Spotifys besked om att tjänsten nu har data för låtskrivare och producenter var i och för sig en självklar tidsfråga. Många hade undrat länge och berättigat över något som fanns i andra tjänster än världen största. Men likväl är det glädjande och ett erkännande av att kreatörerna ändå är motorn i maskineriet musik.
Detta glömdes ett tag bort när stjärnor och show blev sinnebilden av musikindustrin, även många av oss i branschen slets nog med i den association under ett antal årtionden.
Data finns ännu bara i desktop, ett högerklick bort. I väntan på mobilversion och ytterligare fakta (musiker, studio, omslagsmakare, fotograf, A & R) filosoferade jag mig häromdagen bort i en analys av hur jag och andra faktiskt gör när vi hittar fakta efter övergången till streaming.
Åtminstone i minnet var det ju så enkelt förr i tiden, d v s fram till bara häromåret. Det var bara att kika i omslaget, i CD-eran behövdes möjligen förstoringsglas, men ändå. Under LP-skivans ursprungliga era kunde det oftast räcka redan med att studera skivetiketten,. Där stod om det var Alice Cooper som skrivit låtarna, eller åtminstone påstod sig ha gjort, och oftast även producentens namn. För musikercredits och fakta om exakt vilken studio underverket skett i fick man bläddra runt ett tag, men det fanns ändå där.
I dag kräver det i princip en doktorsavhandling i Googling för att få fram alla fakta. Själv börjar jag oftast med Discogs, auktionssajten kräver en del klickande, men nästan alltid finns allt där. I mitt fall säkrar jag sedan med Allmusic eller engelskspråkiga Wikipedia. Vid svenska titlar kan Kungliga Bibliotekets arkiv Svensk Mediedatabas tas till. Men registreringen där är lite si och så och det känns lite chansartat, åtminstone om uppgifterna ska användas professionellt. Det händer ofta att er tyckare känner en viss avundsjuka till dem av er som har access till Stims data.
Så där hålls det på. Ganska absurt egentligen. Givetvis borde allt finnas samlat någonstans. Istället händer det alltför ofta att motsatsen uppstår: svaren finns banne mig inte någonstans. Det blir till att börja leta i gamla musiklexikon, verk som de flesta gånger bara samlar damm. Men det har en god sida: det skapar en ännu starkare känsla av skön nostalgi än när LP-hyllan får tjäna som databas.
*
Ebbot Lundbergs fina rusiga version av Sånt är livet i premiären av Melodifestivalen följdes av den sedvanliga felstavningen av översättarens namn. Stikkan Anderson. Att det ska vara så svårt.
*
Apropå versioner så är Jennie Abrahamssons version av Sound of Music-låten My Favorite Things, i den nya Volvo-reklamen, min favoritcover på ett bra tag.
*
Utvecklingen på börsen i New York kan påtagligt påverka Spotify. Alltid alerta Breakit summerar: https://www.breakit.se/artikel/11443/efter-nattens-borsras-nu-ar-spotifys-notering-allvarligt-i-fara
Grammis på torsdag. För tredje gången i ärevördiga Vinterträdgården i Grand Hotel i Stockholm. Ska bli spännande även av personliga skäl. Första gången, 1988, var min premiär i juryn. Andra gången, 2005, gick jag upp på scenen och tog emot ett pris som ersättare till en frånvarande vinnare. D v s om jag minns rätt, det blev nog en del bubbel den gången. Denna gång är det åter som jurymedlem. 30 år av från och till jurymedlem. Jag blir smått avis på mig själv över den enorma äran. Vi ses!
Lars Nylin
