Stim lanserade i förra veckan ett ramverk för hur AI-företag ska kunna licensiera musik till sin verksamhet. Daniel Johansson analyserar innehållet, och konstaterar att det här kan vara början på något riktigt bra.
Det är ganska sällan som upphovsrättssällskap får de stora rubrikerna i media runt om i världen. Förra veckans nyhet, att Stim lanserar ett ramverk för hur man kan licensiera AI-tjänster, gjorde dock det.
Reuters, AP, CNBC, Billboard, Euronews, och självklart alla internationella branschmedier tog upp nyheten, liksom många svenska medier.
För transparensens skull bör jag väl nämna att jag vid några tillfällen har bidragit lite i det här arbetet, som pågått i ett par års tid. Inte alls på något avgörande sätt, men jag har varit med i några arbetsmöten och bidragit med några tankar här och där kring utvecklingen inom AI och musik.
Det Stim har tagit fram är dock inte ”slutet”, det är bara början. Och det finns några saker i den här AI-licensen som jag specifikt vill lyfta.
I enlighet med den officiella AI-position som Stim presenterade tillsammans med de nordiska systersällskapen Koda, Stef och Tono i våras, ser man att det är tre olika former av användning som bör licensieras:
1) När ett AI-företag tränar en modell,
2) När en AI-modell tillgängliggörs som gör det möjligt för användare att generera musik,
3) När den AI-genererade musiken sprids vidare, till exempel till streamingtjänster, och genererar utbetalningar.
Stim skriver bland annat på sin nya AI-avdelning på webbplatsen:
Det värde som träningsdata tillför en AI-modell stannar därför inte vid själva träningen. Det möjliggör att en tjänst kan erbjudas till användare, och att den musik som genereras kan spridas vidare till tredjepart, som till exempel streamingtjänster. Därför kan en AI-genererad output ses som en bearbetning i ny form, där det ursprungliga verkets inflytande består, vilket motiverar att även denna användning omfattas av licensiering.
Jag anser att detta är något helt centralt för hur AI-genererad musik ska kunna integreras i den upphovsrättsliga kontexten, och ge rättvis kompensation till alla rättighetshavare vars musik används.
Just nu pågår rättsliga processer, mot till exempel Suno, Udio och Anthropic i USA, som framför allt handlar om träningen, huruvida det är ett intrång i upphovsrätten att träna en modell utan licens. Men det är inte främst där intäkterna skapas (även om en procentuell andel av plattformarnas intäkter också bör gå till rättighetshavarna, precis som för streaming).
Det är framför allt när AI-genererad musik distribueras till DSP-er som det idag finns ett stort rättsligt och ekonomiskt vakuum, där ”vem som helst” kan ladda upp AI-musik som bygger på redan befintlig musik, och ändå få hela pengen.
Stims AI-licens ställer en hel del krav på tjänsterna, man skriver på den specifika sida som är riktad mot företagen:
Som AI-bolag förbinder du dig genom licensen att:
– Säkra äganderätten till den genererade musiken i dina användarvillkor.
– Tydligt definiera tillåtna användningsområden för den genererade musiken i dina användarvillkor, och förbjuda all annan användning.
– Använda en attribueringstjänst godkänd av licensgivaren som kan analysera den genererade musiken och fastställa vilka inspelningar och verk som haft inflytande över, i vilken grad, och förse Stim med dessa analyser – inklusive efterfrågade datanycklar såsom ISWC.
– Säkerställa att betalningar från tredje part för användning av den genererade musiken samlas in och att ersättning betalas ut i enlighet med detta.
– Säkerställa att output klassificeras som AI-genererat i enlighet med branschpraxis, och att den inte eroderar den royaltypott ur vilken konventionell musik får ersättning.
Såvitt jag vet är det första gången som ett upphovsrättssällskap så tydligt definierar, men också gör det möjligt, för en AI-tjänst att göra rätt.
För hur ska AI-tjänster överhuvudtaget kunna göra rätt, om det inte finns några licenser att teckna?
Stim är tydliga med att det här är en pilot, det gäller en begränsad repertoar där även masterrättigheterna ingår, och den tjänst som har skrivit under licensen, Songfox, är ännu inte lanserad.
Men antalet AI-tjänster som försöker lira med upphovsrätten blir allt fler: Eleven Music, JEN, Beatoven, Endel, Soundful, Boomy, Kits, m fl, och nu alltså också svenska Songfox.
Det finns så klart mängder med utmaningar framöver, inte bara för Stim, utan för hela branschen. Även om Stim representerar en ansenlig mängd verk (där en liten andel ingår i denna första licens), finns det över 200 andra sällskap runt om i världen, som också behöver acceptera att det här är den sortens licens som bör gälla.
För en onlineverksamhet som önskar täcka in hela världens repertoar är det ett riktigt ormbo, oberoende av om det är en tjänst som pysslar med AI, streaming, kortvideos eller något annat.
En annan utmaning är självklart att vi här endast talar om licensiering av verket. I pilotlicensen löses det ju snyggt genom att även masterrättigheterna ingår.
Men om vi tänker oss att ett Suno eller ett Udio ska kunna leverera exakt samma tjänst och output som man gör idag, men upphovsrättsligt korrekt, kommer det krävas hundratals enskilda licenser, förhandlingar, och förmodligen nya juristdrabbningar vartannat år. Kostnaden för detta är enorm.
Man kan ställa sig frågan om musikindustrin verkligen gör det rimligt lättsamt för nya företag och entreprenörer att spela enligt reglerna?
Det kommer också krävas att DSP-erna och distributörerna samarbetar med den övriga branschen i de här frågorna. Att vi får ett konsensus över hela linjen kring hur AI-genererad musik ska vara en del av den upphovsrättsliga ekonomin. Idag är det mest rörigt, det känns nästan lite som den vilda västern vi hade i mitten på 00-talet.
Dessutom finns det stora risker med de nuvarande AI-modellerna som tenderar att låta hits och redan mycket känd musik premieras i såväl träning som output. Även prompter som är riktigt unika och ”fria” resulterar ofta i musik som låter som topplistorna gjort i 80 år.
Samtidigt som de flesta AI-plattformar börjar bli mer kreativa verktyg och DAW-liknande miljöer, där en del av musiken är AI-genererad, medan annat är människoskapat. Hur ska eventuella intäkter fördelas om jag till exempel har skrivit melodi och text, men det är en AI-modell som genererar en färdig output?
Så, det finns massor kvar att göra.
Stim har dock tagit ett första tydligt steg, och det är en riktigt bra början. AI-licensen kommer alldeles säkert justeras och anpassas för varje ny licenstagare som hoppar på.
För att citera Lina Heyman, tf vd på Stim, nu finns det i alla fall ”ett ramverk för hur upphovsrätt och innovation kan gå hand i hand – med rättvisa villkor för skaparna och tydliga spelregler för AI-företag”.
Daniel Johansson
daniel@musikindustrin.se
