Krönika 1 juli 2019

Grattis Sverige till en bra ny festival

Ett år efter Bråvallafestivalens slutliga fall har Sverige åter en stor festival med rimlig bredd och djup i de flesta populärgenrer.

För omedelbart efter Lollapaloozas premiärhelg på Gärdet i Stockholm kom tydliga signaler om att arrangerande Live Nation – och ”Lollateamet” i USA – ser Stockholm som en ny gren av det Lollapaloozaträd som allteftersom växt sig yvigare. Helgens gästspel från Perry Farrell & co var ingen engångsföreteelse.

56 000 betalade entré enligt Live Nation. Att fredagens och lördagens endagsbiljetter gällde även under söndagens ärligt talat relativt svaga program var inledningsvis en signal om viss panik.

Men med siffran 56 000 nu officiell går det att köpa arrangörens beskrivning att generositeten skulle ses som ett tecken på att elddopet var i hamn. Man hade så att säga råd att bjussa lite. Annars inte helt vanligt i ett sammanhang där man numera får räkna med uppåt tusenlappen för enstaka artisters konserter och föga förvånande det mångdubbla vid festivaler.

Det kan tyckas 08-branschigt i övermått att hävda att Gärdet är ett rejält steg upp jämfört Bråvalla flygplats i Norrköping. Men känslan är att även tillresande från landsorten fann en annan värme i miljön i Stockholm. I och för sig hjälpt av ett gudomligt väder. Få på plats vet nog att det dessutom finns en historisk valör i just Gärdet. Det var trots allt här som svenska festivaler om inte skapades – först var Visfestivalen i Västervik – så åtminstone blev allmängods som fenomen.

Varför alls jämföra?  Av det enkla skälet att det är extremt svårt att se underlag för två festivaler av det här slaget i Sverige samma sommar. Och måste jag välja blir det trots allt Gärdet även om Norrköpings dedikation tycktes större än den Stockholm stad normalt ger sådana här evenemang. Att det inte blir någon campingfestival är priset att betala.

Programmen i sig har annars varit hyfsat jämförbara. Bråvalla hade några svaga dagar under sin korta existens. Men ingen så svag som Lollapaloozas söndag, J Balvin som headliner säger en del.

Det behövs nog högre nivå för att dra lika många åskådare 2020, då vi tacksamt kan se fram mot en upprepning.

*

Branden i ett lager i Hollywood 2008 som slukade uppemot 500 000 inspelningar kopplade till Universal Music får nu ett antal spektakulära följder. Bland andra Tom Pettys dödsbo och Soundgarden gör en så kallad grupptalan, class action, mot Universal om skadestånd.

Ironiskt nog kommer de då att använda samma argument som Universal Music själv använde när musikbolaget 2009 stämde de lageransvariga vid branden, NBCUniversal (ingen koppling till musikbolaget). I grupptalan kommer att hävdas att man vill ha ersättning i form av bland annat hälften av de 150 miljoner dollar som Universal den gången fick i skadestånd.

Branden är en katastrof konstnärligt och emotionellt. Men efter New York Times avslöjande av dess omfattning har det också uppstått en branschekomisk aspekt.

Universals ägare Vivendi planerar att sälja hälften av bolaget, en process som förväntas sjösättas sent i år. Analytiker frågar sig nu om branden kan påverka prislappen. Den dominerande åsikten är ändå att den inte kommer att påverkas nämnvärt. De skadeståndskostnader på kanske 100 miljoner dollar som kan komma att drabba Universal är marginellt jämfört de 30-40 miljarder dollar som Universal Music är värderat till. Potentiella köpare investerar dessutom i framtida avkastning snarare än i historiskt värde. Vi romantiker som kan fälla tårar över historiska analoga förluster blir troligen färre och färre.

*

Apple Music är nu uppe i 60 miljoner betalande användare. I siffran ingår dock även aktiva ”trials”. Spotify rapporterade för två månader sedan att tjänsten har passerat 100 miljoner betalande användare.

*

Taylor Swift gick helt i taket när det i helgen blev klart att managern Scooter Braun köpt Swifts gamla bolag Big Machine Records inklusive hennes sju första album. Swift, numera hos Universal, gick till rasande angrepp på sin Tumblr och beskrev det inträffade som en chock och som det värsta som kunde hända.

Senare klev Big Machines ägare Scott Borchetta och rapporterad att Swifts pappa, som äger 4 % av katalogen, vetat om försäljningen i vecka. Borchetta gjorde även offentlig en maildialog med Taylor Swift. Men det stannade inte där.

Justin Bieber, klient hos Braun, klev in och undrade vad Taylor Swift pysslar med. Detsamma gjorde på måndagen branschtyckaren Bob Lefsetz. Lefsetz som 2011 fick en arg Swift-text skriven om sig själv – låten Mean – rekommenderar där frankt Swift att ”hålla käften.”

Något säger att det kommer att skrivas fler kapitel i denna branschsåpa.

Lars Nylin