MI EXPORT-SPECIAL Ett annat svenskt under

Svensk pop på export är numera ett ständigt uppmärksammat fenomen. Men det finns mer om man gräver. Mycket mer. MI uppmärksammar några musiker, producenter och låtskrivare som gör avtryck lite under radar.

Sedan många år är vi väl bekanta med skildringen av svensk pop på export. Det om sagan som löper från ABBA via Max Martin till svenska K-Pop-succéer och mer. Efter SVT-serien Hård rock på export kan även många utanför genren en del om blågult genomslag i just det fältet. Vi på Musikindustrin.se rapporterar regelbundet sedan decennier om framgångsrika svenska artister, låtskrivare och producenter som märks på världens listor och har med åren fått sällskap även av dagspress.

Men bortom allt detta finns en mäktig skara som går lite under radar. Producenter, låtskrivare och inte minst musiker. En sådan som Patrik Berger gjorde länge det, trots megaframgångar med exempelvis Robyns Dancing On My Own. Han nämndes sällan i samma andetag som Max Martin eller Shellback. Efter Grammisen tidigare i år har han nog lämnat den där imaginära radarn. Men Patriks framgångar som musiker i USA-bandet The Bleachers är fortsatt ganska obekanta även för MI-läsarna. När det kommer till just musiker gäller under radarn i de flesta fall fortsatt.

Ludwig Göransson är ett praktexempel på detta: mycket uppmärksammad när han jobbat med storfilmer, inte så mycket när han är tillbaka i sitt vanliga gebit.

Idén till det här MI-greppet kom från en av de många som gör avtryck på internationella listor utan att få rubriker och ibland knappt uppmärksamhet i branschen. Mångsysslaren Tommy Denander (se även separat text) skrev till MI i samband med att vi uppmärksammade en svensk låtskrivarframgång i USA tidigare i år:

”Vi är ju en hel del svenska låtskrivare, producenter, musiker, etc, som faktiskt toppat Billboards olika större listor, vilket vore kul att se en krönika om!” Numera Åkersbergabaserade Tommy får som han önskat i denna special.

Men låt oss först hoppa tillbaka i historien i nästan 100 år: då blev jazzmusikern Åke ”Stan” Hasselgård den första stora svenska musikerexporten i populärmusik. Innan fanns exporter av röster i opera och underhållningsmusik, men det var när Hasselgård på 1940-talet blev medlem i jazzikonen Benny Goodmans orkester som en svensk populär-musiker för första gången snodde internationellt spotlight. I jazzen kom det sedan en rad exempel under genrens stora era på 1950-talet.

I pop och rock dröjde det däremot ett tag till. Första gången när musikern och producenten Anders ”Henkan” Henriksson i slutet av 1960-talet en tid arbetade i Abbey Road-studion intill Sir George Martin. Lite större uppmärksamhet blev det när Mikael Rickfors 1971 inledde en period i engelska gruppen The Hollies. Rickfors hade upptäckts när hans svenska band Bamboo var förband till The Hollies i Sverige och fick frågan om han ville hoppa in när gruppens sångare lämnat.

”Det ville jag naturligtvis. Jag åkte dit och sjöng. Det var en jäkla massa sångare på lång rad vid Oxford Circus, Air Studios. Man spelade in alla sångarnas insatser och innan jag visste ordet av hade man gjort en singel med min sång på. De hörde av sig: ’Kom över nu. Vi ska vara med i Top of the Pops!”, sammanfattar Rickfors skrällen vintern 1971-72.

Det dittills största genomslaget fick George ”Jojje” Wadenius när han 1972 blev medlem i amerikanska Blood Sweat & Tears, ett superband vid tiden. Wadenius hade upptäckts som medlem i Made in Sweden och gick nu på export till USA. Under 20 år spelade han med allt från Aretha Franklin och Luther Vandross till huvudroll i husbandet hos TV-showen Saturday Night Live. 1982 kom Wadenius hem till Råsunda Stadion som gitarrist hos Simon & Garfunkel. Man behöver inte ta på blågula solglasögon för att utpeka honom som ett av de största namnen bland sessionmusiker.

1974 blev gospelmusikern Per-Erik Hallin ende svensk – och kanske förste europé – att spela med Elvis Presley. Hallin blev först uppringd och erbjöds spela i Elvis uppvärmningsband The Voice. Men det slutade med att han spelade med Elvis själv. Hallin har sagt: ”Hans agent ringde och sa att en av musikerna hade hoppat av och att de behövde mig. Jag försökte säga att jag inte kunde hans låtar och inte hann öva in dem. Men då sa agenten: ”EP wants you!”.

Parallellt verkade i skymundan sådana som gitarristen Mats Björklund, i München som studiomusiker hos producenter som Giorgio Moroder och Frank Farian på inspelningar med Boney M, Donna Summer och andra. Att Björklund kom i på den scenen via att han spelade med The Spotnicks är en fin pusselbit i denna del av det svenska exportundret.

Trombonisten Olle Holmqvist gick från sessionroller hos ABBA till att 1978 bli medlem i James Lasts tyska storband. Kult- och töntstämplade i dag, giganter då.

För att bara ritscha på ytan av en historieskrivning av svenska aktörer under eller intill radar under åren när ABBA, Björn Skifs, Harpo och andra inledde svensk artistexport.

Från 1980-talet blev det ett helt djupare genomslag. Det började peka mot det läge vi har i dag och som vi gör en liten sammanfattning av i denna special. Missa inte genrerutorna på slutet. I metal/hårdrock/prog är genomslaget definitivt mäktigt. I dessa genrer ser inga Sverige som en uppstickare. Där är blågult rentav dominerande färger, precis som i modern hitlistemusik.

Nedanstående är endast ett litet urval. Hör gärna av dig om andra exempel, extra nyfikna är vi på sådana i länder lite ”udda” ur svenskt perspektiv.

Ett urval:

Tommy Denander

Gitarrist, låtskrivare, producent

Som det nämns i inledningen var det Tommy Denander som födde idén till denna MI-special. Denander har genom åren gästat bokstavligen tusentals produktioner som gitarrist, låtskrivare eller producent, många gånger i alla dessa tre aspekter. Det har inneburit skiftande roller med några av pop- och rockhistoriens största namn, följt av hundratalet guldskivor hemma på väggarna. Tre gånger har han dessutom varit etta på olika Billboard-listor som låtskrivare.

För att bara nämna ett exempel ur Denanders digra meritkatalog: 2017 var han drivande bakom Alice Coopers album Paranormal, en utgivning som blev Coopers största succé på årtionden. Den knöt även ihop Alice Coopers karriär eftersom produktionen i grunden var ett samarbete med Bob Ezrin, producenten som på 1970-talet låg bakom Alice Coopers storhetstid.

Tommy inledde i sitt mail till MI:

”De som oftast får allmän credit är ju folket runt Max Martin. Och självklart kan man inte vara runt hans enorma framgångar utan att det märks, så ska det vara. Men vi är ganska många svenskar som springer på varandra jorden runt och ger high-fives över vilka äventyr vi är med och skapar, trots att det inte syns i media. Vi gör saker med akter och låtskrivare som toppar listorna globalt. Mer än en gång har jag själv i USA fått höra: ”Ah you’re from the land of Max Martin” eller ”What the hell is it in the waters in Sweden” Jag vet inte ens hur många gånger jag för egen del varit etta i England, Tyskland, Asien, o.s.v. med stora skivor. Jobben har bara rullat på under 41 år.”

Denander avslutade med en smiley och: ”Inte många andra svenskar har jobbat med Michael Jackson, Deep Purple, Alice Cooper, Johnny Depp, Jeff Beck, Toto och Journey.”

När vi sedan följde upp med ett samtal i ämnet pekade Tommy på ett skäl som han tror bidrar till att många svenskar finns under nämnda radar:

”Sedan fysiska skivor dog ut så försvann det mesta av våra viktiga credits också, folk vet inte längre vilka som medverkar vilket leder till färre jobb för oss. Som liten bläddrade man ju i skivbackar och läste vilka som medverkade och både upptäckte och köpte nya skivor baserat på det. Det slarvas enormt bland skivbolagen med att ens få med rätt credits på digitala releaser, så våra viktiga jobb förminskas hela tiden.”

Han avslutade med en mer gemensam hyllning till det totala kollektivet av musikfolk, följt av en kritik:

”Det svenska musikundret har många stora, vackra och viktiga ringar. Vi är en mångmiljard-export, vi sätter Sverige på kartan mer än de flesta svenskarna, ändå har vi inget konkret stöd av varken staten eller stor del av branschen. Det delas ut priser till det mesta och tävlas i Mello, men de som faktiskt skapar allt, producerar och spelar på det har puttats ut i mörkret med allt mindre löner och credits.”

Elvira Anderfjärd

Producent, låtskrivare

Producenten och låtskrivaren Elvira Anderfjärd blev efter att ha studerat hos Musikmakarna först bredare uppmärksammad när hon började samarbeta med Taylor Swift. Andra namn på Elviras cv är The Weeknd, Katy Perry och Ed Sheeran. 2022 fick hon en Grammis som Årets producent. Men allt detta förbleknade när Anderfjärd arbetat med artisten Addison Rae. Nyligen syntes Elvira på omslaget till Billboard magazine. Det var genomslaget för Addison Raes album och inte minst låten Diet Pepsi som resulterat i en coverstory om teamet bakom succén. Det lär inte dröja länge innan Elvira Anderfjärd är ett hushållsnamn intill Max Martin, vars bolag MXM hon är knuten till.

Ludwig Dahlberg

Trummis, Indochine

Göteborgaren Ludwig Dahlberg flyttade till Stockholm när han i slutet av 1990-talet blev medlem i The (International) Noise Conspiracy. Men det stannade inte där för trumslagaren som en gång syntes i Peter Birros TV-serie Upp till kamp. Sedan han flyttat till Paris kontaktades han 2015 av det franska bandet Indochine, sedan mer än 40 år en av det landets ledande rockexporter. Dahlberg har till tidningen Release Magazine svarat på frågan vad han tycker att han har för roll i bandet som hans syster älskade på 80-talet: ”Fransmän är bra på att demonstrera och att slåss för sina rättigheter. Men den biten kan också skapa kritiska stämningar. Som svensk kanske jag balanserar detta lite grann. Jag tror också att det alltid kan vara bra med lite nytt blod och ”hunger” i ett band, speciellt när de andra medlemmarna varit med i så många år.”

Mikkey Dee

Trummis, Scorpions

Mikkey Dee, född Micael Delaoglou i Göteborg 1963, blev under 25 år med Motorhead det kanske mest kända exemplet på svensk hårdrockare med internationell karriär. Det har han följt upp med att sedan 2016 vara medlem i tyska Scorpions. Här hemma har han breddat sin repertoar med flera böcker, först Ät som en rockstjärna ihop med journalisten Anders Tengner, och i dagarna Handbok för små rockers, en barnbok om konsten att bli rockstjärna, skriven ihop med Hanna Ingvarsson.

Thomas Hedlund

Slagverk, Phoenix

Phoenix upptäckte Thomas Hedlunds slagverksbegåvning när fransmännen 2005 handplockade Hedlunds grupp The Deportees som förband. Därefter har han varit live- och sessiontrummis hos Phoenix intill att spela med utöver The Deportees även Umeåvännerna Cult Of Luna. Han gar även spelat internationellt med exempelvis Young Lean. Sin största publik nådde dock Hedlund när han 2024 som medlem i Phoenix spelade på OS-avslutningen i Paris.

Michael Ilbert

Producent, ljudtekniker

Sedan år 2007 är Göteborgaren Ilbert verksam i legendariska Hansa Tonstudio i Berlin, där han driver mixstudion. Åtskilliga svenska ikoner, inklusive Kent och Thåström, har passerat revy. Men även Max Martin tillhör uppdragsgivarna, vilket 2016 ledde till en Grammy för Taylor Swifts album 1989.

Ulf Ivarsson

Basist, producent

Ulf Ivarsson, ”Rockis” i musiksammanhang, associeras troligen för många till Thåström efter att ha spelat bas med denne under mer än tio år. Men han har inte minst ett stort antal utlandsprojekt på sin meritlista. Exempelvis med amerikanen Bill Laswell och engelsmannen Barry Adamson. Han är ett exempel på svenska musiker som valt världen som arbetsfält. ”Rockis” får berätta själv:

”Samarbetet med Bill Laswell går långt tillbaka i tiden till 2003. Jag jobbade med mitt egna projekt Beat Under Control och skickade den första plattan till olika bolag för licensiering. Laswell hade många etiketter på den tiden och han han hörde av sig och ville släppa plattan på Innerhyhmic som var en label som var baserad i New York. Det rann ur sanden den gången, men inför Beat under Control In Dub som släpptes 2010 på den engelska labeln Malicious Damage så gjorde Laswell en remix till plattan. Jag gjord sedan improviserade konserter med enbart elbas och effekter och släppte albumet Lower Zone våren 2020 på Lamour records. Jag kontaktade Laswell och åkte till New York för några möten och frågade om han ville samarbeta inför släppet och göra en spelning inför releasen och han tackade ja till detta, men det sprack pga pandemin så vi riktade om detta till ett album istället som spelades in mellan 2020 och 2021 i Stockholm och New York. Albumet släpptes på den amerikanska labeln Ropeadope 2022.

Den brittiska tablaspelaren och producenten Talvin Singh bad mig att spela på några spår inför ett kommande album som ej är släppt och vi har planer på att samarbeta även live i framtiden. Talvin släppte drum n bass-albumet Ok 1998 och fick Mercury Music Prize.

Barry Adamson kontaktade mig när han 2018-2022 var i Stockholm och producerade Weeping Willows. Han hade sett klipp på Instagram när jag spelade i olika sammanhang och tyckte att det jag gjorde var intressant så vi hade kontakt under några år och tyckte att vi borde göra något tillsammans. Runt julen 2024 hörde han av sig och frågade om jag ville åka på turné i UK och Australien i mars 2025 för promotion av hans senaste album Cut To Black som släppte våren 2024. Barry är en favoritbasist från bland annat Magazine och Nick Cave and The Bad Seeds men spelar gitarr när han gör sina soloturnéer.

I övrigt har jag haft internationella samarbeten med bl.a Youth (The Orb, Paul McCartney, Kate Bush, Killing joke) och Mick Harris (Napalm Death, Scorn, Lull) och har gjort en massa studioinspelningar med bland annat Max Martin, Mark Owen (Take That) och Thea Gilmore. Sen har jag producerat internationella produktioner med exempelvis Berlin-baserade Andrea Schroeder, albumet Void som släpptes 2016, och den norska sångaren Sivert Höyem i från bandet Madrugada på albumet Endless Love som släpptes 2014. Anledningen till dessa två samarbeten var att dom gillade det jag hade gjort på Thåström-plattan Beväpna dig med vingar.”

Nanni Johansson

Inspelningstekniker, servicetekniker

Nanni växte upp på en bondgård utanför Laholm, men hittade en väg i studiosammanhanget som via utbildning i Piteå och jobb i Stockholm och Nashville fört henne till att sedan 2014 ha bas i Berlin och Hansa-studions mixrum, det som drivs av en annan svensk export, Michael Ilbert (se separat text). Några akter hon jobbat med: Thåström, Refused, Laleh, Adam Lamberrt och tyska ikonen Herbert Grönemeyer.

Under 2014 blev hon erbjuden att åka ner till Berlin då Michael Ilbert (Hansa Mixroom) sökte en assistent. Efter en “testrun” åkte hon ner och har sedan dess blandat mixassisterande och service av Ilberts Neve-bord med egna sessions som inspelningstekniker i främst grannstudion (Hansa Studios) men även i Teldex Studio och Tritonus Tonstudio. Genom åren har hon bl.a. jobbat med Marie Fredriksson, Rea Garvey, Herbert Grönemeyer, Refused, Fibes oh Fibes, Laleh, Adam Lambert, Nike Markelius och Röda Orkestern, Tubbe, Nate Reuss, Boy, Thåström med flera. Under senare år har det dock blivit en hel del Stockholm och Benny Anderssons studio RMV.

Nanni säger till MI:

”De senaste åren har jag spenderat en hel del tid i Stockholm för att överse restorationen av Neve 8068-bordet på RMV, så servicetekniker med inriktning på Neve 80–series får väl läggas till officiellt nu.”

Elof Loelv

Låtskrivare, musiker, producent

2024 stod Elof Loelv för det unika att som svensk låtskrivare bidra till en amerikansk megahit i countrygenren, Morgan Wallens Love Somebody. Uppsala-uppväxte och idag London-baserade Loelv har även skrivit och producerat till namn som Rihanna, Katy perry, Jason Derulo, Zara Larsson och Icona Pop utan att bli något hushållsnamn. Faktum är att Elof inte ens har en artikel på Wikipedia trots en idag drygt 20-årig stjärnspäckad karriär efter starten i Me And June.

Moa Munoz

Basist, låtskrivare

Synkmusik till klipp som haft 15 miljarder visningar på TikTok, ”vanliga” låtskrivar-credits – men också världsturné som basist bakom Olivia Rodrigo. Moa Munoz har spelat bas sedan hon var 12 år och har sedan 20-årsåldern haft sin karriär baserad i Los Angeles. Det tog sin tid innan det lossnade, hon har sagt: ”Det har varit tufft och till och från jobbade jag i butik eftersom det är mycket svårt att leva på sin inkomst från musiken i början.” Men nu tycks det ha lossnat för gott och under en turné med Rodrigo fick hon vara med om att ett fullsatt Madison Square Graden sjöng ”Happy Birthday” för henne när hon fyllde år.

Simon Mårtensson

Gitarrist, producent, låtskrivare

Simon från småländska Mönsterås drömde om att bli fotbollsproffs via Kalmar FF. Det blev inte så, men han klagar knappast på sin arbetsmiljö. Startskottet i denna riktning skedde 2006 när han lämnade Mönsterås för Malmö, där han bland annat blev lärare på en folkhögskola. Han blev också medlem av ett band, Karavan, som då och då bjöd in amerikanska röster som dragplåster. En var Camaron Ochs, med artistnamnet Cam, som han inledde ett samarbete med. 2018 blev han erbjuden en plats i Cams band och flyttade över Atlanten till Nashville. Förra året fick detta en osannolik följd när han var med och bidrog till Beyonces album Cowboy Carter, låten heter Daughter, där Simon har skrivit, producerat och spelar flera instrument.

”Det är helt galet. Jag vet inte vad det leder till, men det är ett nytt kapitel i livet som börjar nu” har han sagt till uppväxtens lokaltidning Barometern.

Anders Osborne

Gitarrist, låtskrivare

Singer/songwritern Anders Osborne lämnade Gotland i mitten av 1980-talet för att efter allmänt vagabond-tillvaro till sist landa i New Orleans. I Louisana-scenen har han sedan blivit kvar, med åtskilligt av turnéer, skivinspelningar och senare låtskrivande i folk/roots/country-sammanhangen. Hans kanske största enstaka framgång var när han skrev Watch The Wind Blow By till countrystjärnan Tim McGraw och fick en etta på Billboards countrylista och plats 32 på singellistan.

Olle Romö

Producent, mixtekniker, trummis

Den numera Kanadabaserade producenten och trumslagaren Olle Romö är för många den moderna tidens svar på de första svenska exporterna. Med bakgrund i svenska gruppen Kaipa blev han på 1980-talet medlem i de dåvarande världsstjärnorna The Eurythmics, som trummis men även som programmerare. Han blev sedan ett ständigt efterfrågat namn i framförallt dessa egenskaper. Men även som mixare, ansvarig för sequencing och specialeffekter. Med åren allt oftare i samarbete med producent-legenden Robert John ”Mutt” Lange.

Några av alla Romö arbetat med: Shania Twain, Bryan Adams, Muse, Mick Jagger, Sting, Rod Stewart, Maroon 5, Celine Dion, The Backstreet Boys och Elton John. Som låtskrivare har han bland annat bidragit till Runaway Train med Elton John och Eric Clapton,

Elin Sandberg

Basist, artist

När hon slutat gymnasiet lämnade Elin Sandberg sitt Uppsala och drog till USA för att plugga musik. Efter tre år på Berklee College of Music i Boston flyttade hon till Los Angeles. Där inleddes en karriär som professionell basist som lett till uppdrag hos namn som Willow Smith och Chloe x Halle. Men även hos A.R. Rahman, en indisk artist och filmmusikskapare som uppskattas ha sålt över 150 miljoner album.

”Det är ett helt sjukt coolt gig att få göra. Det är inte lika välkänt över världen men där borta var det otroliga shower. Att få åka till Indien och spela de gigantiska gigen har varit helt otroligt” har Elin sagt.

I ett europeiskt perspektiv blev det dock mer uppmärksammat när hon efter pandemin blev medlem i Harry Styles kompband. Styles A&R-ansvarige hade sett henne i en video med Chloe X Halle och gav henne rollen.

”Att äntligen få se resultat är jättekul och när man kommer från ett litet ställe i Sverige så är det sjukt att få vara runt sådana människor som man annars ser på tv”, fortsätter Elin.

Utöver de namnkunniga gästspelen har Elin Sandberg även bandet Coy Panda ihop med sin man Juan Ariza.

Tim Sköld

Gitarrist, producent, artist

Från Skövde till sammanhang som Marilyn Manson, KMFDM och senast Kanye West är det en lång och inte alltid okontroversiell väg. Tim Sköld har tagit den både som musiker (gitarr, bas) och producent. Nya soloalbumet Caught in the Throes släpps i oktober på på Metropolis Records.

Martin Terefe

Producent, musiker, låtskrivare

Han tillbringade sina första tio år i Caracas i Venezuela, det var också där han lärde sig att spela gitarr. Men det var tillbaka i Stockholm som han en bit in i 1990-talet inledde sin producent-karriär med namn som Ardis, Sara Isaksson och André de Lange. Ett långt samarbete med Ron Sexsmith, totalt tre album, förde honom sedan till London dit han flyttade 1996. Under nästan tre decennier har Terefe och hans Kensaltown Studios sedan flitigt dykt upp i engelska sammanhang, men också med akter från andra håll. Som producent och låtskrivare har Martin samarbetat med namn som KT Turnstall, Shawn Mendez, Christina Aguilera, a-ha, Jason Mraz, Martha Wainwright och Cat Stevens/Yusuf. 2010 vann han två Grammy Awards som producent av Jason Mraz. 2012 var han med och skrev det brittiska bidraget till Eurovision Song Contest, framfört av Engelbert Humperdinck. Ytterligare ett tecken på Terefes status var ”supergruppen” Apparatjik med, utöver honom själv, medlemmar från Coldplay, a-ha och Mew.

Fredrik Thomander

Producent, låtskrivare, studioägare

Många svenska producenter har karriärer utomlands, alternativt exporterar sina kunskaper från bas i Sverige. Fredrik Thomander är en av få som valt att bygga ett studiokomplex utomlands. Platsen är Palma på Mallorca där han från en ursprunglig flytt år 2014 byggt upp Palma Music Studios. Thomander hade i det skedet en framgångsrik producent- och låtskrivarkarriär bakom sig, med klienter som Agnetha Fältskog, Kim Wilde, Scorpions, Agnes och Molly Sandén, toppat av att If I’m Not The One landade på N’Syncs album No Strings Attached år 2000.

Invigningen av studion skedde i november 2017 med ett genremixat låtskrivargäng med bl a Little Jinder, Alexander Kronlund, Kleerup och Ebbot Lundberg. Därefter har en strid ström svenska och internationella artister spelat in där och/eller testat nytt material, allt från Jakob Hellman och Hammerfall till Thåström och Molly Sandén.

Thomander sa till MI år 2021:

”Jag har alltid rest runt för att jobba med andra. Men jag har aldrig byggt mitt eget fort. Jag har oftast varit som en gäst på andras fester. Det här blev ett sätt att ta allt jag tänkt på och göra det till nåt jag själv vill och på ett ställe man vill vara på.”

GENRER

(exempel från senare år)

Metal/hårdrock

Mats Levén, Vandenberg.

Erik Grönwall, Michael Schenker Group.

Stefan Helleblad, Within Temptation.

Philip Näslund, Bruce Dickinson

Chris Laney (Uffe Larsson), Pretty Maids

Mårten Andersson, Lita Ford

Pontus Engberg, King Diamond

Progrock:

Nad Sylvan, Steve Hackett