Zara Larsson är förmodligen Sveriges största numera aktiva artist. Daniel Johansson delar med sig av en historia som börjar när han själv bodde i en lägenhet ovanpå Nalen i slutet av 00-talet.
För sådär 16-17 år sedan bodde jag på Nalen. Eller, jag hyrde en lägenhet ”ovanpå” Nalen. Efter intensivt lägenhetssökande, som innebar mer eller mindre aggressiva utskick till vänner i storstan, lyckades jag få till ett hyreskontrakt på en lägenhet som just då stod tom och inte användes.
Det var såklart en skänk från ovan, och ingenting som överhuvudtaget kan ske idag. Tomma lägenheter på Regeringsgatan som behövde hyresgäster, det var också en tid…
SAMI har idag sitt kontor bland annat i lägenheten jag hyrde. Den där öppna spisen eldas det nog inte mycket i idag, men nog tusan brände vi brädor från bakgården i den. Och grillade allt som går att grilla på uteplatsen precis ovanför backstage.
Att bo ovanpå Nalen innebar något fantastiskt, jag kunde mer eller mindre bara knalla ner till alla de fantastiska konserter och evenemang som arrangeras där. De som jobbade där var nog rätt trötta på mig, men hade väl överseende med den där doktoranden som satt på KTH och skrev konstiga texter om dagarna.
Där i slutet av 00-talet var det någon form av evenemang i den nedre lokalen, på David Bagares gata ner mot trappen. Jag tror det var SOM som arrangerade.
Nåväl, jag står med en öl i handen och pratar med min gamle student Adis Adamsson. Adis träffade jag långt innan, när jag åkte ner till Malmö och träffade det elektro-kollektiv han var en del av då och pratade om framtiden för digital distribution och internet. Adis, som sen gick Music Management i Hultsfred, blev manager/A&R, och hamnade på TEN, och nu sedan många år i Los Angeles.
TEN, som med Ola Håkansson i spetsen blev en oerhört viktig del av svensk musikbranschs historia efter millennieskiftet. Det kan skrivas böcker om det.
Jag ska inte bli långrandig, men Adis sade: ”Jag har just hört en tjej ute på Fryshuset (vill jag minnas att det var) som jag tror kommer bli nästa stora världsstjärna. Hon är bara barnet än, men hon har en sån enorm potential.”
Ok, sade jag, vad heter hon?
”Zara, hon har en helt magisk röst. Vi bara måste få jobba med den här tjejen.”
Vi fortsatte prata om utmaningarna med att jobba med artister som är barn och hur viktigt det är att det inte går för snabbt. Vi pratade om ABBA Teens, förlåt, A-teens, MMMbop-grabbarna, Jackson 5 nämndes och sen var det väl inte mer med det.
Zara vann Talang i maj 2008. Några år senare skrev hon kontrakt med TEN, då var hon 14 år gammal. Ett år yngre än min dotter. En månad efter hon fyllt 15 släpptes den första EP-n, Introducing, med genombrottet Uncover.
10 år senare köpte Zara Larsson loss katalogen från TEN, och då sa hon:
”Jag vill verkligen tacka Ola och alla på TEN för att ni gav mig möjligheten att slå igenom som artist och hjälpte mig att starta min karriär. Ni gör nu också något som är så, så ovanligt för en kvinna i musikbranschen – ni ger mig möjligheten att äga min egen katalog.”
Jag har många gånger tänkt tillbaka på den där kvällen på Nalen, och det samtalet vi hade.
TEN har alltid haft hjärtat på rätt plats, nära magen, där känslorna finns, och längre från huvudet, där pengarna finns. De tog hand om den här extrema begåvningen på ett sätt som jag tror inte alla bolag skulle kunna ha gjort.
Vi spolar fram till idag.
Precis som alla andra ville jag dra igenom det nya albumet Midnight Sun när det släpptes för några veckor sedan. Jag ska villigt erkänna att jag inte har lyssnat jättemycket på Zara Larsson, annat än för att hålla mig á jour.
Låt nr 2. Blue Moon. Alltså.
Det finns rätt många låtar i mitt liv som väcker ungefär precis alla känslor som går att väcka. Jag ska inte störa er med den spellistan, det är 192 låtar just nu på den.
Varför tåras ögonen? Varför blir jag lycklig? Varför är den här låten det som just nu är det bästa jag hört på länge?
Jag har mina aningar, men då blir det både hobby-psykologi åt killgissningshållet och pinsamma rester från min drum ’n’ bass-era i slutet av 90-talet.
Men det är så musik fungerar. Om ett par år kommer jag säkert kunna få förklarat av en AI exakt varför den här låten går rakt in i hjärtat. Kanske redan nu. Vete tusan om jag vill veta det. I det här fallet struntar jag fullständigt i vetenskapliga analyser, och låter låten skölja över mig.
Den är skriven av Uzoechi Osisioma Emenike, Helana Goa, Kevin Hickey, Margo Wildman och Zara Larsson själv.
Så jag vill bara passa på att rikta ett tack till Ola, Adis, Tommy, Erik och alla andra på TEN för att ni gjorde det som många andra män i den här branschen kanske inte skulle ha gjort. Och framför allt, tack Zara för framförandet av detta mästerverk.
I London för ett par veckor sen, närmast fulländat: https://www.youtube.com/watch?v=YGbo5huS2Yw
Daniel Johansson
daniel@musikindustrin.se
