Nyheter 16 november 2021

Nyss mastrat – MI väljer bland nya releaser

En Thåström som elegant klarar en kursändring i sin Europaresa, en skådis som skivdebuterar begåvat och så en av årets intressantaste debutanter. MI:s Lars Nylin har rotat i veckans nyheter. 

ThåströmDom som skiner (album)

Jag har älskat hans kärva Europablues genom 2000-talet och var lätt oroad över Thåströms delvis nya sound efter de två första singlarna. Jag hade inte behövt vara orolig. Inte ett skvatt. Dom som skiner är ruskigt stark. I synnerhet texterna är bland det bästa han gjort. Men här finns också ett halvdussin helt lysande låtar, reflekterande, rörande. Favoriter: inledande episka Södra korset, hyllningen av hans nya hemkvarter i Berlins Neukölln i balladen Stora långa gatan, titellåten, och avslutande sorgesången Mamma. Men kanske framförallt Toledo där hela hans rastlöshet summeras i slutraden: ”kanske blev det bara för mycket verklighet för mej”. En delvis ny Thåström presenteras, men den smygande kraft som dominerat sedan albumet Skebokvarnsvägen är minst lika drabbande även i denna försiktigt syntsmattrande inramning. Mästaren har målat ännu ett storverk. [Razzia/Sony]

Snail MailValentine (album)

Begreppet ”indierock” har med åren blivit en oanvändbar floskel. Men ska den användas är Lindsey Logans projekt Snail Mail ett ställe där det funkar. Få omfamnar 90-talets indieestetik så tidlöst som Logan, hon blir samtidigt såväl en nuets Liz Phair som en Cranberries (jepp, det bandet hade sina poänger). Här söker hon även upp Sverige, men knappast då för att hitta indiegrepp utan för ett smart lån av Madleen Kanes You And I från 1979 i låten Forever (Sailing). Jag skulle gärna höra hur det gick till…[Matador]

Alba AugustI Still Hide (album)

Skådisar som gör plattor är en svår balansgång mellan konstnärligt inre och yttre. Men Alba August – just nu kongenial i Knutby – lyckas riktigt bra. Allra bäst när låtarna inspirerats av Florence & The Machine och Kate Bush, mindre intressant när det blir mer Spotify-flirtande rak pop. [Helga Films/Universal]

Courtney BarnettThings Take Time, Take Time (album)

Australiens intressantaste sentida bidrag till alternativ pop slår till med ännu en begåvad balansakt. Barnetts släpiga pratsång, en konversation i midindietempo, skulle lätt kunna gör att fokus försvinner. Men när hon höjer intensiteten i spår som Write A List of Things To Look Forward To hugger det till desto mer. [Mom+Pop/Playground]

GerdLies For A Liar (låt)

En artist till i dagens skörd som hittat inspiration hos Kate Bush, men också hos Abba och Queen. En vacker stor röst får av Isac Cederborg en inramning som gör att håren reser sig på handlederna. Karlstadexporten Gerd (Lundgren) är en av årets intressantaste debutanter. Med Spotifys nya fakta kan man se att Gerd har 279 lyssnare i Karlstad, det borde vara en tvåa före den siffran. [Gerd/Today Is Vintage]

Lars BygdénA Bird And A Star (låt)

Mörk vacker pop-gospel om sorg, saknad, men också om att komma lite närmare ljuset i den där förbannade tunneln. Vi har en rad stora begåvningar i sorten ”svensk americana”: Daniel Norgren, The Tallest Man on Earth, Christian Kjellvander, etc. Lars är på samma nivå. Minst. [Massproduktion/Ella Ruth/Playground]