I går tisdag vaknade jag upp och var som vanligt inne och fipplade på Spotifyappen redan efter någon sömndrucken minut. Där fanns en Spotify singles med Charlotte Lawrence och bland annat en spellista på temat akustisk vår, lämpligt då solen sken lockande där ute över mitt Hägersten.
Någonstans där insåg jag dock att det inte var vilken dag som helst för Spotify. Det var dagen B som i börsen, New York-diton. Något som vi i och precis omkring musikindustrin räknat ner till inemot hälften av de tio år som Spotify existerat.
Kollega Daniel Johansson summerar insiktsfullt den första dagen på börsen i sin egen krönika. Men sammantaget kan man väl säga att det trots rubriker om ”Succé på börsen för Spotify” inte blev särskilt dramatiskt. Det gick ungefär som det hade förutspåtts, inte heller när det framkom att grundarna Daniel Ek och Martin Lorentzon anmält stora delar av sitt eget ägande till försäljning blev det direkt drama, mer om det i Daniels krönika.
För egen del roade jag mig med att under dagen i sociala medier skanna av hur mina nätverk ser på varumärket Spotify i april 2018.
Som verksam relativt mitt i musiksammanhanget domineras flödena sedan flera år av reaktionen: ”Spotify är värt 50, 100, 200 miljarder – varför märker inte vi musiker och artister detta i våra plånböcker?”
All respekt för den reaktionen, paradigmskiftet är ständigt pågående och många gånger smärtsamt trögrörligt – det krävs hundratals miljoner betalande streamare innan vi ens är nära intäkterna från de största CD-åren.
Många kommer aldrig att få kompensation för tappade, säg, 2000 sålda album av sin senaste jazz eller folkplatta. Är man i den situationen kan jag förstå att det sticker i ögonen om en distributör, för det är ju det som Spotify är, håvar in miljarder. Att dessa skickligt slitit i 12 år med en techmodell som ingen annan övertrumfat är föga överraskande ganska ointressant i det läget.
Men vad tycker ”vanliga” bedömare? De som kort sagt bara använder tjänsten och inte reflekterar särskilt mycket mer än så. Håller de med mig om att Spotify fortsatt är ett starkt svenskt varumärke, en marknadsledare, om man vill motsvarigheten till vad iPhone blev för smarta telefoner? Det var det jag ville sondera.
Det enkla svaret är att man inte tycks bry sig särskilt mycket.
Det centrala är att tjänsten fungerar och att all musik finns där, möjligen att vissa adderar att de vill ha bättre ljud.
Aspekter som värde, varumärke, svenskheten, vikten för musikbranschen, farorna i ett monopol – allt sådant kommer för de allra flesta uppenbarligen sekundärt om det ens analyseras.
Med ett undantag i går: ett antal lite mer insatt i mina flöden spekulerade under tisdagen flitigt i vad som händer när, inte om, majorbolagen och Merlin säljer sitt ägande.
Löper Spotify med delvis nya ägare då amok och startar egen musikutgivning i stor skala, blir en motsvarighet till vad Netflix och HBO är på filmsidan?
Frågan är intressant. Men jag själv tror inte på det scenariot i överskådlig framtid, trots att den sortens rykten ständigt förekommer och ännu mer så efter nyheterna om fake artists förra året. Om inte annat torde Spotify vara väldigt måna om att den långa svansen i den djupa katalogen finns kvar, och den ägs till övervägande del av de nämnda musikbolagen. Att Sony signalerat att de inte planerar att sälja sina andelar är i sammanhanget centralt.
Summa summarum av första dagen: för användaren i gemen tycks det som att händelserna i New York gick ganska spårlöst förbi. Det var samma gamla Spotify som kikade ur mobilen på kvällen som den man vaknade med på morgonen. Och gott nog så.
Vilka effekter det får för oss lite mer mot mitten av bransch-orkanen Daniel lär det dröja innan vi vet. Ett säkert ställe att närstudera den fjärilseffekten är som alltid Daniel Johanssons krönikor här i Musikindustrin.se.
*
För den som vill fördjupa sig i resan fram till 3 april 2018 för Spotify finns en utmärkt serie just nu hos den alltid alerta webbtidningen Breakit.se. Om inte den artikelserien redan är planerad bli bok borde något alert bokförlag komma med ett avtalsförslag snarast.
*
Spotifys notering innebär den största svenska noteringen sedan Telia år 2000. Sett till den så kallade gråhandeln är Spotify idag mer värt än den svenska folkaktien H & M. Spektakulära fakta.
*
En annan intressant sidoaspekt på Spotify 2018: det finns fortfarande tunga artister att addera till tjänsten. Man kan fråga sig om någon ändrar sig efter börsnoteringen. Eller om någon tvärtom läggs till denna sammanställning i Svenska Dagbladet: https://www.svd.se/artisterna-som-vagat-saga-nej-till-spotify
Lars Nylin
