Veckans krönika från MI:s Lars Nylin är snarast ett antal iakttagelser och en anmälan av ett album som redan nu aspirerar på att bli årets bästa.
Google tycks fortfarande som ett svårt verktyg för många. Tänker jag en aning raljerande när det i mitt flöde på sociala medier i dagarna går ännu en våg av ”sanningen” att Spotify inte betalar något för sitt användande av musik. Detta utlöst av färska värderingar av tjänsten inför börsintroduktionen senare i vår.
Det behövs bara elementär kunskap i Googlande för att hitta att Spotify under sina tio första år betalade ut minst sex miljarder dollar till rättighetshavare – i de nya avtalen har man även förbundit sig att betala MINST två miljarder dollar de närmaste två åren.
Visst, jag är lite orättvis mot the non-Googling generation. Det man syftar på är primärt fördelningen av de ersättningar som Spotify betalar. Den fördelningen kan alltid diskuteras. Men när mantrat ”Spotify betalar inte” ständigt upprepas blir det för många en sanning. Det blir inte minst den varse som läser tech-sajternas kommentarsfält eller för den delen amerikanska Digital Music News.
Jag noterar för övrigt att Google – som del av sitt moderbolag Alphabet värderat till 600 miljarder dollar, känn på den – fyller 20 år i höst. Det måste firas rejält. Hur fungerade egentligen livet innan sökvertyget?
*
FIRST AID KIT Ruins [Columbia/Sony] Det enda problemet med First Aid Kit är att jag recenserar duon som ett världsband, och kraven det innebär. Men det är å andra sidan inga problem i samband med detta fjärde eller femte album, beroende på hur man räknar. Det FAK eventuellt förlorat i fascinerande nyfikenhet har de vunnit med en, jo, ordet funkar, mognad som gör att även albumets aningen mer anonyma spår slår det mesta i den vaga genre som kallas alternativ americana. Dessutom har deras låtskrivande vuxit med kvadraten på en songwriting camp. Frågan är om inte singeln Fireworks är deras höjdpunkt hittills och tre-fyra andra spår når i princip samma höjder i Appalacherna. Rent låtmässigt slås de inte på fingrarna av några svenska låtskrivare 2018. Och nej. jag har inte fått dåndimpen och glömt bort alla svenska pop-professorer i La. Diverse juryjobb i slutet av året blir enkla. +++++
*
Missa inte Daniel Johansons rapport om YouTubes nya betalningssystem på annan plats på MI.
*
Peter Jöback öppnade Nasdaq i samband med nypremiären av Fantomen på operan på Broadway. Stort på något vis.
*
Det är alltid lika intressant att se Sverige som musikkälla summerat utifrån. Som här i ett aktuellt reportage i Billboard https://www.billboard.com/biz/articles/news/record-labels/8094418/sweden-makes-music-how-diversity-education-and-tech-propel.
*
Utdelningen av P3 Guld hämmades i TV-rutan svårt av tekniska problem. Men det hindrade knappast att galan underströk hur tydligt det är att hiphop – och besläktad musik – tagit över som tidsmarkör. Fascinerande och spännande. Bland de ”besläktade” finns 2017 års listdominanter Hov1. Deras insats på galan fick mitt flöde av framförallt hyfsat mogna tyckare att rasa (som kvällstidningarna skriver). Själv såg jag mest ett modernt exempel på alla tiders försök att låta sturig attityd styra över stel artighet, uppenbarligen förstärkt av en känsla av upplevda oförrätter från programledarens sida. Lite underhållande, nästan.
*
Apropå Googling så finns det nu en stark långfilmslång dokumentär om Hansastudion i Berlin på YouTube. Troligen inte legalt upplagd, så lite ansträngning avkrävs er, ledord ”Hansa by the wall”. Här hemma arbetas det för övrigt på en mycket ambitiös bok om studion där Lou Reed, David Bowie och inte minst Kent gjort storverk. Mer om det längre fram.
*
Britney Spears i Sandviken. Den såg man inte komma.
Lars Nylin
