Frank Zappa påstod en gång elakt att musikjournalister är misslyckade musiker. Svenska Dagbladets mångårige recensent Dan Backman tar sig i dagarna an påståendet genom att ge ut sitt första album.
Varför just nu och hur törs du?
– Litteraturkritiker är ofta verksamma som författare men det är ovanligare att musikkritiker ger ut skivor. Så visst är det lite vågat. Fast jag är mer nervös för att inte synas i den ständigt brusande floden av nya releaser än att få en dålig recension. Inspelningarna som ligger till grund för albumet gjordes mellan 1975 och 1988, de flesta med min grupp Raj Hymans. De var aldrig avsedda att ges ut, avsikten var att hitta spår att jobba vidare på i de ändlösa jam vi ägnade oss åt. Tejperna har blivit liggande till dess att jag för några år sedan blev sugen på att digitalisera dem och jobba vidare med musiken i datorn. När ljudteknikern Göran Petersson på bolaget brus & knaster kom med i processen tog vi upp produktionen till en ny nivå. Det har varit ett lekfullt kreativt samarbete där Göran färgat helheten på mikro och makronivå och där musiker som Jonas Kullhammar, Roland Keijser och Erik Rydvall gjort enstaka lysande insatser. Målet har varit att koka ihop dåtid med nutid och analogt med digitalt så mycket att man inte uppfattar någon skillnad. Vi har jobbat med det länge och nu är det klart.
Vad för slags musikkarriär hade du på den tiden?
– Ingen karriär alls. I alla fall inte någon musikalisk. Raj Hymans var ett kompisgäng uppvuxen i proggmyllan. Vi spelade på konsthallar, kulturhus och poesifestivaler. Jag spelade även i andra konstellationer men var huvudsakligen bildkonstnär och jobbade med utställningar och offentliga utsmyckningar.
Vad tror du recensenter kommer att tycka?
– Albumet kan ses som ett kompakt ljudcollage så det kan vara svårt att hitta ingångar. Jag hoppas nå recensenter med tålamod och breda referensramar. Själv skulle jag kanske efterlysa några andningspauser i det intensiva flödet. Men det är inte alltid så lätt att styra det musikaliska skapandet. Musiken tar sina egna vägar och då är det bara att hänga med.
Vad gör du i övrigt och finns det mer utgivningsplaner?
-Albumet ges enbart ut digitalt. Självklart vore det härligt att få göra en dubbel-vinyl men det kommer inte ske. Fördelen med en digital release är att den kan spridas över världen med ett klick. Och att den kan kompletteras med extramaterial. Jag har grävt i arkiven och samlat allt i en blogg. Jag gillar växelbruk så nu blir det nog lite mer bildkonst innan jag börjar tänka på ytterligare en volym. Och så fortsätter jag förstås att skriva om konst och musik i Svenska Dagbladet.
Fotnot: Albumet heter DBR55V1:1975-2015 och finns på Spotify och andra digitala tjänster inklusive YouTube: https://youtu.be/fcy6XpEQOeQ
Lars Nylin