Nyheter 17 november 2020

Nyss mastrat – MI väljer bland veckans releaser

Nya Zeeland håller på att få en ny stjärna i albumdebuterande BENNEE. New Jersey har stjärnor av skildra åldrar, ibland möts dessa. Det blir två val när MI:s Christel Valsinger och Lars Nylin sorterar bland veckans nymastrade.

Christel väljer:

BENNEEHey U X (album)

Nyzeeländksa BENNEE fick sitt genombrott i våras när hennes singel Supalonely blev en TikTok-hit med sitt passande ensambudskap i karantäntider. Debutalbumet, som gästas av bl a Lilly Allen och Grimes, spänner från drum’n’bass, över syntpop till en avslutande akustisk ballad. Allt sammanhållet av Stella Rose Bennetts känsla för melodier som fäster [Republic/Universal]

Teenage FanclubHome (låt)

Glasgows indiehjältar lyckades ställa om från fuzzig 90-talsindie till en mer renodlad popform som hållit dem relevanta även under 2010-talet, med flera fina album i bagaget. Nästa år kommer nya Endless Arcade och singeln Home är första smakprovet. Inga överraskningar här, bara fin melodisk gitarrpop om hur förlusten av en nära relation också kan vara att förlora sig själv. [PeMa]

Billie EilishTherefore I Am (låt)

Billie Eilish plockar upp 1600-talsfilosofen Descartes berömda sats ”Jag tänker alltså finns jag” i en denna självständighetsförklaring, som är mer besläktad med Bury A Friend än senare singlar som Everything I Wanted. Lysande slö-catchy refräng och som alltid den tillbakahållna, men uttrycksfulla sångstilen som gör henne unik. [Darkroom/Interscope]

KALIBack To The Start (låt)

Snygg överstyrd gitarrslinga parat med funkig bas och varm, drömmig sång från Kali Flanagan som bara är 16 år. Som 13 -åring startade hon bandet Big Wednesday som lär ha dragit en ung publik till klubbar som The Viper Room i LA. Det här är hennes första solosläpp och alla vi som gillar sovrumspop som ändå har lite energi vill förstås ha mer så fort som möjligt. [KALI]

Lars väljer:

AC/DCPower Up (album)

För många månvarv sedan blev AC/DC:s Back In Black motiv för min allra första artistintervju. Nu återkommer gruppen efter en svacka som gränsade till kapsejs med ett album som är lite av en tvilling till uttrycket den gången. Perfekt att rensa skallen till, nödvändigt i dessa bisarra dagar. Det är givetvis inte lika chockartat hårt som jag upplevde det då. Men det är sensationellt vitalt, det känns ”på riktigt.” Det gläder dessutom en mogen man att Sony marknadsför detta album som om det vore typ 1999 [Columbia/Sony].

The Bleachers feat. Bruce SpringsteenChinatown (låt)

Går de att få hemlängtan till en stat man knappt varit i? Det går alldeles utmärkt. Jack Antonoff, mer känd som ”superproducent” (Taylor Swift, Lana Del Rey) visar med sitt Bleachers att nivån på hans egna låtar är så hög att det känns helt självklart när polaren Bruce Springsteen kliver på runt 3:00 [RCA/Sony)].

LalehVinterland (låt)

Jullåtarna haglar nu in i strid ström. Laleh håller sig i sin på smidigt avstånd från den mest intensiva bjällerklangen, men ger tillräckligt mycket av mysig årstidskänsla för att den kommer att vara given på spellistor under en extremt udda helg [Lost Army].

Ulf Lundell Solen och vinden (låt)

Den senaste ”nya” Lundell-låten gick mig förbi. Men den här gillar jag skarpt. Både som talad poesi och i arr. Alla vi Uffe-fans hittar delar i hans poesi som vi kliver in i. Med den här är det oerhört lätt. Att se Stockholm mest på avstånd går mycket enkelt att identifiera sig med, inte minst detta jävliga år [Parlophone/Warner].