MI:s Lars Nylin om den spännande utmaningen att rösta i Grammis ett år när det enligt honom skett ett tydligt så ka
llat paradigmskifte.
Från och till har jag genom åren haft äran att få vara med i den jury som röstar om de slutgiltiga resultaten i merparten av Grammis kategorier. Först under några år efter Grammis återkomst i slutet av 80-talet, senare efter det att jag blev redaktör för Musikindustrin.se – åren där emellan var jag som skivbolagsanställd mest nervös över hur en radda jurys skulle behandla ”mina” utgivningar.
Rutinerna har skiftat, liksom vissa kategorier. Men hela tiden har albumet ändå haft huvudrollen. Det var helt kring album som vi i juryn tipsade, analyserade, debatterade, tjafsade, enades.
Detta fram till de allra senaste åren. Efter streamingens genombrott har fokus vid album allteftersom luckrats upp. 2016 känns det som om det avgörande steget tagits.
Visst, de flesta Grammisaktuella artister – även i popkategorierna – gör fortsatt ambitiösa album. Men väldigt få protesterar nog mot en beskrivning att det numera är låten och artisteriet som står i förgrunden. Först i nästa led kommer bedömningen av albumet, mer i vissa kategorier, betydligt mindre i andra. Lite som det var innan albumets genombrott i skiftet 60/70-tal.
Det ska bli oerhört intressant att snart kliva in i det första juryarbetet efter detta paradigmskifte. Frågan är om det inte kräver mer arbete att sålla agnarna från vetet i den nya situationen.
Tidigare kunde man sätta sig ner med ett album, kanske det första på flera år, och på drygt 40 minuter ändå få en rimlig uppfattning om x var en kandidat eller ej. Nu kommer det att på ett helt annat sätt att handla om enstaka låtar, och dessutom om hur de presenterats för världen, om hela artisteriet – albumet blir mer av kittet som håller samman helhetsbilden. Det blir en mer komplex analys.
Det kommer därför troligen att bli svårare än någonsin att hålla koll på det totala flödet. Även etablerade artister testar numera en eller tre låtar för att sedan återvända ett eller två år senare med ”an albums worth of material”. Andra gör tvärtom och kommer stötvis med material genom hela året. En singel eller en EP-kollektion kan vara årets fokus, albumet mer en summering av senare tids utgivning.
Tipsa hemskt gärna på starka saker som du misstänker kan ha fallit under radar för denne redaktör. Eller om du har åsikter om resonemanget. Jag nås på lars@musikindustrin.se.
Lars Nylin
