Sedan maj år 2021 har en statlig utredning pågått som huvudsakligen undersökt utövares intäktssituation i den digitala kontexten. Betänkandet från utredningen presenterades den 12 maj.
Ända sedan streamingen slog igenom som huvudsaklig intäktsform för inspelad musik har diskussionen om hur intäkterna ska fördelas mellan de olika aktörerna och rättighetshavarna pågått. I Storbritannien genomfördes t.ex. under 2020 och 2021 ett omfattande arbete från politiskt håll för att förstå den digitala musikekonomin, dess brister, möjligheter och hur lagstiftaren på bästa sätt skulle kunna skapa goda förutsättningar för alla inblandade aktörer.
För ett år sedan fick Dag Mattson, justitieråd i Högsta domstolen, regeringens uppdrag att ansvara för en utredning kring artisters intäkter från streamingplattformar. I uppdraget ingick att undersöka behovet och lämpligheten att införa en så kallad oavvislig ersättningsrätt, samt att ta ställning om det behövs ett nytt system för tvistelösning utanför domstol när det gäller ersättningstvister.
Till sin hjälp har han haft sakkunniga Robert Nilsson och Carl Johan Sundqvist, samt ett femtontal experter från olika områden som påverkas av upphovsrätten. Utredningen har haft sju sammanträden under året som gått, förutom möten och inhämtning av information från streamingtjänster och branschorganisationer, genomgång av existerande kunskap, och samråd med utredningen kring privatkopieringsersättningen som pågått samtidigt.
I dagsläget får alltså artister och musiker i sin roll som just utövare på inspelningen betalt endera genom masterägaren/skivbolaget, eller direkt från distributör om artisten är DIY. Den intäktsströmmen bygger på avtalsrätten, d.v.s. intäktsnivåer och villkor finns reglerade i de avtal som ingås mellan utövare och bolag/distributör.
Tanken bakom en oavvislig ersättningsrätt är att en viss del av intäkterna från streamingtjänster till utövare alltid ska vara helt ”säker”, och inte villkorad av eventuella avtal, där musiker och artister framhållits ha en svagare position i avtalsförhandlingarna. Utredningens uppdrag var alltså huvudsakligen att undersöka om det fanns skäl att införa en sådan oavvislig ersättningsrätt i Sverige.
Det korta svaret blev: Nej.
Utredningen argumenterar för att en sådan lösning inte skulle fungera optimalt med rådande förmögenhetslagstiftning, att tredje part (dvs streamingplattformarna) skulle riskera att få ta kostnaderna för eventuella oskäliga villkor mellan andra parter, att det inte finns någon tydlighet kring exakt hur en sådan ersättning ska fastställas, och kanske framför allt, att man anser att en sådan lösning inte skulle stärka utövarnas intäktssituation och position som avtalspartner.
Utredningen skriver bl a (sid 148):
”Ersättningen skulle exempelvis bestämmas oberoende av om det föreligger ett missförhållande mellan en avtalad ersättning och värdet av det överlåtna. Det skulle därmed helt sakna betydelse om den enskilda rättighetshavaren redan har rätt till en ersättning som är skälig enligt avtal med användaren eller någon tidigare förvärvare, eller om rättighetshavaren inte har en sådan rätt. Det skulle alltså inte handla om en rätt som säkerställer balansen i rättighetshavarnas avtalsrelationer i och för sig. Med en sådan utformning är rätten beskaffad snarare som en slags avgift grundad på omsättning än som ett egentligt vederlag eller honorar för en konkret prestation. Således skulle rätten, i synnerhet med den beskaffenhet som diskuteras här, sakna betydelse som förstärkning av upphovsmäns och utövande konstnärers ställning som avtalsparter.”
Istället föreslår utredningen att en överlåtelse av rätten att överföra ett framförande till allmänheten, eller att framföra det offentligt, endast ska gälla för en tid av tre år och inte medföra någon ensamrätt, om inte parterna avtalat om något annat. Samma bestämmelser finns redan på låtskrivarsidan när det gäller relationen till musikförlag.
När det gäller en funktion för tvistlösning anser utredningen att det i stor utsträckning redan hanteras i samband med DSM-direktivet, och att det inte finns något skäl till att införa någon form av ny separat branschledd tvistenämnd. Istället föreslås att PRV ska tillhandahålla information om hur man kan medla, samt en förteckning över personer som har förklarat sig villiga att medla i tvister.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 2023.
Daniel Johansson
daniel@musikindustrin.se
