Under flera årtionden har Ragnar Grippe varit en kraft i den svenska musikbranschen. MI gjorde en längre intervju med låtskrivaren som förutom ledmotivet till Jönssonligan också står bakom musiken i många andra filmer och serier, samt är aktuell med ett nytt album.
Det första som slår mig när jag sätter mig ned för att prata med Ragnar Grippe, är hans energi. Trots att han numera har hunnit bli 73 år verkar det som om han fortfarande brinner precis lika mycket, och har lika mycket att säga, som alltid.
– Jag känner mig inte som 73, jag har massor att göra och jobbar på som vanligt, oberoende av allt som händer i omvärlden. Även om jag tycker det är lite tråkigt att man inte har riktigt lika mycket fysisk kontakt med andra som tidigare, på grund av den digitala utvecklingen så sitter man mer på sin egen kammare nu för tiden.
Grippe har bland annat varit förtroendevald medlemsrevisor för Stim i många år, suttit i Skaps valberedning och i Stims stipendiekommitté, men framför allt har han skrivit mängder av musik. En körning i Stims databas ger tillbaka 636 registrerade verk.
Även om ledmotivet till Jönssonligan, med ISWC-nummer T-911.853.708-9, kanske är den mest kända, har han skrivit musik till Svensson, Svensson, Hassel, Imani, Kejsaren, Ondskans värdshus, och mycket mer.
– När jag ska komponera då är det viktigt för mig att prioritera att det är just det jag gör. Jag tror att många musikskapare idag har så många andra åtaganden att det kan bli svårt att fokusera på det kreativa, jag tror många är oroliga över att de inte ska synas, få uppmärksamhet, och det tar mycket tid från det som är det centrala, att skapa musik.
Jag frågar honom om vilka andra förändringar han har sett i branschen, framför allt hur situationen har förändrats för musikskaparna.
– Min upplevelse är att musikskapare idag måste skapa sina egna förutsättningar, man måste hela tiden vara företagsam och hitta på nya projekt och samarbeten istället för att bara sitta och vänta på uppdrag, från till exempel filmproduktioner och liknande. Man måste vara mer entreprenöriell idag, så som samhället har utvecklats. Generellt tycker jag det verkar vara mindre beställningsjobb idag jämfört med tidigare. Sveriges Radio har ju minskat ned antalet beställningsjobb jämfört med tidigare, vilket troligen beror på en mindre budget för att fungera som kulturspridare.
Sveriges Radio beställer fortfarande verk till framför allt P2 och Berwaldhallen inom konstmusik, jazz, klassisk musik. Under 2020 beställde SR verk från 12 olika tonsättare, och under 2023 var det likaså 12-13 tonsättare som fick möjlighet att skriva verk på uppdrag av SR. Grippe menar att generellt upplever han det ändå som att kompositörer idag behöver vara mer utåtriktade och själva skapa förutsättningarna för att kunna överleva.
Ragnar Grippe växte upp i en familj där musiken var ett naturligt inslag, hans pappa jobbade på Sveriges Radio medans mamma var professor på Musikhögskolan. När han var 14 år kom han in på Cellistlinjen på dåvarande Kungliga Musikaliska Akademin, och spelade under tonåren i flera olika band.
– Efter ett tag insåg jag väl att jag inte var en tillräckligt bra cellist, men kände samtidigt att jag ville vara med och skapa nydanande musik, jag drevs av en vilja att förändra musiklandskapet på något sätt. För mig så var ju Elektronmusikstudion i Stockholm otroligt viktig, om inte den hade funnits hade jag aldrig fått de kontakter som gjorde att jag kom till Paris, fick stipendier, och min karriär hade sett helt annorlunda ut.
– Första gången jag hörde elektronmusik tycket jag allt lät skit, jag kunde inte förstå hur något som lät så illa ändå kunde generera så stort intresse. Det var där som jag fick upp ögonen för den sortens musik, och sedan dess har konstmusiken varit mitt främsta fokus under alla år, och framför allt elektronmusiken. Jag blev snabbt väldigt begeistrad av alla apparater, maskiner och synthar som användes.
Under åren 1974–1994 bodde Grippe i Frankrike.
– Det var i Frankrike som hela mina professionella karriär inleddes. Jag gick på samma skola som Jean-Michel Jarre och många undra duktiga musiker, och genomförde mängder med olika konstprojekt och gav ut musik. När jag kom tillbaka till Sverige från Frankrike där på 90-talet så var det inte helt lätt ekonomiskt, jag fick jobba som SFI-lärare under fem år där för att försörja familjen. Men min huvudsakliga identifiering var fortfarande den som kompositör, jag såg lärarjobbet som ett sätt att finansiera mitt komponerande under den perioden.
– Så jag startade hela tiden musikprojekt även i den miljön, och kunde utveckla mig som kompositör, jag har alltid sett det som att den nuvarande situationen finns till för att förbättra mig som kompositör. Flera av de verk som skapades då, som en del av arbetet på SFI, spelades in och finns idag utgivna av skivbolag och genererar intäkter på streamingtjänsterna.
Vi kommer återigen in på hur branschen och musiken förändrats under de årtionden som Ragnar Grippe varit verksam.
– Ibland kan jag tycka att musik inte längre är musik på något sätt, det har mer blivit ekonomi. Fokus ligger på hur mycket olika bolag tjänar och musik har mer blivit som en handelsvara än ett kulturuttryck. Självklart är det viktigt att de som skapar musiken får rättvist betalt, men branschen har blivit oerhört fokuserad på ekonomin.
Det går inte att intervjua Ragnar Grippe utan att åtminstone prata lite Jönssonligan, och det legendariska ledmotivet som finns inetsat i flera generationers hjärnor. Jag funderar över om han fortfarande är stolt över den musiken, eller om den mer ”hemsöker” honom idag.
– Ja, det är klart jag är stolt över det, jag är överlycklig för att jag fick möjligheten att göra den musiken. Men samtidigt har jag varit oerhört restriktiv med användandet. Den där melodin har jag ju haft full kontroll över, och jag har valt att den inte ska få användas i en del filmer som jag känner inte riktigt har hållit samma kvalitet.
– Jag tror att det finns en risk med regenerering av det gamla, allt tappar en del av sitt värde när det återanvänds hela tiden. Men med de nya filmerna, som har stora och erkända skådespelare och där man också satsar på att hålla sig till ursprunget, känner jag att musiken får sin rätta position i helheten.
– Sen var det ju mitt stora teknikintresse från början där som skapade soundet, melodin är ju komponerad på en Synclavier, som är ett instrument med ganska stora begränsningar. Jag tror inte det där ledmotivet hade blivit så avskalat på samma sätt om jag hade använt ett annat instrument när jag skrev musiken. Idag har ju utrustningen förändrats oerhört mycket, det är inte lika mycket hårdvara som det var tidigare, man använder mer plugins och programvaror.
På tal om förändrad teknik kommer vi in på de senaste årens utvecklingen inom AI, och hur det kommer påverka musiken.
– Jag är inte ett dugg rädd för tekniken som sådan, samtidigt som jag tycker det är fruktansvärt eftersom det släpps så mycket dynga. Jag hade kontakt med en person som hade genererat 2 500 AI-låtar, som allt lät skit, och då undrar jag, varför? Om volym blir det centrala istället för kvalitet tror jag vi är illa ute, det blir ju en long tail som är fruktansvärd.
Vi börjar runda av den långa intervjun, som lätt hade kunnat fortsätta ett par timmar till, och jag frågar Grippe om han har några tips till den nya generationens låtskrivare och artister.
– Om du inte vet varför du vill hålla på med det du gör, håll inte på med det. Jag tror man måste ha ett inre driv som gör att det liksom inte finns några val, man bara måste skapa musik. Jag kan ta vilka skitjobb som helst, bara jag får fortsätta skapa musik, för det är det här jag verkligen vill göra.
– Att alltid identifiera sig som musikskapare, oberoende av omständigheterna tror jag är nyckeln, endera är man det av hjärta och själ, eller så är man det inte. Idag kan någon få en succé med en video på YouTube eller TikTok eller på andra sociala medier, men man vet inte riktigt varför det händer eller vad det är man själv ska bidra med. Men för mig är det helt enkelt ett kall.
Den 25 maj släpps Ragnar Grippes nya album No Truffles.
Daniel Johansson
daniel@musikindustrin.se
