Humoristiska omarbetningar. Tidigare utgivna låtar som får ny betydelse. I gemensamma kriser hittar vi tillsammans musiken som för oss samman, skriver MI:s Christel Valsinger.
Låtar som berör många gör det ofta för att de lyckas vara både väldigt specifika och allmängiltiga på samma gång. De hittar sin plats i många olika livsberättelser men känns ändå som om de handlar om en själv. Så får de också ny relevans om och om igen. Passar i nya sammanhang och hittar ny publik.
2017 släppte Anna Stadling låten När allt det här är över på albumet Efter stormen. Nu har den kommit i ny version, ligger på P4:s spellista och sedan ett par dagar finns också en video där låten framförs av distansundervisade elever på Kulturama. Textraderna skrivna av Andreas Mattsson berör på nytt:
När allt det här är över/När allt det här är slut/När spänningarna släpper/ Och vi kan andas ut/När världen börjar snurra/Och vardan är tillbaks/Jag hoppas vi är kvar då/När allt det här är klart
Via film, tv-serier och reklam återupptäcker vi ständigt ny musik som kollektiv. Men den här mer organiskt framdrivna, delade musikupplevelsen gör mig märkbart mushy på insidan. Hur musiken liksom alltid finner en väg och finns när vi behöver den.
Som Lalehs Some Die Young som föddes ur en annan sorg men blev en tröstlåt för så många efter terrordådet på Utøya. Eller Beyoncés Run the World (Girls), som naturligtvis redan var en internationell jättehit, men fick ett eget svenskt sammanhang i P3:s Musikhjälpen 2011 när temat var Alla flickors rätt till utbildning. Sammanhanget förstärker låten och låten ger oss något att landa i när känslorna stormar.
Sen har vi ju också fått en mängd humoristiska låttolkningar att ta till när oron och ångesten nu kryper på i karantäntider. The Knacks My Sharona från 1979 har blivit till My Corona i flera, miljonvisande videor, vilket fått ett par av gruppens medlemmar att göra en egen variant: Bye, Corona. Dock utan sångaren Doug Fieger som gick bort 2010. Därför blev det mest ett gitarrsolo med efterföljande desinfektion av gitarrhalsen.
Eric Carmens All By Myself från 1975 har spelats in i en mängd versioner och förknippas inte minst med Celine Dions. När Renee Zellweger med överdriven dramatik mimade till den i filmen Bridget Jones dagbok fick den en komisk twist som följt med i en rad Coronaversioner med hemsnickrade texter på sistone.
Fler exempel lär det bli. Både på kreativa covers och återupptäckta skatter.
