23 februari 2016

PROFIL Elisabet Widlund, ny VD Musikförläggarna

Sedan årsskiftet är Elisabet Widlund ny VD hos Musikförläggarna. MI har mött henne för ett samtal om en bransch som plötsligt hamnat i rubrikerna.  
Max Martin vinner Polarpriset, Max Martin och andra svenska låtskrivare vinner Grammypriser, låtskrivare får rubriker när Melodifestivalen rullat igång, och mindre angenämt: diskussionen om låtskrivares del av intäkter från streaming pågår ständigt.
I ett läge när ämnet låtskrivare är mer förekommande än någonsin i rubriker har Elisabet Widlund börjat som VD hos branschorganisationen Musikförläggarna. Men om jag trodde mig kunnat läsa av något stressat hos henne gör jag det i alla fall inte under den timme vi sitter ner på musikförlagens kansli i Stimhuset på Hornsgatan i Stockholm.
Nej, precis som när jag träffat Elisabet i hennes tidigare roller – som VD för Musiksverige och som kommunikationschef på SAMI – utstrålar hon ett entusiastiskt lugn. Nyfiken, snar att säga ifrån när vissa ämnen är nya för henne, lätt till skratt.
Stockholmskan Elisabet Widlund fick sin första skolning i musik på Adolf Fredriks, i 08-sammanhang den grundskola som är mest förknippad med musik. Efter det blev det arbete med musik som brukar etiketteras som seriös, opera, på Norrlandsoperan i Umeå och Folkoperan i Stockholm. Innan hon via ett jobb på PR-firman Westander först hamnade nära den kommersiella musikbranschen som vd för paraplyorganisationen Musiksverige.
– Mitt jobb på Westander gick ut på att analysera piratdebatten. På den tiden (2010 – MI:s anmärkning) var media nästan helt och hållet på piraternas sida och utmålade musikbranschens olika organisationer som bovarna i dramat. När jag fick frågan om vd-uppdraget på Musiksverige kände jag mig triggad, jag ville balansera upp debatten och ge de som representerar musikrättigheterna en stark röst.
I Musiksverige blev för första gången alla branschens organisationer samlade. Vad var det viktigaste Musiksverige åstadkom på din tid?
– Jag skulle vilja peka på tre saker. För det första så bygger Musiksverige på att många människor engagerar sig för samma frågor och på det sättet åstadkommer förändringar. För det andra så lyckades vi genom att presentera statistik visa att musikbranschen är en näring som skapar tillväxt, sysselsättning och export. För det tredje har Musiksverige bidragit till att politikerna idag ser hela den kreativa sektorn som en prioriterad del av samhället.
Vad var din bild av musikförlagen vid den här tiden?
– Väldigt professionella och engagerade. De bidrog verkligen till att Musiksverige hade den här helhetssynen, ett gemensamt ansvar för branschens utveckling. Jag hade mest kontakt med Monica Ekmark, som var och är Musikförläggarnas ordförande. Hon hjälpte mig att förstå förlagsvärlden. Redan första dagen på jobbet skickade hon boken om Stikkan Andersson.
Elisabet Widlund började som vd på Musikförläggarna vid årsskiftet och efterträdde då den mångåriga kanslichefen Nutta Hultman. I Elisabets roll ingår både att främja musikförlagens intressen och att engagera sig i de olika organisationer som Musikförläggarna har representation i, däribland Stim.
Det är en stundtals intensiv debatt kring Stim och dess roll. Hur förhåller du dig till eventuellt ”stormande”?
– Jag är ganska väl förberedd på hur det kan vara att verka i sådana lägen efter tiden på Sami. Jag vet hur oerhört komplext det är att sköta dessa sällskap, vad som krävs för att göra ett bra jobb för sina anslutna. Samtidigt är det sunt med kritik, det handlar ju om att rättighetshavarna ska utöva sina demokratiska rättigheter.
Hur ser du på debatten om låtskrivares intäkter från streamingtjänster?
– Debatten är extremt viktig. Vi befinner oss i början av streamingeran och självklart ska alla rättighetshavare trycka på för att säkra sina rättigheter och få goda villkor – eftersom det kommer att påverka möjligheterna till intäkter en lång tid framöver.
– Jag förstår att många upplever det som ett komplext område. Det är svårt att sätta sig in i vilka rättigheter man har och hur man ska kunna påverka. Det bästa är att samla sig om man vill driva igenom förändringar. Här spelar förlagen en viktig roll genom sitt arbete med att skydda och främja sina musikskapares rättigheter och intressen.
Vad ser du som det viktigaste i det nya jobbet, om du måste peka på en enda punkt?
– Viktigast och mest spännande av allt är att hitta smidiga sätt att licensiera musik, så att det är lätt att använda musiken samtidigt som upphovsrätten respekteras och rättighetshavarna får betalt.
Tror du att det finns en risk för att ”det svenska låtexportundret” gör att det mer vardagliga musikförläggandet hamnar i skuggan, i medier men även bransch?
– Är det inte snarare det vardagliga musikförläggandet som bidragit till att vi har ett svenskt låtexportunder? Förlagens roll är ju att öka intäkter, skydda rättigheter och att vara ett kreativt bollplank – allt för att musikskaparna helhjärtat ska kunna ägna sig åt sitt skapande. Dessutom ligger det ju i sakens natur att musikförlagen befinner sig lite i skuggan, det är ju musikskaparna som ska skina.
Du är optimistisk?
– Självklart. Det är fantastiska tider, jag tror aldrig att de svenska låtskrivarna och kompositörerna uppmärksammats så här mycket tidigare, både i Sverige och internationellt.
Du sitter nu i en central roll för svenska låtskrivare, då vill vi självklart veta vad du själv lyssnat och lyssnar på?
– Hemma lyssnade vi i princip bara på barockmusik. Samtidigt var jag kär i Lill Lindfors och min första kassett var med Rick Astley, han har en så fin röst. Det som får hjärtat att slå extra hårt idag är nya kvinnliga låtskrivare och producenter, då lyssnar jag superuppmärksamt.
Något annat dagsaktuellt: följer du Melodifestivalen?
– Självklart, för mina barn är det höjdpunkten på TV-året. Själv tycker jag det är grymt att kunna hänvisa till ”Mello” när någon undrar vad det är för skillnad på en låtskrivare och en artist. Låtskrivarna är ju de som vinkar före låten, ha ha.
Lars Nylin