Prince Rogers Nelson gjorde stora avtryck under sin karriär. Hyllningarna var många efter att chockbeskedet om han 
död kommit. MI har samlat några svenska reaktioner.
MI brukar sällan uppmärksamma mer omfattande när utländska artister går bort. Men ibland kommer undantagen som gör att vi rubbar vår policy att fokusera på den svenska branschen och scenen.
Prince bortgång är självklart en sådan. Hans betydelse även här stod klart omedelbart efter att vi efter de första ryktena postade en nyhet på vår Facebook-sida. Det kom många mail från er läsare om vilken roll Prince spelat från och med sitt första Sverigebesök 1986 – vissa hade fascinerats av honom redan långt innan det – och fram till de sista Sverigebesöken på Way Out West respektive Stockholm Music & Art.
Ett lämpligt sätt att minnas honom är att citera några av hans svenska artistfans och analytiker. Inte minst det sistnämnda kom det några mycket inkännande exempel på dagarna efter det chockerande beskedet att Prince Rogers Nelson gått bort 57 år ung:
”Säj att det inte är sant. Rest in power Prince, du formade generationer”
Timbuktu (på Twitter)
”Helt ofattbart, en storr chock. Han kändes så viral, så aktuell. Han hade gjort mästerverk men kändes som någon som fortsatte att utvecklas. Ett av mina första liveminnen var med honom, när jag var sju år och fick se Sign O The Times-turnén.”
Sarah Dawn Finer (till TV4)
”Det är mycket sorgligt. Först trodde jag inte att det var sant, tog det inte på allvar. Han har betytt väldigt mycket för mig. I början innan jag hittadee ett eget uttryck, härmade jag honom. Det är inte så många artister som har varit så i framkant i tio år eller mer, som han var på 80-talet”.
Eric Gadd (till TV4)
”Han dansade som Fred Astaire, han skrev popmelodier som Paul McCartney, han sjöng själfullare än Smokey Robinson, spöade alla historiska rockgitarrister om så krävdes och skrev texter lika smarta och observant poetiska som någonsin Bob Dylan. När han ville. Allt han gjorde verkade handla om just lust. I ordets samtliga bemärkelser.”
Andres Lokko i SvD. http://www.svd.se/vad-tusan-hande-prince-du-var-bara-57
Lokko, Ametist Azordegan och Mats Nileskär pratade om Prince i Ekots extrasändning:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=6416794&playaudio=5685203
”En måndagsnatt i slutet av 80-talet, tror det var 1988, på ett dansgolv på Alexandra’s i Stockholm dansade endast två par, jag och min kompis Mari – och Prince med en deltagare från Fröken Sverige, tror det var hon som kom 2:a. Låten var ”Jungle love” med The Time skriven av just Prince och Morris Day. Prince var kort, bar högklackat och doftade söt kvinnlig parfym. Och var såklart supercool. Vi lyckades dansa så att vi rörde vid honom. Ca 10 år senare, under min tid som programchef för POWER Hit Radio, fick jag sen chansen att få skaka hand med honom på en Meet & Greet i Stockholm 1998. Två grymma minnen av en av de absolut främsta artisterna genom tiderna och en av mina största idoler. RIP Prince Rogers Nelson.”
Niklas Ehring, Universal (på Facebook)
”En helt outstanding liveartist, med monumental påverkan och utstuderat flamboyant stil. Så kommer Prince att bli ihågkommen i Sverige. Prince var den stora förnyaren, det senaste halvseklets största musiker. Han förde vidare rock’n’roll-arvet och funkarvet. Jag minns hur han på sent 70-tal öppnade en sorts hemlig portal till ny musik och visade hur man kunde omdefiniera pop rock och funk. Jag har aldrig träffat Prince, det är också en stor sorg. Jag försökte vid många tillfällen men han var omvittnat svår. På 80-talet var jag nog som närmast men det blev inte av.
Mats Nileskär, Sveriges Radio (till DN)
”Hans musik är oändlig. Ju mer man lyssnar, desto mer komplex blir den. På ett bra sätt. För mig började det med ”Parade”. När kan det ha varit? Efter ”Purple Rain”, omkring 1987-88. Jag lyssnade massor, MASSOR. Han är en av dem som gör att man på något sätt går tillbaka till sig själv och det man vill göra. Han inspirerar till att vara sig själv och bara låta saker vara.
Kaah (till DN)
”Prince är en så viktig person i mitt liv, jag har inte riktigt tagit in det. Jag var 6 år när jag upptäckte honom. Sedan dess har han varit den viktigaste artisten och musikern för mig. Jag har släkt i Minneapolis och har varit där och… Jag känner liksom ett starkt band. Jag har läst biografier och lyssnat på g-a-n-s-k-a mycket Princelåtar. Jag tycker att han är den viktigaste popartisten åtminstone på den andra halvan av 1900-talet. Han var så självklar, produktiv och fortfarande relevant. En av de artister som folk fortfarande tog för givet, som att han skulle hålla på för alltid.”
Oskar Linnros (till DN)
”Prince hade en utstuderat flamboyant stil som alltid överraskade och ofta rörde sig på gränsen till det som kanske kan beskrivas som sexigt smaklöst – på ett helt underbart sätt. Min personliga favorit är hans 80-talsstil där han kombinerade små läderkalsonger med lårhöga stövlar. Det gjorde ett oförglömligt intryck. Han var liksom bara sig själv. Han gick inte att kopiera, men var ändå inspirerande. Jag gillade att han gärna använde tjejiga detaljer och plockade fritt från alla garderober. Han hade Gucci-stil med knytblusar redan i slutet av 80-talet. Prince var gränslös både stilmässigt och musikaliskt.”
Susanne Ljung, programledare för Stil i P1.
”Prince tillhörde Hot Chip lika mycket som Cee Lo eller Beyoncé. Den positionen berodde inte bara på hans förmåga att bemästra en mängd olika genrer. Det handlade om att han kunde ta vilken genre som helst: r’n’b, soul, rock, jazz och funk – och göra popmusik av den.”
Clara Törnvall, Kulturnyheterna http://www.svt.se/kultur/musik/in-i-det-sista-sprangde-han-granser
Christel Valsinger/Lars Nylin
