis 21 hittar du här.