Den nylonsträngade gitarren, den mjuka rösten och en dämpad puka. Det råder inga tvivel om att det är José González som är tillbaka.
Allt han behöver för att skapa fantastisk musik kan han bära med två händer. Och för inspelningen av nya Every Age gick han inte längre än till köket. Eller om det var vardagsrummet.
Någon producent har inte heller fått blanda sig i färdigställandet av kommande albumet Vestiges And Claws (Imperial Recordings/Imperial Music Publishing/Sony ATV), Gonzalez första soloalbum på åtta år. Gonzalez välkomnar rumsljud, knarrande stolsitsar och mullrig akustik. Polerat och krispigt går bort.
Och i Every Age finns inga onödiga tillägg. Inte en sångton varar längre än nödvändigt. Det är nästan så man måste sitta helt stilla och bara lyssna för att inte missa den. När de rytmiska gitarrslagen blir en aning hårdare så strängarna skorrar känns det som en ljudeffekt som sticker ut.
Och när allt är så sparsamt framfört kommer också texten nära, om den lilla människans existens i ett oändligt universum:
We don’t choose where we’re born, we don’t choose in what pocket or form
But we can learn to know ourselves on this globe in the void
Take this mind, take this pen, take this dream of a better land
Take your time, build a home
Build a place where we all can belong
Att viska när andra skriker är inget nytt, men åh så välkommet det känns nu när EDM-hitsen dominerat listorna så länge. Detta att få lyssna själv, istället för att bli ropad på hela tiden.
Den internationella uppmärksamheten har heller inte låtit vänta på sig. BBC Radio 1:s Zane Lowe valde låten till The hottest record in the world vid releasen och varenda musikblogg- och sajt värd namnet har skrivit om den (Stereogum, Pitchfork, Concequence Of Sound etc).
José Gonzalez har förvisso inte saknats musikscenen de senaste åtta åren. Han har gjort album och turnerat med Junip och häromåret ringde Ben Stiller och bad honom skriva musik till filmen The Secret Life Of Walter Mitty. Men ändå. Som soloartist är han efterlängtad.
Christel Valsinger