2015 var året…
…när den svenska musikindustrin tog ännu några steg in i en nästan helt streamad musikdistribution. De senaste siffrorna från Ifpi visar att 88 % av musikförsäljningen är digital och att hela 84% av detta är streaming.
…när den svenska musikindustrins omsättning ökade med 4,2%. Att merparten ligger i ökad streaming visar förhoppningsvis att det finns utrymme för mer. Vi är ännu en bit från musikkonsumtionen per capita under åren runt milleniumskiftet, d v s innan ”det stora raset”.
…när den fysiska försäljningen visserligen bara stod för 11 % men å andra sidan innehöll en vinyluppgång med 45 %, vinyl står nu för 2,2 % av den totala omsättningen.
…när de svenska låtexportframgångarna bara fortsatte. Max Martin fick exempelvis sin 21:a USA-etta och har nu bara Paul McCartney och John Lennon före sig på den rekordlistan. Max Martin var dessutom tillsammans med två andra svenskar (Ali Payami och Peter Svensson) inblandade i en av de största globala låtsuccérna från året, The Weeknds Can’t Feel My Face.
…när Måns Zelmerlöw vann Eurovision Song Contest i Wien med Heroes.
…när Ulf Lundell gav ut en box bestående av 68 CD, svenskt rekord i det sammanhanget.
…när Madonna slog publikrekord i Tele 2 Arena i Stockholm och samtidigt gav oss ord till den fruktansvärda händelsen på klubben Bataclan i Paris kvällen innan. Internationell terror hade slagit till mot musiken och spillt blod på något vi alla kan samlas kring; önskan – och självklarheten – att vi ska kunna se en konsert tillsammans utan att behöva frukta för våra liv.
…när artister från alla genrers samlade sig för att hjälpa människor på flykt.
…när först Tidal och sedan Apple Music tog upp matchen med Spotify. De senare regerar markant bland annat på hemmaplan, det återstår att se hur Apple vs Spotify går globalt, vissa tecken tyder på att Spotify snarast vunnit på den ökade konkurrensen.
…när Beatles klev in på streamingscenen. Adele och Taylor Swift är däremot fortsatt avvaktande och Neil Young bestämde sig plötsligt för att ta paus, men i hans fall p g a (bristande) ljudkvalitet. Personligen skulle jag även gärna se att några ikoner från förr ändrade sig: som King Crimson och Slade.
…när svensk hiphop och R&B än mer markant smälte samman med svensk pop. Inom några år behövs det troligen inte separata genrer vid Grammis.
…var också året när vi tvingades säga adjö till några älskade branschprofiler: som Robert Broberg, Bengt-Arne Wallin, Lennart Hellsing och Peter Lundblad. Vila i frid.
Gott nytt år önskar Musikindustrin.se!
Lars Nylin
