En ny vecka, ett nytt ”krig” mellan en ledande akt och Spotify. Denna gång Radiohead. MI:s Lars Nylin upprep
ar sitt mantra: kommer artisterna ihåg sina fans?
2013 sa Radioheads Thom Yorke till den mexikanska webbtidningen Sopitas att Spotify var ”the last desperate fart of a dying corpse.” Parallellt tog han bort sitt soloalbum Atoms for Peace från tjänsten.
Under den gångna helgen släpptes efter ett stycke cool anti–marketing Radioheads nya album A Moon Shaped Pool (XL/Playground) på en rad plattformar; iTunes, Apple, Tidal, Amazon. På Spotify finns dock bara de två första singlarna, om eller när de övriga spåren kommer upp är ännu oklart. Det enda som är hyfsat tydligt är att Yorke fortsätter sitt lilla krig mot Spotify.
Detta kan Yorke göra eftersom han dels byggt sin karriär på att vara anti-etablissemang, all respekt för det, men också eftersom Spotify knappast gör Radiohead rika. Från toppsiffran 159 miljoner sammanlagda streams för OK Computer går det snabbt nedåt till mindre än totalt 50 miljoner för bandets minst streamade. Man kan också notera att ju färskare albumen är desto mindre streaming.
Men man kan också vända på allt och säga att Spotify med så pass lågmält intresse inte står och faller med artister som Radiohead. Tjänstens framgångsrecept, och eventuella framtida plussiffror, är att nå ut till ännu fler som primärt älskar hits – från i synnerhet i dag, men även i går. Som någon skrev: det Radiohead nu gör är som att placera en ostbåge på en järnvägsräls och tro att tåget ska spåra ur.
Om akter som Drake (aktuellt exempel) eller Rihanna (som strax släppte Anti på Spotify efter en inledande period exklusivt på Tidal) bojkottar Spotify kan det möjligen i det långa loppet lite skaka svenskarna. Men Spotify har å andra sidan i den aspekten klarat sig bra utan Taylor Swift och kommer definitivt att göra det utan Radiohead.
Förlorarna blir fansen, som erbjuds merparten av engelsmännens katalog, men plötsligt inte delar av det nyaste materialet. Sådan irrationalitet skadar mer än om enstaka artister finns eller inte finns på en viss tjänst.
Innan någon kallar mig för Spotifys marknadsförare, det händer efter varje sådan här krönika, ska jag upprepa mig: Spotify är långt ifrån perfekt – den är inte snyggast, guidningen för den mognare kundkretsen är på gränsen till usel, bristen på fakta om de 30 miljoner spåren är iögonfallande.
Men Spotify är marknadsledande och på det hela taget ändå bäst i klassen. Om paradigmsteget från det illegala svarta hålet till något nytt ska kunna tas helt ut måste all musik helt enkelt finnas finnas på Spotify. Allt annat är att straffa de globala musikfans som just håller på att övertygas om storheten i något som de flesta av MI-läsare i dag anser som självklart.
Lars Nylin
