Vips! Där kom den och där gick den. Vecka 48 var enligt Lars Nylin årets viktigaste vecka i branschen.
I veckan som gick slog The Weeknd alla tiders Spotifyrekord. Samma vecka sa en av nyckelinvesterarna i samma tjänst att 2017 blir året när Spotify går med plus.
Att det nämnda hände just nu var givetvis mest en slump. Men det var en mycket lämplig vecka för dessa tunga nyheter i den nya musikindustrin. För vecka 48 var också musikårets troligen mest intressanta i helt andra aspekter.
Idol och Så mycket bättre gick i mål, samtidigt som startskottet föll för Melodifestivalen. Den som är lagd för branschanalys har haft att göra när tre fenomen som så tydligt avgör landets musikkonsumtion har avgörande skeden i ett så tätt tidspann.
Men om signalerna från Spotifyhåll alltså var positiva är det tyvärr inte helt lätt att säga detsamma om Idol och Så mycket bättre. Åtminstone inte om vi som här väljer att fokusera på vad programmen kan ge i omedelbar musikförsäljning.
Tidigare låg fokus mest på tittarsiffror för att utläsa kommersiell bu eller bä för Idol ur branschperspektiv. Men i dag är det intressantare att studera Spotifysiffror. De är omedelbara och avslöjande.
Dom är ingen särskilt rolig läsning för inblandade. Lian Cacacaian Thomassen har nått godkända nivåer, 500 000 plus. Men bara strax över 50 000 för exempelvis Charlie Grönvall är i Idol-sammanhang rent uselt. Att semifinalen bara hade 635 000 tittare adderar inte till känslan att formatet tappat rejält.
Tyvärr så har även Så mycket bättre i branschegoistisk synpunkt presenterat en ganska anonym säsong. Det började starkt, rent hjärtskärande, med premiärprogrammets påminnelser om Freddie Wadlings tragiska bortgång strax innan säsongen började spelas in.
Men därefter har det inte hettat till särskilt ofta. Åtminstone inte i det som blivit seriens kommersiella kärna – spännande versioner av kända och okända låtar.
Tidigt kändes det som om Jill Johnson funnit en framgångsformel utmanad av Little Jinders mer udda arr – sådana har lönat sig förr i serien.
Men i det långa loppet var det Danny Saucedo som kom närmast de tidigare årens vinnare. Men inte ens Saucedo är nära det genomslag som Miriam Bryant fick förra året eller som medverkande från Petra Marklund till Magnus Uggla nått med enstaka låtar.
Miriam Bryant ligger i dag på plus 30 miljoner streams för SMB-låtar. Det känns som lång väg att gå när Danny och Jill i dag ligger och puttrar vid som bäst fem miljoner och de flesta övriga inte passerat miljonstrecket på någon låt. Tidigare har de olika ”Dag-samlingarna” alltid toppat samlingslistan. I år har soundtracket från filmen Trolls ofta besegrat Så mycket bättre.
Man kan tycka att inblandade vid det här laget borde veta ”regelboken” för hur man ska göra med arr och översättningar och andra knep. Men kanske var det så enkelt – och trist – att årets sällskap mellan sig inte hade de nödvändiga låtarna. Som allmän TV-underhållning tycker jag att det däremot fortsatt är fortsatt briljant trots att det självklart märktes att det saknades en riktig särling (Wadling) i uppställningen.
I fallet Melodifestivalen kan man så här kort bara konstatera att Christer Björkman & co fortsätter att slå personliga rekord i konsten att hitta överraskande artister. Inte alltid positivt överraskande, men likväl spektakulära. Allt från avdammade Idol-finalister som man undrat var de tog vägen till altmeister Owe Thörnqvist.
Många kommer att titta om inte annat för att få svar på frågan: ”vad f-n blir det av detta?”. Här har ni en av dessa.
Lars Nylin
