14 mars 2023

Unik rapport om rasism i svensk musikbransch

Rasifierade musikskapares erfarenheter av rasism i svensk musikindustri har för första gången undersökts och lagts fram i en rapport. Studien är genomförd på uppdrag av Skap och förmedlar berättelser om oönskad särbehandling och hinder för en jämlik svensk musikbransch.

Rapporten ”Jag gör inte world, jag gör pop” har författats av Jasmine Kelekay, fil. dr. i sociologi (University of California, Santa Barbara) i samarbete med CEMFOR (Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism) vid Uppsala universitet. 

I rapporten beskriver ett stort antal musikskapare hur de misstänkliggjorts i olika sammanhang, särbehandlats på grund av mer eller mindre uttalade fördomar och överhuvudtaget kämpat mot förutfattade meningar om vad de ”borde” vara och kunna, eller inte kunna.

– Jag tog mig an Skaps uppdrag med stort engagemang. Eftersom inga tidigare studier direkt har utforskat rasismen inom den svenska musikindustrin utgör denna rapport även den första studien med rasifierade musikskapares erfarenheter av rasism i dagens Sverige. Arbete mot rasism och för inkludering och mångfald tar såklart aldrig tar slut, men Skap har beställt en behövlig och ordentlig belysning av dagens villkor, säger Dr. Jasmine Kelekay.

– Ingenting är viktigare än musikskaparnas egna röster i detta arbete. Utan dessa är allting hypotetiska antaganden eller anekdoter, säger Alfons Karabuda, ordförande för Skap (Sveriges kompositörer och textförfattare).

Rapporten bygger på en empirisk undersökning bestående av en enkätstudie med 74 respondenter och en intervjustudie med 16 deltagare. 

De svarande lyfter flera problemområden, såsom avsaknad av representation på maktpositioner i musikindustrin och upprätthållande av homogena nätverk och praktiker. De flesta har också  upplevt vardagsrasism i form av bland annat avfärdande, nedvärderande och osynliggörande, men även explicit aggressivt och nedsättande beteende. 

Ett av de största hindren för förändring av musikbranschen som de tillfrågade identifierade var avsaknaden av institutionaliserat ansvarstagande. Av enkätrespondenterna angav 77% att de aldrig rapporterat en rasistisk händelse till någon, vilket de flesta förklarade med att de antingen inte visste vem de kunde vända sig till eller att de inte trodde det skulle leda till någonting gott.

En annan barriär som identifierades är att det mångfaldsarbete som utförs upplevs som ytligt och halvhjärtat.

För ett meningsfullt antirasistiskt arbete framåt, rekommenderar rapporten ett antal åtgärder, som bland annat innefattar institutionaliserat ansvarstagande och -utkrävande, ett utvecklat system för anonym rapportering, konsekvent kompetensutveckling, ökade stödresurser för rasifierade musikskapare och tillgängliggörande av musikutbildningen.

Läs rapporten här.

Christel Valsinger