Det är inget svenskt fenomen. Men frågan är om inte svenska låtskrivarcamps tillhör popvärldens mest kreativa. Publishing Company Ten har just avslutat ett.
”Jag har aldrig gjort det tidigare. Det har varit supergrymt och… jättekonstigt!”
Christian Waltz vet inte riktigt hur han ska beskriva sin första upplevelse av ett låtskrivarcamp i ett förlags regi. Men han vet att han är glad att han sa ja när låtskrivarkollegan Tommy Tysper föreslog att han skulle vara med i den camp som musikhuset Tens förlagsdel just avslutat.
Tens camp är bara ett av många i sitt slag under ett förlagsår. Modellen att sammanföra låtskrivare för att skriva låtar genomförs ständigt, här hemma eller på resa. Det som exempelvis Cheironstudion införde till Sverige på 90-talet har nu blivit mönster.
Men Tens camp sticker ut. Av ett 30-tal deltagare var åtskilliga denna gång från andra förlag. Alternativt oförlagda. Sony/ATV, Universal, BMG och peermusic var några som fanns representerade utöver Tens egna writers.
Bland de som bräddfyllde de sju studiorna i en källare på Hagagatan i Stockholm fanns förutom Tysper och Waltz namn som Stephen Simmonds, Adrian Lux, Linda Sundblad, Robert Habolin, Erik Hassle, Benjamin Ingrosso, Tony Nilsson och Zara Larsson.
Den sistnämnda var också en av artisterna som det skrevs låtar till. Detta i jakten på en uppföljare till sommarhiten Lush Life, som skrevs på det förra campet. De övriga var The Fooo (som i helgen fyllde Globen), Icona Pop och färska Ten-kontrakteringen Hanna & Andrea.
Just att det var utpekade artister som det skrevs till uppskattades tydligt av Waltz: ”Det är alltid roligare att ha konkreta artister framför ögonen” sa han under tiden som sista dagens låtskrivande inleddes med frukost. Waltz tillade med en gest runt om i rummet: ”Det finns så många bra svenska låtskrivare nu att man blir… förvånad!”
Ansvariga för Ten-campen var general manager Mona Aghai och A & R-duon Hampus Olsson/Michaela Lundin. Men talar man TEN så är det ofrånkomligt att nestor Ola Håkanssons ande svävar över tillställningen. I synnerhet som han just denna morgon fanns på plats.
Även Håkansson är fascinerad: ”Att folk sätts ihop på det här viset är lite som att råka ut för en bordsplacering på en middag. Jag avskyr att bordsplacerad! Men här funkar det strålande. Vissa skulle bara komma förbi en dag eller två, men har varit här i snart två veckor, underbart”. Det blir uppenbart att visionären Håkansson får uppfyllt något som inte var möjligt när han var med och startade studion på 90-talet, på den tiden representerade han ett skivbolag och just låtskrivande var inte första prioritet.
”Sedan jag började på TEN har vi gjort detta fem-sex gånger. Det känns som att resultatet blir bättre för varje gång. Det är inte minst ett fantastiskt tillfälle för nätverkande” säger Mona Aghai.
Lika positiv är Tens Mike Perry som kom till studion samtidigt som MI, rullande en stor rullväska. Han har kommit inresande från Skövde. Han säger: ”Hemma har jag en egen studio och sysslar nästan bara med house. Här får jag skriva poplåtar med några av landet bästa. Det är mycket spännande.”
Lars Nylin
