MI:s Lars Nylin bläddrar i veckans händelser och hittar bland annat att Spotify tycks ha tränat 
straffsparkar på sistone.
”RMH RIP” skriver managementet/musikbolaget RMH i sociala medier utan att närmare gå in på vad som händer. Med tanke på kreativiteten hos bolaget som gett oss bland annat Erik Lundin, Silvana Imam, Adam Tensta och Cherrie blir jag extremt nyfiken på fortsättningen för Babak Azarmi och kompani.
*
Spotify bjuder alltså upp dansbandspubliken med start denna vecka. Tjänsten fyller då ett hål i sin agenda som jag funnit högst märklig. Såväl dansband som metal/hårdrock anses många gånger som ”fysiska genrer”. Men trots att det rent statistiskt stämmer har dessa, inbördes väsensskilda genrer, gemensamt att de har trogna följare i sådan mängd att de borde varit omhändertagna redan dag ett. Detta trots att fokus för Spotify förvisso är åldersgruppen 18-35 år och hits. Ännu mer gåtfullt än Spotifys avvaktande hållning i fallet dansmusik är i och för sig att Apple Music när den tjänsten sjösattes inte hade en dedikerad countrysatsning. Snacka om att slarva bort straffsparkar.
*
Affären där fem chefer i statliga kulturorganisationer av åklagaren anses ha tagit mot mutor när de låtit sig bjudas på middagar av föreningarna Svenska tonsättare och Sveriges kompositörer och textförfattare – SKAP är principiellt mycket intressant. Självklart är mutor aldrig okej, men var går gränsen för att låta sig bjudas på middag i kultursammanhanget? Jag har själv varit bjuden på Skaps middagar. Jag kan inte se att det som hände just där doftade särskilt mycket brott och straff, det var snarast ytterst sociala samkväm med mycket musiknostalgi i luften. Men åklagaren ser uppenbarligen annorlunda på saken. MI följer givetvis upp när scenariot klarnat.
*
Lästips: tidningen Resumé har intervjuat journalisten Jan Gradvall om dennes karriär och inte minst är det intressant att höra dennes tankar om gränsen mellan reklam och journalistik i musiksammanhanget. Jag har åtskilliga gånger hört förståsigpåare muttra om att Gradvall ”sålt ut sig”. Jag anser att han klarat att trampa ett minerat fält alldeles utmärkt. Möjligen kan han beslås med att vara aningen storögd inför fenomenet svenska hits i utlandet. Men den kritiken gäller i så fall även denne tyckare, svensk listnörd och stolt är mitt mellannamn – så där är jag gärna Gradvalls försvarsadvokat. https://www.resume.se/nyheter/artiklar/2017/04/30/jan-gradvall-man-ar-aldrig-battre-an-sin-senaste-text/
*
Många starka TV-serier drivs av musik som får oförtjänt lite kredit för detta. Men i fallet The Leftovers har det glädjande nog inte blivit så, trots att den sorgliga, vackra, poetiska serien på HBO är märkligt okänd. Geniet Max Richter belönas bland annat med mer än 30 miljoner streams för ledmotivet The Departure. Missa inte denne kompositör om du någon gång fascinerats av namn som Philip Glass eller Arvo Pärt.
*
Per Gessle och Henrik Berggren. Henrik Berggren och Per Gessle. Några PR-ansvariga har gjort ett grymt jobb den senaste veckan, de två dök upp var man än sneglade. Trevligt nog eftersom båda dessa västkustare har åtskilligt kvar att ge den svenska scenen. Ni bör exempelvis vara avundsjuka på mig eftersom jag redan hört duetten som Gessle gör med John Holm på höstens andra soloplatta…
Lars Nylin
