Skulle mötet Krauss & Plant fungera ännu en gång? Som det skulle. Raise The Roof är ett av valen som Lars Nylin gör bland senaste tidens utgivningar.
Alison Krauss & Robert Plant – Raise The Roof (album)
Den ultimata röstkombinationen är tillbaka. När Alison Krauss och Robert Plant möts uppstår något som är svårt att ana utifrån deras respektive egna karriärer. Trots att flertalet låtar är rara pärlor obekanta åtminstone för mig känns det hemvävt och bekant, på ett ytterst positivt sätt. Allra skönast slår dock den låt som olyssnad kändes mest avslutad i sitt original, Everly Brothers The Price Of Love. Men i T Bone Burnetts sublima produktion och arr blir även den som ny. [Warner Music UK]
Grant – Nightwalker (låt)
Caroline ”Grant” Cederlöf har anmält sig på popscenen med en rad glimrande smått episka låtar, Shimmer och Waterline kanske mest bekanta hittills. Här kommer ännu ett samarbete med Peter Kvint, som uppvisar en jazzigare, mer smygande Grant – men i det lilla ändå breddfylld med filmiska stämningar. Ett soundtrack till en nattlig promenad. Förhoppningsvis når den förbi radions formatslussar. [Milkshake/Sony]
Emmy Meli – I Am Woman (låt)
MI har ett antal TikTok-nyheter denna vecka. Av nyfikenhet tittade jag runt i flödet av TikTok-skapade låtar och hittade denna smygande sensation. Meli lade i oktober ut en låtsnutt på plattformen och fick fantastisk reaktion. Hon gjorde då en komplett låt, som snabbt håller på att bli ett anthem för 2021. Oavsett framtida status är det här och nu en grymt stark låt på temat stark kvinna, jazzfärgad, gospelmättad, genreöverskridande. [Disruptor/Arista/Sony]
Moonica Mac – Kom till mig (låt)
Moonica Mac har under sina första år i spotlight haft en vidunderlig förmåga att låta totalt personlig oavsett vilken låt hon gjort, egen eller andras. Hon gör mig heller inte besviken när hon i sitt första avtryck från Så mycket bättre modellerar om en låt som först gjordes av Bee Gees och sedan i Ingela ”Pling” Forsmans version blev Arvingarnas Kom till mej. [Moonica Mac/Amuseio]
Epilogen – Den tysta massan (album)
Det ultimata albumet för den som tycker att Ossler och Skriet tenderar att bli för lättsamma. Stockholmsduon Epilogen gör blyertsgrå Europablues av ett slag som får även förvinterns asfalt att kippa efter andan. Men i lagom doser är det fascinerande, något slags reningsbad i svärta. Eva Dahlgrens Häxorna får en garanterat ny mening efter detta. [Fonogrambolaget]
Red Mecca – Without A House, Without A Door (låt)
Efter Epilogen behövs lite lättsamhet. Nej, knappast, även Sundsvalls Red Mecca bygger landskap i dis och dimma runt fabrikssilhuetter. Men med en puls och en sångerska, Susanne Jonsson, som tar Jan Strandqvists industribeat till gränsen av det som slarvigt brukar etiketteras syntpop. [Massproduktion]
