Trance Dance annonserade i veckan att de lägger av. Beskedet var såväl ett konstaterande av fakta, 23 år efter att världen TRODDE de slutat. Men pressmeddelandet hade även en twist. MI har undersökt saken.
Ni dröjde rätt länge med att meddela omvärlden att ni slutar, varför?
– Det började med att vi ville digitalisera vår katalog och sätta ihop en komplett ”Greatest Hits” till de gamla fans som partajat bort sina vinyler och för våra egons skull. Finns du inte på Spotify…så finns du inte. Jag började få trovärdighetsproblem ibland mina vänners barn och bland mina anställda. Döm om vår förvåning när vårt skivbolag inte gillade den idén! Eftersom vår egen budget var limiterad fick vi sätta ihop en best of i en och samma låt så vi skrev en ny. Samma sak med video. Här fanns ju dock fördelen att vi fortfarande är lika snygga som på 80-talet så, inget ont som inte har något gott med sig…
Men ni har en ny låt ute, berätta om den…
– Do U Wanna är den enda låt jag har lyckats klämma ur mig på 23 år, med lite hjälp dessutom. Lyckligtvis så låter den ungefär som alla Trance Dance-låtar sammanslagna. Dessutom hämnas den på Depeche Mode för att de snodde vår video till Personal Jesus. En mycket praktisk låt på det sättet. Till vardags är jag ju i den lyckliga omständigheten att ständigt vara omgiven av gruvligt talangfulla låtskrivare vilket, med allra största sannolikhet, håller mig undan vidare låtskrivande. Do U Wanna skrevs när jag satt ”utvisad” efter BMG:s köp av Chrysalis och då, tillfälligtvis utan ovan nämnda omgivning, släppte självkontrollen för ett kort ögonblick.
MI-läsarna hör om dig i samband med 100 Songs, vad gör du i övrigt?
– 100 Songs är som en god dessert till en middag. Inte nödvändig för mättnaden men, ack så viktig för helhetskänslan. Klas (Lunding), Ola Håkansson och jag får, en gång i veckan, sitta och lyssna på fantastisk musik och välja ut singlar som sedan Tommy Leino, VD, och hans team jobbar vidare med. Stereoscope Music Scandinavia är där jag har min huvudsysselsättning och vår enkla affärsidé är att hitta och utveckla ung skandinavisk talang för export. Miriam Bryant var min första signing och Miriam är licensierad till Universal/EMI utanför Skandinavien samt till EMI i Skandinavien. Miriam har redan landat top-40 airplay samt singel-lista i Tyskland. Andra singeln Push Play är guld i Sverige och brakar på rätt fint i våra grannländer. I slutet av maj kommer övriga Europa samt även UK att börja jobba med Miriam och till hösten finns det möjligheter för ytterligare kliv västerut, om vinden håller i sig. Därutöver jobbar vi med Ace Wilder(Warner Norden, EMI/UNI Europa). Ace har precis kommit igång med första singeln, Do It, en riktig stänkare. Sedan jobbar vi även med Nadia Nair som snart släpper en EP, Midnight Boy som precis singel debuterat och, för att bekräfta undantaget, har jag också det stora nöjet att få vara med och göra Rikard Wolffs kommande platta som blir magiskt bra. Vi representerar också några av Sveriges bästa unga låtskrivare&producenter bl.a. Victor Rådström som skrivit och proucerat Miriams debutalbum. Slutligen representerar Stereoscope också några riktigt bra utländska kataloger, på förlagsssidan, i Skandinavien, Buck’s Music, Reverb samt Reservoir.
Vad tycker du annars är mest positivt i svenska musikbranschen just nu?
– Det mesta, får man väl säga. Var på invigningen av ABBA-museet i går vilket var en fantastisk påminnelse om det musikarv Sverige förvaltar. Jag var där tillsammans med några av de enormt duktiga artister jag representerar vilket på något sätt underströk vilka briljanta nya förmågor vi har att förvalta vidare in i framtiden. Sverige är både lyckligt lottat och skickliga på att ta hand om de talanger vi har. Att det återigen går att tjäna pengar på musik, här hemma, möjliggör samtidigt för oss att kunna använda oss av historien för att fortsätta vara den topp nation inom populärmusiken som vi faktiskt är. Sedan var det ju positivt att Trance Dance äntligen lade av också!
Lars Nylin
