Emma Finnkvist är ny Head Of Local på Warner Music. MI kontaktade henne för en 4 SNABBA.
Med bakgrund på bland annat Arvikafestivalen och som Exploitation Manager på dåvarande EMI finns Emma Finnkvist sedan samgåendet hos Warner Music. Efter att ha varit produktchef blir Emma nu Head Of Local. Om sin privata musiksmak säger hon: ”Är, och kommer för alltid vara, svag för indiepop. Belle&Sebastian kommer alltid finnas i mitt hjärta och är så himla glad att de kommer till Popaganda! En annan favorit som jag aldrig tröttnar på är Susanne Sundfor. För mig är hon perfektion.” Som musikbranschens största utmaning ser hon: ”Att vi vågar utmana normer och fortsätter vara nyfikna.”
Head of Local – vad kommer det att innebära?
– Jag kommer att vara övergripande ansvarig för den lokala avdelningens dagliga arbete. Vi har haft ett otroligt starkt år på den lokala sidan med massor av fantastiska releaser och resultat och så ska det fortsätta. Tillsammans med A&R, produktcheferna och promoteamet ska jag jobba för att utveckla och lansera Sveriges bästa artister.
Tidigare har du bl a jobbat med internationell exploatering, vad minns du helst från den tiden och hur mycket exploatering blir det i nya rollen?
– Att jobba med att lansera Nordiska artister utomlands var sjukt kul och jag älskade mina år på den tjänsten. Genom att jobba med skivbolag över hela världen fick jag en stor förståelse för hur mycket som krävs för att bygga en global karriär, något jag har haft stor nytta av i mitt jobb som produktchef, samt att man lär sig otroligt mycket om skivbranschen i stort. Det känns som att världen krymper mer och mer med digitaliseringen, men fortfarande råder stor skillnad i hur en artist bäst lanseras i t.ex. Tyskland och USA mot Sverige, något som är viktigt att ha koll på när man skapar en lanseringsplan. Vi har flera aktuella artister som har stor potential att lyckas utomlands den kommande tiden så förhoppningsvis kan jag vara med och bidra till deras utveckling.
Jag vet att du kommer från Värmland och såg först ditt namn i samband med Arvika. Hur blev musikintresset ett jobb?
– Ja, det stämmer bra! När jag växte upp var Arvikafestivalen det största och viktigaste som fanns. Det var så maffigt att den hände något så mäktigt i vår lilla stad. När jag gick på högstadiet var jag äntligen gammal nog att gå på festivalen. Problemet var att jag inte hade råd att köpa en biljett själv, så efter påtryckningar från mamma tog jag mod till mig och gick till Galaxens (föreningen bakom Arvikafestivalen) kontor och frågade om jag inte kunde få hjälpa till med något mot en festivalbiljett. Det enda jobbet som fanns kvar var att städa BajaMajor på stora campingen. Att missa festivalen och mina favoritartister live var inte ett alternativ så jag sa okej. Jag hade den roligaste sommaren i mitt liv, såg inte ett enda band men var frälst av att jobba med musik. Efter två års ideellt jobb satt jag i ledningsgruppen för festivalen. Mitt sista år som aktiv inom festivalen bokade vi vårt all time-drömband Depeche Mode och på den vägen kom jag i kontakt med EMI där jag sedan kom att börja jobba som exploitation manager 2010.
Du brinner för genusfrågan. Vad har du gjort där och sysslar du med något konkret projekt på det fältet i dag?
– Jämställdhet har varit en fråga jag har brunnit för så länge jag kan minnas. För mig är det en självklarhet att jobba mot en så jämställd värld och musikbransch som möjligt. Inom Galaxen och Arvikafestivalen drev vi ständigt projekt för att främja jämställdhet, både inom organisationen samt på scenerna. Vår ledningsgrupp och STAB bestod av 50% kvinnor och 50% män och det var något vi ville skulle speglas på scenerna också. Vi var öppna med det mot press och besökare och det startade en viktig diskussion såväl inom media som bland festivalbesökare. Jag har försökt ta med mig så mycket av denna inställning som möjligt till nya arbetsplatser och det finns ständigt saker att jobba med. Det är fantastiskt att det har kommit så mycket bra projekt inom musikbranschen som aktivt jobbar med dessa frågor. Makten Över Musiken, som jag har fått lyxen att vara en liten del av, är ett sånt. Ett annat är Nattskiftet. Min önskan är såklart att dessa projekt inte ska behöva finnas framöver, men tills att vi är där önskar jag att alla på maktpositioner inom musikbranschen drar sitt strå till stacken och hjälper till att bygga en jämställd bransch. Det tjänar vi alla på!
Lars Nylin
