Anna Lindholm, student på Musik & Eventarrangör på Campus Nyköping, har sommarpraktiserat på MI. Här rapporterar hon om sina intryck från nya Bråvalla Festival utanför Norrköping, som i helgen lockade 51 590 personer.
För ungefär tre år sedan började Folkert Koopmans planera vad som skulle bli Sveriges största festival. Som gammal norrköpingsbo minns jag när jag första gången hörde talas om Bråvalla festival. Det kändes då som någonting mycket vagt och avlägset.
Målet för besöksantalet första året var 40 000 personer. Den gränsen spräcktes hastigt och det slutliga besöksantalet hamnade på 51 590 personer, för att vara exakt. Det är fantastiskt många människor som vistas på samma ställe under i vissa fall ansträngda förhållanden. Trots detta var stämningen under festivaldagarna mycket god. Jag varken hörde om eller såg något bråk, vilket snarare är regel än undantag till exempel under en kväll på krogen. På lördageftermiddagen hade sammanlagt tio fall av misshandel anmälts till polisen, det är betydligt mindre än vad som brukar anmälas en vanlig fredagkväll.
Tyvärr uttrycktes dock missnöje från flera håll bland besökarna gällande hur festivalen organiserats. Mycket begränsad tillgång till vatten, funktionärer som inte blivit tillräckligt informerade för att kunna ge vägbeskrivningar och svara på frågor, översvämmade bajamajor utan papper och alkogel var några av prövningarna man utsattes för.
Vid entrén till campingen gjordes ingen eller mycket begränsad kontroll av packning. Både knivar, narkotika och glasflaskor kunde gå igenom helt utan bekymmer.
En kvinna i Röda Korsets sjukvårdsteam rapporterade att flera besökare kommit in med ordentliga sorkbett.
Att det dessutom varken gick att ringa, sms:a eller surfa på mobilerna, regnet förvandlade hela området till ett gyttjebad och strejk begränsade resor till och från Norrköping gjorde inte saken enklare.
– It made me a bit chocked, sa Folkert Koopmans om strejken. Next time I’ll be a bit prepared…
En av de bekymrade besökarna var Olle, 21. Men han som konstaterade ändå glatt:
– Det är bara barnsjukdomar, det här!
Även kommunalrådet Lars Stjernkvist var av den åsikten och sade att festivalen i sin helhet var ett lyckat arrangemang.
– Efter tre dagar på festival är jag lite hes, lite blöt och mycket lycklig!
Folkert Koopmans bekräftade att det fanns vissa punkter på vilka festivalen kunde förbättras till nästa år och på frågan om Bråvalla festival kommer bli större nästa år svarade han:
– I haven’t thought about it. I want to make it better.
En eloge ska FKP Scorpio ändå ha för det fantastiska utbudet av artister. Det fanns någonting för alla och jag hörde aldrig någon klaga över kvalitén på ett framträdande.
Som en av festivalens höjdpunkter måste Rammstein nämnas. När de slog an första ackord från scenen reste sig alla besökare på campingen unisont och vallfärdade hetsigt till scenen. En massiv och härligt demografiskt varierad publik sjöng med i Du Hast och njöt roat av S&M-flirtig scenshow med svulstig pyroteknik.
Några av mina personliga favoriter huserade i Hangar 86 där Studieförbundet Sensus hade ansvar för scenen. Där dansade jag till The Happy Hippo Family och fick uppleva när norrköpingsbaserade PG. Lost skapade sagomiljöer i ljud.
Sammanfattningsvis är jag, trots vissa logistiska missar, mycket hoppfull inför FKP Scorpios fortsatta arrangerande av Bråvalla Festival och jag ser fram emot att även nästa år tillbringa några fina dagar på flygfältet.
Anna Lindholm
Foto: Jennie Lindholm
