Ny musik har redan svårt att tränga igenom. Och när AI-assisterad produktion blir mainstream riskerar bruset att växa ytterligare. MI:s Christel Valsinger reflekterar – och längtar efter fler plattformar.
En siffra och en kommentar ligger till grund för den här krönikan. Båda har följt med mig sedan presentationen av Musiksveriges rapport Musikbranschen i siffror förra veckan.
Siffran rör hur stor andel av musiklyssnandet som sker på ny respektive äldre musik. I USA skedde 73 % av allt musiklyssnande under 2024 på det senare – så kallad katalog. (Uppgiften kommer från dataföretaget Luminate och återges i Musiksveriges rapport.)
Kommentaren kom under panelsamtalet som följde på presentationen. När den väntade vågen av AI-genererad musik på streamingplattformarna kom på tal gjorde nämligen Ifpi Sveriges vd Ludvig Werner ett tillägg. Han menade att det inte bara är mängden AI-genererad musik som kommer att öka kraftigt framöver, utan också det som vi uppfattar som musikproduktioner av hög kvalitet. Etablerade, skickliga musikproducenter kommer att kunna mångdubbla sin produktion med hjälp av AI-assisterade verktyg.
Att Spotify, Deezer med flera numera identifierar och sorterar ut AI-genererade spår är en sak – men var ska gränsen dras för musik som bara delvis är skapad med hjälp av AI?
Bruset av ny musik, som vi redan befinner oss i, kommer alltså att bli ännu starkare de närmaste åren. Och vad gör musikkonsumenter när de inte orkar med bruset? De vänder sig till äldre album och låtar. Därav de 73 procenten som nämns ovan.
Det ökade bruset samverkar dessutom med ett förändrat medielandskap som gör det svårt för ny musik att nå ut.
En äldre (säg 50+) målgrupp är van att få musik presenterad genom tv, tidningar och radio. Man lever i tron att om något är bra så hör man talas om det. I takt med att traditionell musikjournalistik har minskat har yngre lyssnare och specialintresserade i viss mån hittat ny musik via andra plattformar – så som TikTok och YouTube. Men en stor grupp gör det inte alls. Resultatet blir ett generationsbortfall av möjliga lyssnare för nyproducerad musik.
Men även yngre lyssnare söker sig till katalog. Anledningarna är flera. Ett sökande efter trygghet i en orolig tid är en. Musiken du hörde i ditt barndomshem kan ha en lugnande effekt. Dessutom är det lättare att hitta guldkornen bakåt i tiden, då musik genomgick en sortering redan innan den blev utgiven eftersom skivbolagen fungerade som gatekeepers.
Att ta till sig ny musik i dag innebär helt enkelt mycket arbete. Det släpps för mycket, och tusentals kurerade spellistor på Spotify lyckas inte minska tröttheten hos lyssnarna.
För egen del längtar jag allt mer efter nischade och tydligt kurerade plattformar. Jag vill veta vem som tipsar om nya releaser, vem som kurerar spellistorna – och jag vill att många fler gör det, så att mångfalden inte bara blir ett resultat av en algoritm. Jag vill känna mig som en del av ett sammanhang, snarare än en måltavla.
Jag sätter mitt hopp till att jag inte är ensam om att känna så.
—
Mer intressant från Musikbranschen i siffror:
- att 40% av de totala exportintäkterna på liveområdet kommer från Abba Voyage.
- att andelen kvinnor i VD-position på de 20 största musikbolagen i Sverige är 0%. Motsvarande siffra på förlagssidan är 10%. Mer positivt ur jämställdhetssynpunkt är att det i branschorganisationernas styrelser sitter 50/50 av män och kvinnor.
—
Att nå igenom bruset är en utmaning inom alla genrer. Förra veckan närvarade jag för första gången vid utdelningen av Birgit Nilsson Prize – ett pris som delas ut till minne av en av Sveriges största musikexporter genom tiderna, operasångerskan Birgit Nilsson. Det är det största i sitt slag: en miljon dollar delas ut vart tredje år till en aktiv sångare, musiker eller institution som gjort betydande insatser och satt avtryck inom den klassiska musiken.
Den här gången gick priset till operafestivalen Festival d’Aix-en-Provence i södra Frankrike. Vid ceremonin medverkade Kungliga Filharmonikerna, Akademiska kören samt solisterna Peter Mattei, Matilda Sterby och Daniel Johansson. Priset överräcktes av kungen.
Ändå är det här inte ett välkänt pris utanför den klassiska musiksfären. Den klassiska musiken brottas, liksom populärmusiken, med att nå fram till nya lyssnare – något som blir avgörande för att säkra framtida finansiering av institutionerna.
Att inbjudan till prisutdelningen denna gång nådde MI är i alla fall ett – om än litet – steg på vägen. Just nu testar jag den klassiska streamingplattformen Idagio. Vi får se om den fäster.
Christel Valsinger
