Parallellt med den nya vågen av självutlämnande singer/songwriters pågår en rörelse där kompositörer lyfter fram poeter ur det förflutna vars ord även kan kasta ett nog så avslöjande ljus på samtida företeelser. SVT:s poesiserie Helt lyriskt är bara ett exempel. MI har pratat med skivaktuella Aida Jabbari.
Aida Jabbari fick för några år sedan idén att tonsätta två av sina favoritpoeter och albumdebuterar med Röst är det som återstår. Aida har själv komponerat all musik och producerat, medan låttexterna är poem av svenska Karin Boye respektive den persiska poetissan Forough Farrokhzad. På albumet ackompanjeras Aida av stråkkvartett, piano och kontrabas. MI skriver sällan om skivreleaser, men här såg vi vinklar som illustrerar en intressant tendens i myllan av utgivningar.
Vad har de poeter du tolkar gemensamt – och vad har de för relevans i dagens samhälle?
– Trots att jag lever i en helt annan tid, så berörs jag av samma allmänmänskliga fenomen som de gjorde och dessa talar till oss över kulturella gränslinjer. Detta att följa sitt kall, kärleken, mening och frigöra sig från konventioner och söka sann frihet trots svåra omständigheter. Deras texter skildrar även den konstnärliga kvinnans paradox, detta att vara utlämnad åt konsten och tvingas göra stora uppoffringar i livet, för att ens kunna befatta sig med konsten. Det finns en aspekt av mod och risktagande som vi alla kan lära av. Men så även en strävan att förändra sin omgivning genom att börja förändringen inifrån oss själva.
Hur når man ut med något som genremässigt och i ursprung så pass mycket ”faller mellan stolarna”?
– Jag har fått ta lite andra vägar och söka relevant information. Jag får kontakta människor, skicka pressmaterial till alla de jag tror det kan vara intressant för. Fördelen är att jag får möjligheten att bygga långvariga relationer och ge tid till albumet att växa och leva det liv det är ämnat för. Det jag hoppas på är att min musik ska spridas via ”word of mouth” och att folk som tycker om skivan vid lyssning, av egen vilja hjälper till med det. På så vis låta musiken marknadsföra sig själv. Många artister kan uppleva att de inte är så bra på att nätverka, jag ingår ibland i den kategorin, men jag försöker att bli bättre, gå på konserter och träffa likasinnade människor. Jag har investerat mycket både i tid och pengar, min själ, på albumets innehåll och form och tänker att resultatet är värt att spridas. Om respekterade personer inom branschen tycker om musiken och rekommenderar den vidare, kan det givetvis göra stor skillnad.
Var i kan man hitta artister som för fram liknande budskap som Boye respektive Farrokhzad?
– Just nu läser jag poeterna Simin Behbani och Maya Angelou, som båda dock gick bort ganska nyligen. I musikvärlden finns en hel del. En som jag nyligen upptäckt är Jane Siberry, som jag nyligen såg på en intim konsert i Stockholm. Blev så fascinerad av hennes förmåga att beröra och uttrycka sig där hon stod ensam på scenen med en gitarr eller spelade piano. Fantastiska melodier, livserfarenheter och djupa tankar och emotioner varvade med humor inspirerade. Hon har en enorm förmåga att berätta. En som jag lyssnat lite längre på är Lauryn Hill. Såg henne på 20-årsjubiléet av den legendariska plattan The Miseducation of Lauryn Hill och blev såklart förtrollad. För mig förkroppsligar hon den konstnärliga kvinnans styrka, mod och visdom.
Vad är din bakgrund?
– Jag började sjunga vid fyra års ålder och spela piano två år senare. Jag är främst sångerska, musiker och artist. Läste ett halvår på Musicians Institute i USA, vilket ingick i min treåriga utbildning på studiomusikerutbildningen i Piteå. Att få träffa musiker som jobbat med några av mina största inspiratörer var en ynnest. Deras timing, precision, frasering, andning och känsla. Jag fick möjlighet att lyssna, se och lära genom att vara där de som kan är. Att genom rösten, ett uttryck, återge min berättelse, ett liv. En hade turnerat med Marvin Gaye, en annan med Prince eller Earth Wind & Fire. Det var väldigt givande att få ta del av deras erfarenheter och kunskaper samt få höra mer om dessa artister från ett annat perspektiv. Carol Rogers, som tidigare turnerat med bland andra Sergio Mendes, gav mig privatlektioner. Hon bemästrar sångfärdigheter inom de amerikanska musikgenren som blues, jazz och soul, samt kubansk och brasiliansk musik. Hennes mor var också sångerska och sånglärare så jag fick kunskap, som byggts upp under flera generationer, som hjälp för att att utveckla min röst.
– Min nya musik ges ut via Netwerks som digital och fysisk distributör. Jag har tidigare gett ut musik via Tunecore, men jag fick en mer personlig kontakt med Netwerks, vilket jag tycker är viktigt. Det är lite svårare att välja bolag när genren inte inte är helt solklar.
Lars Nylin
