Svenskt Visarkiv bevarar som namnet antyder äldre svensk musik. Men samlingarna kring jazz, folk, dans och visa sträcker sig fram till våra dagar. I år fyller arkivet 75 år och vi frågade enhetschef Wictor Johansson om vad som händer.
Vad gör Svenskt Visarkiv?
– Svenskt visarkiv samlar in, bevarar, forskar och berättar om musikens och dansens kulturarv i Sverige. Förutom att samla in arkivmaterial jobbar vi också med att tillgängliggöra och kontextualisera samlingarna genom olika webbresurser med digitaliserat material, föreläsningsverksamhet och utgivning av böcker och tidskrifter. Vi arbetar främst inom områdena folkmusik, visor, äldre populärmusik, jazz och folklig dans. Arkivet ör öppet och tillgängligt för alla, antingen via besök i vår expedition på Tegeluddsvägen 100 i Stockholm eller genom att använda våra onlineresurser.
Hur har ni firat 75 år och vad händer mer under året?
– Vi hade ett stort öppet hus i våra lokaler den 22 maj med närmare 200 besökare. Då hade vi utställningar om arkivets historia och verksamhet, och personalen höll föreläsningar och berättade om sitt favoritmaterial ur arkivets samlingar. Vi hade också en uppskattad ”Hör din egen röst”-studio, där besökarna kunde spela in sig själva och bli en del av samlingarna. Vi kommer också satsa extra mycket på att delta i olika evenemang runt om i landet under året. Vi kommer till exempel delta i bokmässan i Göteborg i höst och vi medverkade, kanske aningen otippat, vid en stor True Crime-festival tidigare i våras. Där deltog vi med en programpunkt som vi kallar för Blodspår i arkiven, där vi berättar om material ur våra samlingar som på olika sätt kombinerar musik med brott och brottslighet. I våra sociala medier kan man följa verksamheten under jubileumsåret, där vi förutom att bjuda på godbitar ur samlingarna också kommer skildra den dagliga verksamheten inifrån.
Hur betygsätter du det allmänna klimatet för ert fält med forskning och arkivarbete 2026?
– Jag betygsätter det som relativt högt. Det finns ett stort intresse från allmänheten att ta del av våra samlingar, och jag tror det gäller generellt inom arkivsektorn. Digitala tjänster och fritt tillgängliga resurser på webben har gjort arkiven mer tillgängliga och skapat en insikt hos många om att arkivens betydelse för det kollektiva minnet. Vi ser hur såväl intresserade privatpersoner som akademiska forskare använder material ur våra samlingar. Särskilt inspirerande är att se hur musiker hittar repertoar och använder våra samlingar för musikaliskt nyskapande. Ytterst ser vi det som en fråga om demokrati, att alla ska ha tillgång till det gemensamma kulturarvet.
Vem är du själv?
– På arkivet jobbar jag som enhetschef för vår enhet för ljud och rörlig bild där vi arbetar med att digitalisera och tillgängliggöra arkivets stora ljudsamlingar – vi har över 50 000 unika inspelningar i arkivet som sträcker sig från inspelningar på fonografcylindrar från slutet av 1800-talet till dagens digitala format. Eftersom jag även privat är väldigt intresserad av historiska inspelningsformat så är det i sina bästa stunder rena lyxjobbet. Jag är också intresserad av dragspelsmusik som kulturhistoriskt fenomen och har jobbat mycket med att lyfta fram dragspelsmaterial ur arkivets samlingar – jag tycker instrumentet har en intressant historia och att alla de dragspelare som var sin tids stora stjärnor idag är orättvist bortglömda.
Lars Nylin
