Are we the Robots? var temat för årets By:larm, vilket gav eko i flertalet sessioner som kretsade kring digitaliseringens effekter på musikbranschen. MI:s Christel Valsinger rapporterar från konferensen.
Jakten på fejkad streaming. Möjligheter och utmaningar för DIY-artister i en digital era. AI som låtskrivarverktyg. Upphovsrättsersättning från digitala plattformar. Det var några av ämnena på schemat över panelsamtal och intervjuer under årets By:larm, den 22:a i ordningen. Till Årets By:larmer kröntes dessutom musikjournalisten Geir Raakvaag, för att han ihärdigt fortsätter att skriva seriös musikkritik i en klick-driven tid.
Under ”Keynote: the Future of music”, samtalade Vickie Nauman – grundare av konsultbyrån CrossborderWorks (US) och Christoffer Haaland – Director of Label Management, Nordics på The Orchard (NO) om vikten av att artisten håller kontakt med sin publik och inte förlitar sig på enbart spellistor. Som exempel togs gruppen The Wombats, vars debutalbum (släppt 2007) tog sig högt upp på Englandslistan med hjälp av trafik från Myspace. När det var dags för uppföljaren droppade försäljningen eftersom Myspace tappat en stor del av sin publik. Vad händer om förutsättningarna för Spotify plötsligt förändras?
Framåt hoppades Vickie Nauman oh Christoffer Haaland att streamingplattformarna skulle bli bättre på att fånga upp mer nischade genrer än nu. De borde även ta hand om de lyssnare som föredrar album, menade båda. Som exempel gavs Idagio, en streamingtjänst för klassisk musik.
Music Ally, ett företag som förmedlar information och analyser av den digitala musikmarknaden, presenterade under torsdagseftermiddagen “Our need to know guide to 2019”. Vi fick en snabb introduktion till sex aktuella trender, som vi på olika sätt fick reagera på. Trenderna som avsågs berörde Spotifys maktposition; managern som nyckelfigur när fler väljer bort traditionella skivbolag; nya internationalla marknader som Kina, Indien och delar av Afrika; smarta högtalare, AI samt e-sport. När publiken fick rösta på trenderna som kommer att göra avtryck 2019 hamnade de nya internationella arenorna och e-sporten högst.
Men hur tjänar musikproducenter pengar på e-sportmarknaden? var en fråga som dryftades. Där har ju utvecklarna vant sig vid royaltyfri musik, menade hen. ”Genom att få dem att förstå vad en riktig hitlåt skulle kunna göra för ett spel”, föreslog Mandy Aubry, Director of Global Business Development, Songtrust. ”Besök spelmässorna och knyt kontakter och skapa relationer på samma sätt som här på konferensen”, menade en person i publiken.
Music Ally höll också i en välbesökt session om AI som låtskrivarverktyg. Väl medvetna om att ämnet väcker känslor, valde presentatören Stuart Dredge och hans panel att inte ta ställning till om utvecklingen är bra eller dålig. Tanken var istället att bara redovisa ungefär var den befinner sig. I panelen fanns bl a Holly Manners, A&R på Warner Bros i UK, som använder sig av AI-verktyget Sodatone i sitt arbete med att hitta ny talang.
– Det är bara ett av många verktyg jag använder, vi hittar artister på en massa olika sätt, menade hon.
Men Sodatone låter henne se stora rörelser på digitala plattformar, såsom om aktiviteten på ett instagramkonto plötsligt ökar väldigt mycket.
Ett flertal AI-vertyg för låtskrivande finns nu som appar. De kan på olika sätt hjälpa användaren till färdiga låtar eller förslag på arrangemang. Kanske kan AI-appen göra alla till “artister” på samma sätt som Instagram och andra fotoappar gjort alla till “fotografer”? Dvs vi kan enkelt skapa musik att använda till vårt eget innehåll på sociala medier, även om vi faktiskt inte blir yrkesproffs av det.
Några av exemplen som visades var Jukedeck, Amadeus Code och Alysia. Medan vissa gör det möjligt att mata in önskemål om tempo, stämning och textteman, kan andra ta fram melodier direkt inspirerade av specifika artister. Artificiellt ljudande popalster och stolpiga sångtexter drog ner publikens fniss, men vi fnissar nog inte länge till. Med AI:ns rasande snabba utveckling kan vi räkna med förbättringar inom en snar framtid, menade Stuart Dredge.
“Men vem äger upphovsrätten”, undrade en person i publiken? Frågan blir förstås extra delikat om man man matat in önskemål om en låt som ska likna en annan artist. När AI:n Flow Machines fick skapa en låt efter att ha matas med Beatles-låtar, borde inte Beatles äga en del av upphovsrätten? (Låten, som heter Daddy’s Car, fick text och bearbetning av en människa.)
– Men om en människa lyssnar igenom hela Beatleskatalogen och sedan skriver en låt inspirerad av dem, så får ju den upphovsrätten, replikerade Vicky Neuman, som satt i även denna panel.
Sannolikt en fråga som inte kommit upp för sista gången.
Christel Valsinger
Bilden: Stuart Dredge från Music Alley illustrerar många människors reaktion på AI som låtskrivare.
Mer från By:larm: Hälsa och hierarkier – samtal med musikbranschens unga stjärnor
