Sångaren Jack Vreeswijk har lämnat oss efter en längre tids kamp mot cancer. Han blev 59 år.
För många var Jack Vreeswijk för evigt ”Cornelis son”. För oss som hade glädjen att lära känna honom var han så mycket mer, till sist inte minst den skickligaste förvaltaren av ”den gamle släktingen” som han kärleksfullt brukade beskriva pappa Cornelis Vreeswijk.
Efter en uppväxt först vid Mosebacke på Södermalm och sedan i förorten Hökarängen lämnade Jack Stockholm som 10-åring för att, tidvis i sällskap med pappan, tillbringa tio år i Cornelis födelseland Nederländerna.
När han kom hem 1982 startade han garangebandet Fulihuvet, som tyvärr råkade ut för ödet att bandets tänkta skivbolag gick i konkurs i samband med kontraktsskrivningen. Efter pappans bortgång 1987 följde en period som Jack brukade beskriva ”inte så mycket att berätta om egentligen”. Men det inkluderade en kärv period på Lanzarote och andra inte helt positiva saker.
Ljuset började smyga in i samband med att han kom in i vissammanhanget på allvar, och skrev skivkontrakt med Sonet, 1994. Debutalbumet kom 1995 till mixade reaktioner, men en sak var säker: Jack Vresswijk hade anlänt scenen för att stanna.
Ljuset kom på allvar när Jack 1998 började samarbeta med gitarristen och producenten Love Tholin. Festivaler och rockklubbar byttes mot pubar, lunchhak, pizzerior en och annan visfestival, och Jack älskade det allt som oftast. 2004 ledde det till kontrakt med skivbolaget MNW och i produktion av blueslegendaren Roffe Wickström släpptes ett album, Underbart, som än i dag tål alla jämförelser.
2009 kom på Lionheart albumet Vreeswijk sjunger Vreeswijk, den blev något av ett genombrott och som titeln antyder visade albumet att Jack till slut hittat ett sätt att tackla sin faders arv. Men alltid kryddat med det egna, med tonsättningar av Cornelisdikter, eller helt enkelt favoritlåtar ur folk/americana/singer-songwriter-traditionerna.
2010 kom långfilmen Cornelis med all ny musik skriven av Jack. Till sist kom två album på Atenzia Records.
Efter det samarbetade han i långa perioder med CajsaStina Åkerström, dotter till Cornelis gamle vapendragare Fred Åkerström. Dom fann varandra kring visorna men också kring ett delvis delat arv med tidigt bortgångna hårt levande fäder.
Jack hade redan 2008 fått Fred Åkerström-stipendiet som då delades ut av visfestivalen i Västervik. Tidigare i år fick undertecknad äran att dela ut ett helt nyinstiftat pris med samma namn på initiativ av just CajsaStina.
Jag hade lärt känna Jack lite i samband med Underbart. Senare möttes vi vid spelningar och hann käfta en del fotboll, Jack var en dedikerad älskare av Djurgårdens IF. Jag kan ändå inte påstå att jag kände honom väl, ändå gick det att märka hur tärd han var av sin kamp mot cancer.
Nu har han somnat in, bara 59, vi är många som kommer att sakna hans visor och skönt torra humor.
Lars Nylin
Foto Pär Wickholm
