Efter drygt två decennier på förlag är Sony Music Publishings skandinaviska VD Johnny Tennander en av våra ledande branschprofiler alla kategorier. MI har gjort en sommarintervju.
Det började med ett inköp av en dyr sampler till egna indiebandet 98 Flames. Den satsningen slutade i förlagskontrakt men tyvärr bara två inspelade låtar. Men satsningen räckte för att Johnny Tennander skulle få blodad tand inför musikbranschen och efter mycket tjat en roll på dåvarande Stockholmskontoret för skivbolaget V2.
Drygt två decennier senare sitter han som skandinavisk VD för Sony Music Publishing och delansvarig för bolagets internationella A&R i sin roll som SVP A&R International. Detta med ett CV som slår i princip alla A&R-ansvariga på fingrarna de senaste decennierna, med namn som Avicii, Lykke Li, Zara Larsson, Alan Walker och Peter Bjorn And John.
Under det senaste året har det följder som att Johnny för andra gången utsetts till International Power Player av Billboard. Parallellt med att SMP är marknadsledande med stor marginal. Under 2022 toppade SMP-kontrakterade artister/låtskrivare Sverigetopplistan mer än halva året.
Vi tog ett samtal som pendlade från hur branschen bättre ska motivera sig i en ny tid, till vad han egentligen heter i förnamn.
Apropå det senare glömde jag att fråga honom vad han tycker om pappa Lasse Tennanders låt Upptäcktsresanden Johnny T, 8 mån från 1978. Det får vi om inte förr ta vid inflyttningsfesten till bolagets nya lokaler vid Slussen i Stockholm i början av nästa år.
Vad var 98 Flames för band?
– Vi var mycket inspirerade av 70 tals-rock/soul, tänk Stones 1968, Stooges, o.s.v. Och det här var mitten av 1990-talet vilket också gjorde att den tidens indie och Manchestervåg påverkade oss mycket. Vi gigade lite och harvade på. Efterhand började vi snöa in mer på dans- & klubbmusik, kraftigt inspirerade av Primal Screams Screamadelica och den tidens dansmusik som var superstor då; Prodigy, Chemical Brothers, o.s.v. Så vi köpte en sampler (svindyrt på den tiden), tog den till replokalen och började leka runt. Där någonstans föddes ett sidoprojekt som var beats möter rock, dub, soul – och vi fick förlagskontrakt på första demon vi skickade ut. Sen hann vi spela in två låtar i studio tror jag, tycker att det håller ganska hyfsat än idag, men inget som kom ut. Men jag kände en växande känsla sista året av att jag behövde en struktur och uppstyrning av min tillvaro, rockbandtillvaron blev för mycket dekadens och lös tillvaro för mig. Det var då jag började ringa och skriva brev till skivbolag i hopp om att få ett jobb inom musikbranschen. Helen McLaughlin på V2 svarade på mitt brev, jag började tjata på henne – till sist fick komma in och gratisjobba. Det var så det började.
Vad har du tagit med dig hela vägen från åren på V2?
– Det jag tror har präglat mig mycket är indiementaliteten; du måste ta initiativ, tänka okonventionellt, vara hungrig. Få saker att hända. Det är något jag försöker ha som kompass i allt jag och vi gör fortsatt.
Vilka viktiga mentorer har du haft genom åren?
– Den första är Stefan Gullberg från EMI Publishing-tiden, han lärde mig otroligt mycket och vi klickade även personligen, vi är fortfarande nära vänner. En av Stefans många styrkor var att hela tiden se positivt på saker och att driva på saker med rätt energi. Han trodde på det vi gjorde och han trodde på mig! Han lät mig ta risker. Det gav mig självförtroende. Den andra är Guy Moot, också från EMI Publishing, men från London (Moot är numera världschef på Warner/ Chappell – MI:s anmärkning). Han tog mig under sina vingar och öppnade alla sina dörrar för mig. Vi pratade dagligen och reste runt världen tillsammans, och det var under honom jag fick min skola i internationell A&R och musikbransch. En otroligt lärorik och inspirerande tid. Samma sak med Guy, vi är fortsatt nära vänner (även om vi inte kan prata jobb nu…). Utan dessa två så hade jag definitivt inte varit där jag är idag.
Vilken var din första kontraktering?
– Jag signade aldrig något själv på V2, men på EMI Publishing så tror jag att det var Franke, ett hypat stenhårt indieband från Göteborg. Svinbra men sålde ingenting. Men faktumet att jag hade signat Franke gav mig trovärdighet i indievärlden, antar jag. Vilket bland annat ledde till att jag kunde signa The Radio Dept efter det, och de fick en bra resa. Annars var Deportees en av mina allra första signingar, rakt från demolådan 2003! Så vi har jobbat ihop i 20 år, vilket är otroligt. Och de är bättre än någonsin.
Hur har själva avtalsbiten mest förändrats med åren?
– Den har blivit otroligt mycket proffsigare, som allting. Samtidigt är det mycket fler dealar, många fler olika typer av dealar och avtal, och mycket mer komplexa avtal. Ett högt tempo och en stor arbetsmängd. Vi har ett fantastiskt Business Affairs-team här i Johan Lundblad och Karita Mäki som gör ett otroligt jobb för oss med detta.
Vilken är din största besvikelse som A&R?
– Det finns ett gäng besvikelser, tro mig…Min största miss är sannolikt när jag tackade nej till Lana Del Rey (innan hon blev Lana, hon kallade sig något annat då). Men min chef (Guy Moot) räddade upp det genom att lite senare signa henne till vårt UK-kontor, så jag kunde ducka den kulan hyfsat …
Hur har A&R-jobbet primärt ändrats under dina år?
– Det uppenbara svaret är ju såklart all data och research. Men samtidigt tycker jag att många glömmer att för att en låt ska bli data, så måste den vara släppt på något sätt. För mig har A&R alltid handlat mycket om att vara steget före och höra musiken innan den är släppt; i en studio, genom kontakter, live. Och att där ta ett beslut eller i alla fall börja en process eller relation. Det tycker jag fortfarande är grundläggande. Sen kan man såklart backa upp sina beslut i ett eventuellt senare skede mycket bättre nu med all statistik och info. En annan uppenbar aspekt är att det är mycket mer låtdrivet och att det är så otroligt mycket musik och låtar där ute. Och att det ett tag blev väldigt generiskt och likriktat – alla skrev samma typ av låt, i jakt på en hit. Musikaliskt tycker jag dock att det senaste året har varit mycket peppat – du hör alla typer av genrer, och du hör nya writers och artister som bara gör sin grej, och det låter riktigt bra. Så jag upplever att det har öppnat upp sig ordentligt musikaliskt den senaste tiden, vilket de flesta man pratar med runt om i världen bekräftar.
Hur påtagligt påverkar TikTok, AI, etc, ditt arbete? Har publishing blivit lika tech-färgat som hos labels?
– Det är klart att det påverkar, vi behöver vara på listorna och vi behöver ha koll på listorna. Så ja, vi följer datan noga. Men vår magkänsla och A&R-expertis är fortsatt det viktigaste, och jag tror att vi på förlagssidan har lite mer utrymme och svängrum i och med att vi också signar writers och producenter.
Vad är dina tankar om den svenska förlagsmarknaden och den stora andelen oförlagda låtar/artister/låtskrivare?
– Det vi kanske pratar allra mest om här är det stora gapet mellan branschen och verkligheten där ute. Hur en allt större del av kreatörerna, speciellt i den nya generationen, inte förstår vad vi gör eller helt enkelt inte vill ha med majors och branschen att göra. Där finns det enormt mycket att göra, och jag tycker att vi steg för steg hittar bra vägar med detta. Det är en stor utmaning – inte bara för oss utan hela branschen – men jag tycker också att det är väldigt inspirerande och sporrande; vi måste verkligen visa framfötterna och visa varför vi ska vara en del av deras karriärer. Inte tvärtom! Och det är en bra grej i grunden.
2019 svarade du till MI att den största utmaningen för förlagen var att få bättre betalt för copyrights. Hur har det gått under de fyra åren?
– Hyfsat. Det har skett tydliga framsteg, det senaste copyright-direktivet i USA är ett bra exempel på det. Och Justin Tranters Facet Records senaste initiativ, att låtskrivare ska få points på album precis som producenter, är helt fantastiskt. Men jag tycker att det kan gå mycket snabbare och bättre. Kampen fortsätter.
Vad skulle du svara på samma fråga i dag?
– Att det har kommit in ett gäng nya utmaningar, men att låtskrivare får ordentligt betalt för sin musik fortfarande är nummer ett. Enligt mig.
Vad associerar du till ordet ledarskap?
– Att alltid sätta andra före sig själv. Och att agera, visa vägen.
Har du blivit mer av ”en VD som man lite tänker sig en VD” genom åren?
– Jag vet inte… det kanske teamet här svarar bättre på. Kanske. Jag har definitivt lärt mig saker de senaste sju åren! Men jag upplever nog att jag växte in i VD-kostymen på ett bättre sätt efter två-tre år och då följaktligen började känna mig allt tryggare och lugnare i vad jag gör. Och det hoppas jag har avspeglat sig.
Hur har SMP förändrats sen Jon Platt kom in som världschef och hur är det att jobba med honom som Skandinavisk VD?
– Han har förändrat kulturen helt inom bolaget, det är det absolut viktigaste. Vi är ett mycket mer modernt, inkluderande, transparent och progressivt musikbolag idag. Och det börjar med kulturen inom bolaget. Sen har vi lyft oss otroligt mycket inom admin, HR, teknik, A&R. Listan är ganska lång tycker jag. Men det viktigaste är kulturen. För mig som VD har det haft en enorm betydelse, jag har fått full support och förståelse för saker jag och vi vill göra här. Sen har det såklart underlättat att jag har känt Jon i många år sen EMI-tiden, och att vi alltid har klickat. Det var full fart från dag 1. Vi pratar väldigt ofta, i princip dagligen.
Du har även en internationell roll för SMP, hur fungerar det?
– Tillsammans med David Ventura, som är vår UK-chef, så överser jag europeisk och internationell A&R. Vi har sedan ett dedikerat team som vi jobbar tillsammans med för Internationell A&R, Lasse Ewald från vårt team här är en av dem. Han gör ett grymt jobb där. Vi har även dedikerade A&R-personer inom bolaget som enbart jobbar internationell A&R och fokuserar på servicen vi kan leverera till våra writers runt om i världen. Och vi supportar våra Internationella A&R-team med signingar, sessions, resor, aktivitet, allt. Jag och David försöker att hjälpa Jon och bolaget med det större A&R-perspektivet och strukturen, hitta lite ramar & initiativ. Det grundläggande är att vi är ett Globalt A&R Team runtom SMP som jobbar dagligen och tätt tillsammans. Där tycker jag att vi blir allt vassare och att vi nu kan erbjuda en fantastisk global support för våra låtskrivare och artister.
Hur ser du på konkurrenssituationen i Sverige?
– Jag tycker att det under många år nu har varit bra konkurrens inom den svenska förlagsbranschen, det finns många väldigt bra aktörer; stora som små. Jag tycker att A&R-klimatet inom svensk musikbransch är piggare än på länge – det är superkul, och bra för alla. Men det viktigaste för oss är att vi fokuserar på hur vi kan utvecklas, hur vi jobbar och hur vi kan bli bättre. Och tittar man t.ex. på marknadsandelar så tycker jag att vi har en bra ställning och utveckling. Men man kan alltid bli bättre.
Vilka är dina/era största projekt under 2023?
– Vi har Zara (Larsson) som kommer att fortsätta släppa musik, Can’t Tame Her har funkat riktigt bra – den har varit nummer 1 här hemma, nummer 2 på UK radio, Topp 5 i Tyskland och bra med US-radio, så den har satt upp kommande musiken i ett bra läge. Singeln är även skriven och producerad av MTHR som med den låten får sin andra stora internationella hit efter Neiked-singeln och nu börjar bli heta i USA och UK. Sen har vi några andra writers och producenter som har riktigt lovande internationella saker och låtar på väg ut, men där vågar jag inte jinxa något. Här hemma är Eah Jés genombrott mycket kul. Vi är också allt starkare på hip hop-sidan med Alawee, Sarettii, Ian och lite mer på gång – det är mycket kul. I de andra länderna så är Emma Steinbakkens erövring av Norge lite extra kul, vi signade henne när hon var 15, och ett tag i år så hade hon 4 – 5 låtar Topp 20. Benjamin Ingrosso såklart som jobbar på ny musik som låter fantastisk. Och så har vi några nya namn som vi tror mycket på. Bland annat!
– Vid sidan av musiken så är vårt fortsatta jobb med vår kultur som vanligt det viktigaste; inom teamet och bolaget, och utåt mot branschen och våra writers. Vad vi står för, hur vi jobbar med inkludering, mental ohälsa, vilka initiativ vi tar. Ett initiativ som jag är extra stolt över är vårt samtalsstöd för våra låtskrivare där vi jobbar med Saska Becker, som också är en tidigare writer/producent och verkligen förstår den världen med allt vad det innebär. Han finns tillgänglig gratis för alla våra writers. Det har varit ett otroligt uppskattat initiativ – och det är sånt som bygger vår företagskultur.
– Och sen är såklart vår kommande flytt till Slussen i början på 2024 tillsammans med de andra Sony-bolagen, definitivt det största projektet för nästa år. Det kommer att bli fantastiskt och ett nytt kapitel för oss alla, vilket känns mycket inspirerande. Alla känner stor pepp och energi kring detta!
Hur ser ditt privata musiklyssnande/konsumerande ut?
– Jag såg på min Spotify Wrapped att jag lyssnar på mer musik än 98% av Sveriges befolkning… jag lyssnar i stort sett non stop när jag är hemma eller ledig. Jag har en ständig lista med musik jag vill kolla in, ny som gammal, vilket jag brukar spendera helgerna och ledigheterna med. Det är en av sakerna jag älskar med streaming; det är som en oändlig skivback, du bläddrar dig vidare och hittar nya underbara låtar och artister hela tiden. Jag trodde att jag hade hyfsat bra koll på hip hop, pop, rock och soul-historien… Men man stöter på nya saker fortsatt. Det är fantastiskt.
Avslutningsvis: heter du John eller Johnny?
– Det står John i mitt pass, döpt efter John Lennon så jag reppar SMP även där…Men alla har alltid sagt Johnny. Det kan dock uppstå snurriga situationer ibland när ska jag skriva på avtal eller dokument… Så jag kanske ska fixa det där en gång för alla.
Lars Nylin
