MI:s Lars Nylin hälsar god fortsättning och snabbskissar vad som kan tänkas hända under 2017 utifrån vad som hände –
och inte hände – under året som gått.
När jag för en tid sedan träffade Universals VD Per Sundin avslutade han intervjun med att leende men ändå bitskt fastslå: ”Jag har sett att några av mina kollegor sagt i MI att de nu är störst. Det kan jag med kraft dementera. Universal är störst på såväl singlar, album som marknadsandelar. I Sverige och globalt”.
Det är ungefär så dramatiskt det blir i dag på toppen av det träd som bildar den svenska musikbolagsbranschen.
I synnerhet bland de större skivbolagen är branschsituationen mycket cementerad med tre dominanter, en rimlig utmanare (Playground) och så ett hopp till en mängd fåmansbolag. Streamingintäkterna är goda och ökar. Kunnandet i att använda den digitala eran är kvadrupelt större än för bara fem år sedan och ökar även det.
2016 kan dramaturgin för en utomstående betraktare sammanfattas i några interna omorganisationer (Universal, men även Warner), ett bolag som är före andra majors med en transparent intäkts-app (Sony). Därtill lite skvaller om kommande avhopp som i åtminstone ett fall en gnutta kan påverka de marknadsandelar som Sundin reflekterar över i inledningen.
Men i det stora lugnet vilar också faran, menar vissa.
När jag ringer runt till några med insyn och bollar ämnet 2017 är några inne på att så här lugnt kan det väl ändå inte bli ännu ett år? Vad händer exempelvis efter att Spotify med all säkerhet börsintroducerats i höst?
Man är även inne på att 2017 kanske blir året när fler etablerade artister än Magnus Uggla väljer att sköta streamingen själv. Apropå Uggla så frågar sig flera var hittills stabila branschdynamos som Så mycket bättre och Idol tar vägen under året.
Andra nämner Kobalt (mer om dessa senare) och spekulerar i att även skivbranschen kommer att få en liknande utmanare under året.
Framförallt är några branschkunniga fokuserade vid att ”the value gap” bara måste lösas och helst i går. YouTube och andra kan inte få fortsätta att kannibalisera på rättigheter. I sammanhanget nämns även Spotify. De flesta jag samtalar med menar att snittpriset på 99 kronor per månad blivit självuppfyllande och att avgiften snarast bör höjas.
Personligen saknar jag nog mest den där omtumlande uppstickaren. En motsvarighet till brittiska XL Recordings. Våra majors gör ett utmärkt jobb i det nya branschklimatet. Men alla sammanhang mår bra av fräcka start-ups. Som Playground agerade i spillrorna av ursprungliga MNW. Woah Dad! försöker åtminstone tycks det som, det ska bli mycket intressant att se vart det tar vägen.
På förlagssidan händer det faktiskt mer även om Sony/ATV och Universal här är minst lika cementerade som dominanter – med Warner/Chappell en bit bakom men stadigt utmanande och BMG tassande i korridorerna.
Sony/ATV var i sig ämne för några episoder branschdramatik när bolaget här hemma fick ny VD (Johnny Tennander) och globalt närmade sig Sony Corp efter att ATV-delen köptes ut av Michael Jacksons dödsbo.
Även TEN hade gett jobb till en manusförfattare om det funnits en reality om svensk förlagsbransch. Ola Håkansson & co har en förmåga att ständigt hitta vägar ut i världen. Det jobb man gjort med Zara Larsson är makalöst. Ett tag ryktades det även om en svenskspråkig TEN-satsning. Det hade varit att glädja oss som varje dag saknar en rejäl svenskspråkig spellista från Spotify.
Men det stora samtalsämnet på förlagssidan var givetvis Kobalt. Denna i högsta grad Sverigekopplade verksamhet tar varje månad nya spännande grepp. Som gör avtryck i branschen långt utanför förlagsdelen. Tyvärr för egen del som MI-redaktör så är inte Sverigekontoret lika sugna på att leverera uttalanden som de är på att leverera hits. Våra läsare får nöja sig med de imponerande fakta som kommer om Kobalts framgångar. Som när man häromveckan helt dominerade listan över årets tio mest spelade på P3.
Men trots den rådande stabiliteten: det är fortsatt extremt stimulerande att sitta som den famösa flugan på väggen och följa den svenska musikbranschen. Redan tanken att vi som bransch med all säkerhet ligger först i det globala racet är fascinerande.
Dessutom bubblar och puttrar det lite överallt. Småbolag, som troligen inte alls känner igen sig i de inledande formuleringarna om stabila streamingintäkter och kvadruplande digitala utvecklingsenheter, spottar ur sig akt efter akt av världsklass i alla genrer som finns. Jag behöver bara kliva ut ur mitt kontor på Söder i Stockholm för att kliva in i artister, låtskrivare, musikbolagsbossar, producenter, musiker, PR-gurus, managers, tech-entreprenörer och femtioelva roller till, alla med musikvärlden som arbetsyta.
Det är häpnadsväckande och räcker mer än väl för att kompensera de små frågetecken som fladdrat förbi i denna kristallkula inför 2017.
Hör gärna av dig: med åsikter om MI och dessa profetior, om branschen i allmänhet, och inte minst med nyhetstips!
God fortsättning!
Lars Nylin
