Häromdagen talade sig vår Kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) väldigt varm för upphovsrätten på Film-och TV-näringsdagen. Men det gör inte att Miljöpartiet ändrat sin officiella inställning i frågan.
Alice Bah Kuhnke sa bland annat: ”För mig som kultur- och demokratiminister är upphovsrätten central. Ett starkt upphovsrättsligt skydd är en förutsättning för att Sverige ska fortsätta att vara ett framgångsland när det gäller de kulturella och kreativa näringarna. Skapande, kreativitet och investeringar måste stimuleras genom att upphovspersoner och andra rättighetshavare får betalt för sitt arbete.
Upphovsrätten är med andra oerhört viktig för att vi över huvud taget skall ha en kreativ sektor och för upphovspersonernas möjligheter att kunna leva på sitt skapande. Och – det är ju i sin tur av stor betydelse för samhällsdebatten – och i förlängningen också för vår demokrati”.
Läs hela talet här: http://www.regeringen.se/tal/2015/09/tal-av-alice-bah-kuhnke-pa-film–och-tv-naringsdagen-2015/
Men på Miljöpartiets hemsida står det fortfarande att de ”anser att det ska vara lagligt att ner upphovsrättsskyddat material för privat bruk”. http://www.mp.se/politik/internet-och-integritet
Jag frågar mig efter detta dubbla budskap samma saker som inför valet förra året: 1) Var står egentligen Miljöpartiet i upphovsrättsfrågan? 2) Vad innebär privat bruk?
Hela kulturbranschen är ju uppbyggd kring privat bruk. Jag kollar på film hemma. Jag lyssnar på musik i mina lurar på väg till jobbet. Jag läser mina böcker i min ensamhet.
Blir jag offentlig när jag kliver ut genom porten? Är det okej att lyssna illegalt på Leif GW:s senaste hemma i soffan men inte när jag låter hustrun höra på den på tunnelbanan?
För det kan väl ändå inte vara så enkelt som att Miljöpartiet inte har svar på de här frågorna. Att man bara lyssnat på den mest högljudda åsikten i baren på senaste partikongressen innan man författade sin ståndpunkt?
I mina allra elakaste ögonblick undrar jag om det som Alice Bah Kuhnke sade var något riktat till film- och tv-folk men som inte gäller musiksammanhanget.
Lars Nylin
